Jag älskar fotboll.

Jag älskar estiken i fotboll.

Jag älskar det atletiska i fotboll.

Jag älskar rörelserna kring spelarna och tränarna.

Jag älskar dynamiken hos fansen.

Jag älskar deras passion för lagets märke och färger.

Jag älskar oljudet och surret, elektriciteten i stadion.

Jag älskar sångerna.

Jag älskar hur bollen rör sig och flyter fram, hur laget reser sig genom spelet och under hela säsongen.

Men jag älskar hur fotbollen sammanför människor över hela landet, trots religösa, geografiska och politiska klyftor.

Jag älskar det faktum att under 90 minuter kan en rektangulär bit av gräs få människor att, förhoppningsvis, glömma vad som händer i deras liv - och glädjas av detta gemensamma firande av mänskligheten.

Det är den största, genomträngande inom kultur hos människor.

Och jag älskar det faktum att fotboll kan förena människor till att be, sjunga och fira.

Jag har en dålig dag. Jag är trött, seg och har väldigt väldigt ont i höften. Jag hoppas verkligen mina voltaren grejer funkar nu när det gör som värst ont. Jag gillar inte att stoppa i mig piller för min mage gillar inte det, men när man knappt kan gå.. Ja, då har jag hellre ont i magen. Jäkla skit då! Det har faktiskt varit väldigt bra med min kropp ett tag, men ja, nu kom det igen. Jag kommer ju aldrig undan det och jag tror att en stor del av att jag får så ont är det sjukt konstiga vädret, ena dagen är det soligt och varmt - för att någon timme senare snöa och bli grått. 

Man blir påverkad, både psykiskt och fysiskt av det konstiga vädret. 

Jaja, nog om det. Förhoppningsvis försvinner det väll. Jag måste ändå ta mig i kragen och gå till ica och inhandla lite till dagens middag, ska slå till på min underbara kyckling "gryta" som man ska äta med spagetti :) Och så var det fredag - och jag har ingen aning om vad som händer. Jag vet att jag säger så rätt så ofta och ändå kollar man djupt ner i det där glaset, men jag tror banne mig jag ska ta det lugnt. Helst för höftens skull. 

Imorgon kommer iallafall Sandra hem, då ska vi mysas igen! Tänk att man kan ha någon människa i sitt liv men det tar jätte lång tid innan man verkligen blir vänner..? Det är tur att man inser det, även fast det tar ett tag, för vännerna är ändå det viktigaste, av allt!

Men herrigud vad fjolligt inlägg det blev nu.. Vart tog rock'n'rollen vägen? Nejjustdet, man kan faktiskt inte vara så hela tiden. Tro det eller ej. 

Nu lyssnar jag på Foo Fighters nya, håll utkik efter recension, det var längesen man gjorde en sån nu om musik. 

PEEÄÄÄJJJS!

Ja, först så fick jag då käka lite eftersom jag inte var alltför pigg och det kände jag under konserten oxå. Att vara tokbakis och dessutom ha ont i höften (prova sitta stilla i 2 timmar, det är inte så skönt) gör att humöret inte är på topp. 

Dock så var DiLeva jätte bra, när han pratar lyssnar man. Shit, den där karln säger verkligen vad andra bara tänker på. Han pratade mycket om hur dåligt man kan må, hur rädd man kan vara och sånna saker. Alla satt som förstenade och bara lyssnade. 

Sen var han väldigt väldigt rolig, han skrattade åt sina skämt, hah, tyckte mig känna igen mig i just det. 

Låtarna, musiken då? Ja, det var bra. Fast jag kan mest dom gamla låtarna, när han spelade Dansa din djävul blev jag glad i själen. 

Precis som ST skriver på sin hemsida blir man inte riktigt klok på mannen, men underhålla kan han då göra. Trots att jag själv inte är på topp.