Nu har jag precis kommit hem, har kört heldag med familjen + Staffan :) Jävligt kul att umgås med brorsan igen! Vi käkade lite på stan och sen var det Dallan för lite öl/cider. Mitt emellan där så träffade jag Jessica oxå. Fyllde på med chips och alkohol, det man behöver för en helg.

Ikväll blir det alltså utgång med den damen, sen så hoppas jag att vi träffar brorsan och hans militärkompisar, skulle vara jävligt roligt att festa med dom igen!

Nej, nu ska jag sminka mig lite och försöka se hyffsat normal ut.

Imorn ska jag på Thåström btw! Så jävla kul!

Rock on!

Imorgon (12 februari) klockan 12.00 hålls en tyst minut för de stupade soldaterna kapten Johan Palmlöv och löjtnant Gunnar Andersson.

På söndag ska två ljus tändas som minne för dem.

Igår satte jag igång med lite bakning, jag hade sånt sockersug så jag höll på att avlida. Eftersom jag är så gosig och kärleksfull så valde jag att göra kärleksmums, det blev sjukt gott!

Såhär gör du:

150 g smör eller margarin

3 ägg

2 ½ dl socker

½ dl olja

½ dl mjölk

1 dl kakao

3 dl mjöl

2 tsk bakpulver

Glasyr:

75 g smör eller margarin

3/4 dl starkt kaffe

½ dl kakao

1 msk vaniljsocker

4 dl florsocker

Garnering:

Kokosflingor

Ta någon form, lägg i papper och smöra det (så inte kakan fastnar), du kan även smöra och bröa det om du inte har papper.

Smält smör eller margarin i en kastrull. Vispa ägg och socker pösigt med en elvisp. Tillsätt smör, olja och mjölk. Sikta ner kakaon och rör om. Blanda i mjöl och bakpulver och rör i smeten. Blanda allt väl och häll smeten i formen. Grädda mitt i ugnen,  175 grader i 25-30 minuter. Låt kakan svalna lite när den är klar.

Glasyr: Smält smöret i en kastrull och tillsätt kaffe, kakao och socker. Rör till ett jämnt lager på kakan. Strö över kokosflingor. Förvara kakan kallt.

Jag tog inte bara kokosflingor utan även strössel, häften hälften alltså.

Mitt recept kommer från kokboken jag fick i julas. Där finns verkligen allt gott man kan tänka sig!

Äntligen börjar jag känna mig lite fräschare, halsontet är borta. Nu är det bara tröttheten som är kvar, varje dag har jag vaknat jätte tidigt och fått gå och lägga mig på dagen i en timme eller två. Men det kanske behövs. Känner att kroppen inte mår riktigt hundra, om det är fysiskt eller psykiskt vet jag inte än, men det lär visa sig. I helgen ska jag iallafall ha roligt och då kommer jag kanske somna gott!

Idag vaknade jag vid 8, helt kocko. Låg dock kvar ett tag, drömde en riktig tokdröm som gjorde att jag fick gå upp. Jag tänkte på den ett tag, jobbigt sånt där. Jag var vaken ett tag eftersom jag såg att internet var tillbaka, yes i'm a junkie! Gick och la mig i en timme och då träffade jag Hardcore Superstar vid en snöhög, Jocke Berg hade rakat av håret och han kramade mig. Det var nog riktigt mysigt, haha.

När jag vaknat till ännu en gång så vandrade jag till ica och köpte hårfärg och en tidning, måste verkligen färga håret nu, det ser hemskt ut. På hemvägen pratade jag med brorsan, det ser ljust ut med Thåström konserten. Jag köper nog en biljett imorn  

Jag ska träffa Jessican imorn oxå, vi ska nämligen ut och vingla på kvällen och då krävs det lite sockerdricka i kroppen! Hoppas jag hittar nått gott. Det var nästan hundra år sen jag träffade kvinnan, så det ska såklart bli riktigt roligt! Även brorsan ska ut imorn så man kanske får skaka rumpan med han, han skulle ha på sig nått glittrigt och tangakallingar så jag hittar han ute i vimlet.

Nu ska jag se vidare på tven! (japp, kommer dö i förtid).

PUSS!

Nu har jag äntligen tagit mig i kragen och lagt över bilderna från Sthlm på datorn. Tänk att något så lätt kan kännas så jobbigt. Jaja. Och så har jag fått tillbaka internet som ni kan se.

