Inlägg publicerade under kategorin Mjosik

Av bfalk - 8 september 2012 18:15

Ikväll är det teater/musikal; De tre musketörerna, på Stadsteatern i Stockholm. Detta har jag och mamma velat se jätte länge och äntligen fick vi biljetter till detta!

Det ska bli kul att åter vara där och det kommer nog bli riktigt kul! Den har fått riktigt bra kritik och stående ovationer.


Här kan du läsa om föreställningen om du är nyfiken.



"Delar av De Tre Musketörerna ensemblen från Stockholms Stadsteater framför här Rock The Night, ett av alla numren som fanns med i föreställningen som spelades under 2009."

Av bfalk - 1 september 2012 05:34

Kan man kalla den ny när den egentligen är gammal?

Den har bara legat och vilat lite och har nu åter funnit ljuset.


Jag har åter blivit besatt av The Sex Pistols. När jag var yngre (och säkerligen den enda i min åldersgrupp) lyssnade jag mycket på dom. Det förvånar mig än idag att jag faktiskt lyssnar på dom. Jag vet inte varför. Kanske för jag normalt sätt inte lyssnar på punk.

Men jag håller fast vid att det spelar tusan ingen roll vilken genre det är man lyssnar på, så länge man tycker det är bra och finner något speciellt med musiken.

Såklart lockas jag av det arga och 'vi skiter i allt' med Sex Pistols. Jag älskar att dom inte var som alla andra. 

Och den där Sid, jag vill inte gilla han egentligen, tror jag, men jag kan inte låta bli. Jag är fascinerad av honom fast det var 33 (hoppas jag lyckades räkna rätt nu) år sedan karln dog. 

Jag kommer ihåg första gången jag såg Sid&Nancy filmen. Jag kände sånt obehag. Kanske man inte ska kolla på sånt när man är en liten plutt. 

Nu när jag har sett den när jag är äldre kan jag se den svarta humorn i det, visst det är tragiskt och det är konstigt att man hyllar sånna här människor. Även jag kan inse det. 

Men jag tycker inte om dom för att det är (var) fräna människor, det är musiken naturligtvis som lockar mest och gör att jag faktiskt gillar människorna bakom det också. Och det mesta jag lyssnar på är inte så fint bakom kulisserna tror jag.


Jag har alltid attraherats av det fula. Det man inte får göra. Det man inte ska lyssna på. 

Men jag kan inte låta bli att låta besattheten som jag alltid haft, lite dolt, komma upp till ytan igen. I fucking love it!

Gammal musik kommer alltid att vara den bästa musiken. Iallafall i mina öron.


 


Av bfalk - 29 augusti 2012 11:00

.. and so did Sid Vicious.




Av bfalk - 26 augusti 2012 19:50

Av bfalk - 25 augusti 2012 19:27

När jag såg att Jack White skulle komma till Sverige blev jag genast sugen på att gå. När jag såg att han spelade när jag och mamma är nere i Stockholm blev jag ännu sugnare. När jag såg att det ännu fanns biljetter blev jag lite lurig. När jag såg på en konsert med The Rolling Stones idag och Jack kom upp på scenen och sjöng en trudelutt visste jag: JAG SKA FAN I MIG GÅ.

Jag har velat jätte mycket, av och till. Men det var nog meningen att jag skulle gå trots allt.. Det fanns några biljetter kvar så jag knep en till mig och en till mamma. Hon berättade idag att hon också visste att jag skulle beställa dom, haha. 

Tänka sig.. 

Jag älskar Jack White, hur speciell både han och hans musik är. Jag gillar verkligen hans och Meg's ös i The White Stripes, men jag gillar nog The Dead Weather snäppet bättre (som ett band). 

Men nu är han inte med i ett band, nu är han solo. Kan det bli så mycket bättre?!


