Det hoppar runt i kroppen, jag tänker på massa saker. 

Och så slår det mig: det var ett tag sen jag piercade mig eller tatuerade mig. 

Jag märker hur jag blir "rastlös" och jag måste på en gång åtgärda detta!

Så, nu är det dax för lite mer skrot på kroppen, som mormor brukar säga.. 

Jag hoppas jag inte svimmar när jag är där, jag hatar verkligen verkligen nålar. 

Man kan häva ur sig det mesta på facebook, själv kan jag tycka att det är svårt att veta om personen verkligen menar allvar eller om det är något sjukt skämt. Tyvärr är det ofta det förstnämnda. 

Jag kan bli så enormt förbannad på vad vissa människor skriver, jag får ta till allt jag har för att inte skriva något dumt tillbaka, eller bara att skriva och fråga hur fan dom tänker. 

I dessa mörka tider, efter bombdådet i Oslo och avrättningarna på Utøya så handlar nästan allt om det inom media, men även genom sociala nätvärk - så som facebook, där du kan skriva vad du vill och alla kan läsa det. 

Det är just nu några väljer att gå mot det vi andra tycker, att det är fruktansvärt, ofattbart och så hemskt. 

Jag läser statusar som "ni är några jävla rasister, det hade varit värre om det var någon som hette Ali va?!", "var är den tysta minuten för dom som bor i Irak??", "varför bryr ni er inte när de i andra länder blir skjutna varje dag, är de mindre värda, är det för att de som dog är vita?!". 

Jag kan inte uttrycka i ord hur jävla förbannad jag blir på det här, när jag läser det. 

Hur kan man skriva något sånt här? 

Tänk om jag, som läser detta, precis har blivit av med min far, syster eller lillebror i dessa dåd? Har ni ingen skam i kroppen?!

Hur man nu kan tänka och skriva något dylikt är för mig ett mysterium. 

Jag mår extremt dåligt över det som har hänt, utan att vara norsk, utan att ha någon anhörig som gått bort eller skadats. Men jag lever i norden, och vad jag vet så händer inte sånna här saker och det ska inte hända. 

Det är tragiskt när oskyldiga liv tas, oavsett vilket land. Man blir blind av att läsa det när det händer i länder där det oftast sker - men betyder inte att liven är mindre värda för det. 

Att det hände så nära mig, att man nu vet att det faktiskt kan hända, är nog en känsla som väckts hos många, många människor.

Jag förstår tanken bakom skriverierna hos dessa människor, men ändå inte. Jag förstår var ni vill komma. Men snälla, bara några få dagar efter det skett..? Så jävla iskallt och så jävla onödigt. 

Tänk först - skriv sedan kanske vore något för just er som tänker på detta vis.

Och till er som skrivit sådär, eller kanske tänker att vi bryr oss "mer" om dom än andra - det verkar som ni inte bryr er ett skit om offren som omkom i Norge, eller hur...?

För mig spelar det ingen roll om han som gjorde det heter Ali eller Anders. Det är lika ofattbart och tragiskt ändå.

Och jag tror att hatet och ilskan är precis likadan.

Jag tänkte kopiera vad som skrivits på min sida, men jag ångrade mig. Jag vill inte förstöra meningen med mitt inlägg med det, eller bli mer förbannad. 

Make love. Not war.

Sverige älskar er.

Be careful who you open up to, only a few people actually care. The rest are just curious.

Många rockstjärnor visar nu sin respekt för det som har hänt de drabbade i Oslo och Utøya, det är många som har skrivit på fb samt twitter, här är några utdrag;

Nikki Sixx (Mötley Crüe, Sixx:A.M.) - "My heart goes out to all the victims and families of the destruction and murder in Norway......There are no words....I am sorry..."

Slash - "The Norway tragedy is so depressing. Those poor people. My heart goes out to them all"

Twisted Sister - "Our thoughts and prayers are with the people of Norway in the wake of yesterday's devastating tragedy on Utoya island and in Oslo. Norway has always been there for Twisted Sister, and we extend our deepest sympathies to the families who were touched by this horrific event"

Meshuggah - "Dear friends, we guess many of you have already heard and read about theterror attacks that took place in Olso and the island Utoya in Norway yesterday where as of now 91 people have been killed. 84 of them between 14-18 years old. Our thoughts goes out to the Norwegian people, the families and friends affected by these horrible acts"

Tänk att få uppleva två fina söndagar, i rad! Det är inte alltid det är så. 

Idag vann AIK sin sjätte match, det går bra nu!