Jag funderar starkt på att skaffa ett youtube konto eftersom jag ofta filmar på konserter och resultatet blir ofta väldigt bra! Så varför inte dela med sig av det? Jag spelade in Fanfanfan med Thåström i lördags.. Med gråten i strupen så insåg man hur jävla mycket man älskar han, hans musik.

På fredagen så kom man ner till den vackra huvudstaden igen, solen sken och det var så härligt att vara där igen. Vi var ganska sega, gjorde inte alltför mycket. Vi åkte till Solna och lämnade packningen, jag gick på Carlings, där jobbar det så sjyssta brudar så stog där och surrade på och så fick jag bort larmet på tröjan jag köpte. Och så hittade jag andra finfina grejor där..

Vi gick på Soft på kvällen och käkade plankstek, det var väll ingen höjdare, mamma kan göra mycket bättre! Fast jag vet inte om det berodde på själva maten eller att det var då jag fick jätte ont i halsen och att det var det som påverkade smaken. Efter middagen så skulle vi till Söder för att gå på rockklubb, där kom jag inte in. Så då gick vi på en annan rockklubb istället, där var det jätte dött och vi var som sagt sega så vi åkte hem till Solna istället. Där somnade Staffan snabbt medans jag och mamma surrade på, kollade lite på tv och sådär.

Jag sover så fruktansvärt bra när jag är i Stockholm, jag känner utsövd när jag vaknar och den där segheten som jag annars har är som bortblåst.

På lördagen så var vi ganska sega i starten, tog en lång frukost och gick sedan till AIK Shopen som ligger vid Råsunda. Snacka om att det var saker och kläder överallt, och jag ville ha allt! Jag köpte med mig en tshirt och ett nyckelband iallafall.

Sen så hade jag mitt shoppingsug så jag slösade en tusing eller två där inne i stan. Tur att jag aldrig kollar på kontot. Då får jag ångest.

Jag var väldigt opepp vid middagen för det var sura miner om vartannat, jag hatar sånt helst när man är bortrest. Och denna gång höll jag inte käften. Och det blev faktiskt bättre.

Middagen bestod iallafall av fish'n'chips, fan, det är ju inte så att man gör något åt fet magen direkt. Aja.. Man ska njuta.

Efter middagen åkte vi tillbaka till Solna igen, lämnade alla grejor, drack lite och åkte vidare till Annexet. När vi kom dit så började Johnossi just att spela, det var dåligt ljud och jag tror banne mig dom var lite nervösa. Tyckte det var skit konstigt att dom bara körde 4 låtar..

Sen så var det till att trängas, men jag börjar ju bli proffs på att hitta bra platser och efter många om och men så hittade jag även det denna gång! Det är väldigt drygt att vara kort på konserter, men what to do lixom.

Thåström var helt underbar, som jag nog skrev på vägen hem. Helt jävla otroligt. Ännu ett jätte bra minne att lägga in. Jag vill så gärna se han på lördag.. Men det beror helt på om jag måste jobba eller inte.

Halsontet försvann helt på konserten, även fast jag sjung med i alla låtar. Thåis höll på i 2 timmar, då hade jag ont i fötterna kan jag lova! Utanför så var det en tokig engelsktalande kille som sålde tshirts, såklart att jag tog en!´

Efter konserten så gick vi till en liten krog, den var jätte mysig. Just innan vi skulle gå så var det en brat som sa att han kunde sätta på mig även fast jag var rocker.

Jag tackade bestämt nej och gick och spydde på toaletten. Och ruffsade till hans hår. Tänk om han ändå hade sprutat champagne på mig.. Lyckan hade varit total.

Morgonfrilla och allmänt snygg

Kickin' Djurgårdsäset!

Sen blev vi vänner igen

Pinuppor som sitter på en hylldörr, jag älskar pinuppor!

Här bor Jack Daniel

Johnossi

Thåström

Trippen var helt okej, konserten var underbar och bäst och alla bra ord!

Här är vad som inhandlades:

1. Hjärtstrumpbyxor, dom var så söta! 2. Svenska Mästare tshirt, såklart. 3. Fick massa bilder på Marilyn Monroe och Elvis från mamma. 4. KISS tshirt. 5. Halsduk. 6. Plåtplånbok och nagellack, hittade det här på en butik som heter IN&FINN, jätte rolig affär! 7. Äckligt snygg Thåström tshirt. 8. Nyckelband. 9. Tommy Lee's bok, jag har letat den länge nu till ett rimligt pris och jag fann, såklart! 10. Jag hittade dessa skor i Solna, äntligen! Jag råkade ju göra sönder morsans par.. Oopps. Nu har jag egna iallafall.

