Senaste inläggen
Inatt eller kanske tidigt imorse så drömde jag om Batman.. Han räddade mig sen fick jag ta av hans mask, BOYA! Frågan är nu varför jag drömde detta, kan det ha varit en feberdröm (man drömmer ju så konstigt när man är sjuk, det verkar som att det har gått om för mig förövrigt:)) eller vill jag på något sett bli räddad..? Detta känns väldigt freudianskt nu måste jag säga. Stackars lilla tjejen vill bli räddad. NEJ SA JAG. Men om jag ska bli räddad ska det fan vara av Batman, annars får det vara. Och han måste se ut som Christian Bale.
Och kanske är det därför jag fortfarande är singel.
Inatt löste jag både det ena och det andra märker jag, gud vad produktiv jag känner mig.
Nu ska jag faktiskt se på Batman, nya avsnitt av SOA och Jersey shore. Och bara ligga i sängen och snora och ha mig. Gott.
Ps. Jag hade jätte skoj igår på teatern, den var såååå himla bra!! Och det kändes som att herr Strindberg återuppstått och stod där på scenen, Åke var läskigt lik honom..
Eftersom jag tjatar om Strindberg så ska jag göra det liiite mer.. Ikväll, efter lite jobb, så ska jag och mamma ner på stan och gå på teater, av Strindberg såååklart! Min favvoskådis här i Sundsvall spelar Strindberg, Åke Arvidsson. Den har redan fått jätte bra kritik så detta ska bli så kul! :) Och vi behöver nog göra nått roligt, koppla av och komma in i någon annan värld för en stund.
Året är 1889 och på Dagmarteatern i Köpenhamn repeteras Den starkare, skriven av August Strindberg och med hans hustru Siri von Essen i huvudrollen. Med bara några dagar kvar till urpremiären är det fortfarande långt ifrån färdigt, och denna kväll är repetitionen ytterligare försenad, för August själv ska komma på inspektion.
Stämningen är infekterad redan från början. August och Siri ligger i skilsmässa och tar varje tillfälle att attackera varandra. Strindberg hånar Siris skådespelarambitioner och förlöjligar hennes nyvunna självständighet, medan hon i sin tur slår tillbaka med att avslöja hans mest intima hemligheter. Regissören, den underdånige aktören Viggo Schiwe, får även han en släng av den berömda Strindbergssleven. Situationen ställs på sin spets när Siris motspelerska Marie David, eller som Strindberg kallar henne: ”Det lesbiska danska vidundret” gör entré.
David, som spenderat en sommar tillsammans med makarna Strindberg i Graz, ignorerar honom till en början, men snart är också hon indragen. Repetitionen kan börja, men avbryts gång på gång av de privata konflikter som ligger och bubblar under ytan, om kvinnokampen, konstnären som vampyr och mindervärdeskomplex, men framför allt kretsar det kring sommaren i Graz. Vad hände egentligen, den där sista kvällen?
Tribadernas Natt är P. O. Enquists debutpjäs från 1975 och trots att den utspelar sig under sent 1800-tal, känns den brännande aktuell även idag. Frågeställningar som jämlikhet mellan könen och inom äktenskapet, om könsmaktsordningen i hemmet och samhället, om normalitet och sexualitet samt klassamhället.
Strindbergs bild av kvinnan är omdebatterad och omskriven, i hans egna böcker har han fått stå oemotsagd under ett drygt århundrade. I denna pjäs får han däremot mothugg, kvinnorna och framför allt Siri tar bladet från munnen och hans argument blir ordentligt synade i sömmarna.
.. Eller är det jag som bara är lite besatt?! Kanske båda delarna.. JAAA, tänk att jag gillar en gubbe som är så död. Men jag gillar helt enkelt intelligenta och roliga människor, och han var ju one of a kind så att säga.
Idag efter jobbet så fick jag skjuts av mamma till ica där jag hämtade ut två julklappar och två presenter till mig själv, böcker! Blev löjligt glad över dom.
Oh vilken härlig dag jag har haft idag! Jag har jobbat på dagiset igen och varit med söta barn. När jag kom in där imorse så hörde jag små röster säga "nuuuu kommer Bellaaaaa!", redan då visste jag att det skulle gå lika bra idag som första gången jag var där. Och tur som jag har fick jag ett pass imorgon också, så jag verkar ju göra något rätt. Jag råkade lära ett litet barn idag att säga Bangura, jag kunde inte sluta fnittra. Hoppas inte dennes föräldrar är Djurgårdare bara.. :)
Så skönt att den här dagen var fin, igår fick jag något nervöst sammanbrott, ringde till mamma och grinade så jag fick en ännu täppare näsa (jag är ju redan tokförkyld). Det har hänt alldeles för mycket i vår lilla familj nu så då blir minsta lilla jobbigt. Tur att jag har en mamma som alltid hjälper mig!