Åhman-Persson och Muhammed Bangura stod för de två målen (matchen slutade 2-1 mot Kalmar). Matchen var dock inte den bästa, de måste förbättra mycket inför kommande match. 
Men tre pinnar smakade gott, och nu ligger de trea i tabellen.

Brorsan kom hit och kollade på matchen med mig och Staffan, som bjöd oss på mat oxå! Jag tog en kycklingsallad, fast det var mest gröna blad med, inte så roligt. Tur att jag kunde pimpa den så jag kan ta med mig resterna till jobbet imorgon!

Nu ska jag njuta av segern idag, samt duscha och ba må..

Efter alla skriverier om Amy, samt bilder som publicerats så har jag så ofta tänkt "snart kommer hon att dö". En läkare hade sagt till henne att om hon fortsätter att supa och knarka så som hon gör - då möter hon den vägen. 

Idag hittades den briljanta sångerskan död i sitt hem, endast 27 år gammal. 

27 år, precis som Kurt Cobain, Janis Joplin, Jim Morrison mfl.

Alldeles för begåvade, för mycket problem och alldeles för unga. 

Det är precis som att de begåvade har alldeles för mycket problem, ont i själen och tar alkohol och droger för att komma bort från det hela. 

Det är jätte sorligt, jag tyckte Amy var en sån bra sångerska, hon sjöng från hjärtat om ångest och sorg, hon var äkta mitt bland 'Idol' deltagare och produkter. 

Det är synd att en sådan stjärna hade så mycket problem, som tillslut blev hennes död. Jag tror ingen kommer kunna ersätta hennes plats.

The good they die young.

 14 september 1983 -  23 juli 2011

Läs Fredrik Virtanens hyllning till sångerskan HÄR.

Det är ofattbart. Jag kan inte riktigt ta in det. En liten tår rinner ner för kinden. 

Har det verkligen hänt?

Igår läste jag hur en bomb sprängts i Norge. Jag ska vara ärlig: jag tänkte inte mer på det. Jag såg senare bilder på gator, det var grejer överallt, papper, allt i tusen bitar, människor som sprang, grät och försökte få liv i någon som låg livlös, hur poliserna hjälpte de skadade. 

Vad hade egentligen hänt?

Scrollar ner och läser hur någon galning även skjuter på någon ö, någonstans i Norge. Va? Vadå? 

Jag hänger inte alls med. 

Jag tänker: I NORGE?!

Sedan tar andra tankar över min hjärna, vad det är för fel på grannarna, vilken jävla film jag ska glo på, hur tråkigt allt är, och ska jag få besök senare?

Jag kollar inte mer på nyheterna, kollar inte aftonbladet. Jag får besök, är vaken halva natten, skrattar, och somnar sedan gott tidigt på morgonen.

Jag sover så gott, enda till klockan 4, "vad bra! nu klarar jag av att jobba natt!" tänker jag. Jag gör frukost, ringer som vanligt mamma, slår på tven. 

Det är kaos. 

Jag ser bilder på hur döda människor ligger sönderskjutna, människor som gråter, hur Norges statsminister inte ens kan hålla tårarna borta. 

Men kaos, ja, det ordet passar inte ens in, det är för litet - för det här stora som skett. 

Jag får ont i magen, jag känner hur det skriker inom mig, frågar mamma vad tusan det är som har hänt.

EN ensam galning har lyckats förstöra Norge, troligen för alltid. Det kommer ta lång tid innan dessa glada norrmän orkar le igen.

Det känns på något sätt som en personlig tragedi, det skakade om mig. Krig och hemskheter ser man varje dag, men inte i våra kära grannländer. Det är så nära. Hemskt nära. För nära. 

92 människor har fått lämna jordlivet, för att en ensam galning. 

Jag skäms för att jag får några timmar sedan hade det stora problemet att välja film, medans 560 ungdomar på en liten ö, skrek och bad om att få fortsätta leva, sprang och simmade för deras liv, se hur deras kompisar blev mördade av skott. 

Jag mår fruktansvärt dåligt av det som har hänt. Och jag kan fortfarande inte riktigt få in i mitt lilla huvud vidden av det som har hänt. 

Och - vad kommer hända härnäst?

Må de anhöriga finna någon tröst, fortsätta kämpa i detta mörker. 

Må de mördade få vila i frid. 

Och må mördaren få det straff han förtjänar. 

Och låt oss andra, fortsätta kämpa för demokratin.

Dear enemies, I have so much more for you to be mad about, just be patient.