Nu har mitt internet/hemtelefonen pajjat igen. Blir man less eller blir man less.. Två gånger som det försvunnit har jag satt igång bittorrent, kan det verkligen bero på det? Om någon vet så får ni väldigt gärna kommentera.Jag hoppas det kommer tillbaka snart, eftersom man mår ganska dåligt så är det skönt att slösurfa bara. Egentligen ska jag tvätta idag men vet inte om jag orkar alltså.Nu ska jag kika på film :) Puss!

Att leva i en familj där en av familjemedlemmarna är FN-soldat är nog ganska svårt att förstå för den som endast tittar på och inte upplever det själv. Så många gånger har jag hört "men jag förstår", men nej, det är ingen som kommer förstå innan personen som sagt det varit i samma sits.

Det är jätte svårt att förklara hur allt känns med att leva med en FN-soldat och alla missioner, jag vet inte ens hur jag ska börja eller sluta. Det jag kan säga är att man ständigt, varje dag lever med en stor fet ångest. Man kan inte kontakta personen, man vet aldrig vad som händer och man vet ju att dom är där för att försöka bevara freden. Det är tokjävlar som bor i dessa länder. Inte alla, men många.

Min bror valde att bli soldat. Han har gjort två missioner till Kosovo och en till Liberia (som klassas som ett av de farligaste länderna i världen). Han har varit i varje land ungefär ett år och kommit hem två,tre gånger under det.

Min bror är nog en av få personerna i mitt liv som jag har grymt stor respekt för. Och för han gör och vad han har gjort i sitt liv, för andras liv. Han går in med sitt liv för att försöka få fred i ett land.

Det är just därför jag blir så jävla förbannad på trångsynta jävlar som kommenterar: "jaha, så han har blivit hjärntvättad han med". Hur kan man ens säga så?! Jag får inte in i min skalle att det ska vara något dåligt med att vara soldat. Dom finns ju för ett skäl: att försöka göra det bättre i ett land.

Men det är så många, så många som tror att de åker ner för att döda människor. Det är inte soldater som dödar, det är det egna folket. De dödar varandra och de gillar det. Att öppna eld är en soldats värsta mardröm. Men är man tvungen så är man, "när det står en människa med ett vapen så står det mellan dennes och mitt liv och då spelar det ingen roll om människan är 55 eller 5 år".

Jag hyser så stor respekt för svenska soldater, men även för amerikanska. Och dessa tycker människor oxå om att snacka skit om. Varför? Dessa pojkar, killar, män blir tvingade att vara soldater. Så fort de fyllt 18 år så sätts de på ett plan till ett annat land. Hur vet man att de ens vill vara där? Man har inte mycket till val om man blir tvingad och därav kan man inte yttra sig heller, enligt min mening.

Här i Sverige får man välja, vilket min bror gjorde. Han är en stor människa, något jag aldrig kommer vara eller kommer bli. Han har verkligen gjort allt, sett allt och dessutom varit stor chef för sin grupp.

Jag mår riktigt dåligt om vad som skett i Afghanistan, jag kan inte ens (och jag vill inte) föreställa mig hur det är att förlora någon som är på mission.

Tänk vad dessa män gjorde för landet. Och vi ska vara tacksamma, vara stolta för vad våra soldater gör runt om i världen. Vi ser inte allt, vi ser kriget men inget mer, vi ser inte vad de gör för alla kvinnor och barn, djur, hur de går runt och pratar med folket.

En gammal klasskompis, Edin (som jag förövrigt inte pratat med på hur längesen som helst, men det hör till en annan historia) var jätte imponerad över min bror. Jag vet inte om det beror på att han själv kommer från ett annat land, har sett vad som hänt och vad soldaterna gör eller om han bara hade en större insikt. Vad det än var så blev jag så glad att höra det, nästan varje dag i skolan. Och det behövs sägas hela  tiden av alla, vi ska vara så sjukt glada att vi har soldaterna!

Men, trots det så kommer familjerna att lida när en av familjemedlemmarna åker iväg. Min bror vill åka till Afghanistan och jag vet själv inte hur jag kommer reagera. Även fast den som inte varit med om det aldrig riktigt kommer förstå så vill jag ändå att man har i bakhuvudet att dom finns och gör ett jävligt bra jobb. Vilket annat jobb går man in med livet som insats och försöker göra allt lite bättre för alla människor runt om en?

Våra svenska soldater förtjänar allt och lite till.

Bilderna är från Kosovo.

Här och här kan du läsa om hur du stöttar utlandssoldater.

Beroende av denna låt. Så bra!