Året är 1889 och på Dagmarteatern i Köpenhamn repeteras Den starkare, skriven av August Strindberg och med hans hustru Siri von Essen i huvudrollen. Med bara några dagar kvar till urpremiären är det fortfarande långt ifrån färdigt, och denna kväll är repetitionen ytterligare försenad, för August själv ska komma på inspektion.

Stämningen är infekterad redan från början. August och Siri ligger i skilsmässa och tar varje tillfälle att attackera varandra. Strindberg hånar Siris skådespelarambitioner och förlöjligar hennes nyvunna självständighet, medan hon i sin tur slår tillbaka med att avslöja hans mest intima hemligheter. Regissören, den underdånige aktören Viggo Schiwe, får även han en släng av den berömda Strindbergssleven. Situationen ställs på sin spets när Siris motspelerska Marie David, eller som Strindberg kallar henne: ”Det lesbiska danska vidundret” gör entré.

David, som spenderat en sommar tillsammans med makarna Strindberg i Graz, ignorerar honom till en början, men snart är också hon indragen. Repetitionen kan börja, men avbryts gång på gång av de privata konflikter som ligger och bubblar under ytan, om kvinnokampen, konstnären som vampyr och mindervärdeskomplex, men framför allt kretsar det kring sommaren i Graz. Vad hände egentligen, den där sista kvällen?

Tribadernas Natt är P. O. Enquists debutpjäs från 1975 och trots att den utspelar sig under sent 1800-tal, känns den brännande aktuell även idag. Frågeställningar som jämlikhet mellan könen och inom äktenskapet, om könsmaktsordningen i hemmet och samhället, om normalitet och sexualitet samt klassamhället.

Strindbergs bild av kvinnan är omdebatterad och omskriven, i hans egna böcker har han fått stå oemotsagd under ett drygt århundrade. I denna pjäs får han däremot mothugg, kvinnorna och framför allt Siri tar bladet från munnen och hans argument blir ordentligt synade i sömmarna.