När jag kom hem idag gjorde jag hemmagjorda hamburgare, tände lite ljus och nu sitter jag i fotöljen och funderar på om jag kanske ska duscha. Väldigt viktigt att skriva detta känner jag..
Ikväll är det Leffe GW (äntligen!) på tven! Snart borde ju karln få ett helt eget program.
Igår upptäckte jag att min nya tatuering hade hamnat på en stor sida på tumblr, vääääldigt trevligt! Och sjukt fräsigt att folk väljer att ha den på sin sida, mmhmm.. Jag är så stolt! :)
Här hittar du sidan om du vill glo på fräsiga tatueringar.
Jag känner hur det rycker till i mungipan. Hur jag rynkar ihop mina ögonbryn, biter mig i läppen och försöker att inte kommmentera det som skrivs.
Ibland mina vänner, ska ni veta, krävs det väldigt för att jag inte ska kommentera på dumma statusar på Facebook. Jag vill så gärna dumförklara många människor som skriver så himla mycket strunt. Men vad hjälper det, egentligen? Ska jag, få dumma människor att sluta skriva dumma saker? Jag tror inte det. Dumma människor har ett märkligt sätt att fortsätta sitt hemska skrivande på sociala medier gång på gång på gång på gång på gång..
Jag vet att jag egentligen inte ska bry mig, att jag borde scrolla vidare. Jag har själv valt att ha en egen sida och skriva ointressant saker, men det finns ju vissa som tar något sorts pris.
Det är mycket prat om barn och deras bajs, spya eller dylikt (varför nu det vore intressant för andra att veta..), shopping, jobbtider (tänk på alla knäppa människor som vet exakt vart ni är och kan komma och hacka upp er till köttfärs..), lunchning/matning, biobesök och krogbesök.. Det finns mycket man kan skriva om och bli lite smått irriterad på. Men det som är det absolut värsta av allt... När folk skriver hur sjuka de är, hur ont de har, hur synd det är om dom.
ALLTSÅ KÄRA LILLA MÄNNISKA.
Blir det bättre av att du skriver det på facebook? Vad ska jag, som medmänniska, göra åt att du har hög feber, ont i halsen och inte kan sova..? Känns det bättre att skriva av sig istället för att ligga och slappa i soffan istället? Vill ni ha medkännande?
Jag har lärt mig efter alla mina infektioner och sjukdomar, det hårda sanningen. Folk bryr sig inte ett jävla skit om du ligger i smärtor och/eller är sjuk. Du kan säga det hur många gånger som helst, skrika det, men folk bryr sig helt enkelt inte.
Jag kan skriva av mig här i bloggen när jag har ont i mina leder, bara för att få ur mig några ord. Men det är ju inte så att jag måste få känna medlidande av andra, för ingen förstår ju hur ont jag har och de flesta tar det som att jag söker uppmärksamhet.
Hur vet jag allt detta då?
Jo, för att jag själv tänker så.
Vad faaaan.. Att få influensa och sånt GÅR ÖVER. Det är inte så att du kommer att dö, åk till farbror doktor, få medicin och håll käften. Jag vill inte veta när dessa människor skulle få kronisk värk och kanske få problem med ryggen, armen eller knät.. Är det bara de starka människorna som får som mest ont?
En vis dam sa till mig en gång "när man har sjukt jävla ont så håller man tyst".
Och det är sant. När man är riktigt sjuk och har ont så delar man inte med sig av det, helst inte till alla på en sida på internet.
Är det nått jag inte tål är det folk som fiskar efter uppmärksamhet för att de är sjuka. Alla människor blir sjuka. Punkt. Om jag ser en status om hur jävla synd det är om dig för att du är förkyld så kommer jag komma på besök och visa hur ont det kan göra på riktigt.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | |||||||
4 | 5 | 6 |
7 | 8 | 9 |
10 | |||
11 | 12 |
13 |
14 | 15 |
16 |
17 |
|||
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
|||
25 |
26 |
27 |
28 | ||||||
|