Kommer nog få gåshud när man ser mannen, det här är ju så stort så jag nästan kissar på mig!! :)




Av bfalk - 8 augusti 2012 19:52

Och så var min mycket snabba resa till Stockholm över. Det var tråkigt att det var så kort, men vad ska man göra?! Som plåster på såren fick jag ju se riktigt bra konserter :)

Vi kom ner mycket tidigare än väntat, gick mot vandrarhemmet som var mitt i city, där Palme's mördare sprang upp för trappen.. Det var helt okej där, mycket fräschare än vart jag bott tidigare! Sjukt skönt att man slapp tuben också. 

Vi gick på stan och glodde lite, jag handlade, sedan mötte vi mamma och Staffan. Kramkalas!! Hoppas jag inte fått deras jäkla baciller nu bara, båda två blev sjuka när de var borta.. Vi satt och snackade skit tills de skulle åka hem. Då gick jag och brorsan och satte oss på takterrassen på Kulturhuset, sjukt härligt!


       

Sedan käkade vi middag på en väääldigt flott resturang; mitt käk gick på 245. Det hade jag aldrig gått med på om jag visste det innan, jag vet inte ens om maten var så god att den skulle kunna vara så dyr heller. Tyvärr kunde jag inte njuta av maten heller då jag fick fruktansvärt ont i magen, jag trodde en stund att jag skulle svimma för jag hade så ont och så gick smärtan upp mot ryggen. Jag blev faktiskt lite rädd, tack och lov gick det över när jag fick i mig alvedon!! Tänk om man hade fått åka hem och kvällen blivit förstörd. 

Innan vi drog mot Cirkus så visade brorsan mig hur militärerna bodde förut, när de hade hästar och allt. Det är så kul att höra allt han vet om sånt!

Vi gick även förbi Bruce Waynes hem, JO DET ÄR SANT. Det såg precis ut som hans hem och jag blev alldeles till mig, haha. Jag är så tokig i Batman och att man såg det var fränt. Och ännu fränare blev det på kvällen när vi gick förbi där igen, då kom det massa fladdermöss. Men vart var the batmobile?!


     

Lite rosé och öl senare så var vi på plats, vi kom precis när Royal Republic började. Och vilken otacksam uppgift de hade.. Att vara förband kan inte vara lätt, helst inte när de redan är rätt stora. Men publiken verkade inte alls veta vilka det var och någon skrek till och med "gå hem!". Man kan inte gilla allt, MEN Royal spelar fan musik som alla kan gilla, det är peppighet till tusen och man bara slits med. Det är bara tråkigt folk som inte fattar tror jag.. 

De var lite sega i starten men sen så kom killarna igång, och jäklar vad rolig Adam var! Han tog inte att publiken var så opepp. Kung Adam. Och så fick vi veta att nya albumet kommer om 3 veckor. Bra det. 

Royal var ett perfekt förband till Social D. Och de började dessutom growla, sjukt fränt.


   

När Royal spelat klart gick vi ut i salongen igen, och vilka möter jag då?! Nicke och Peder från Backyard Babies - min lycka var gjord. Gud vad glad jag blev och jag fick känslan att de kanske snart, snart kommer tillbaka. Jag hoppas det iallafall. Jag var knäpp i huvudet och sa hej till Nicke, som glatt hejade tillbaka: GLAD TJEJ ELLER VAD?! Jag låter säkert jätte töntig, men vet ni.. Det får man bli när ens största idoler går förbi en :)

En stund senare kom så Mike Ness och hans Social Distortion. Och de väntade då inte med att ösa på. Det började helt enkelt tokbra och avslutades såklart likadant. Något jag dock klagar på var att en låt lät riktigt hemskt - dansbands influerad låt?! Hela publiken blev tyst och efter låten ska Mike lite skamseet "det där gillade ni inte va..?" NEJ. Men resten av giget var helt tokbra, och tur var väll det! Den där Mike verkligen ägde scenen och hade publiken i sin hand och även han var jätte rolig och skämtade mest om allt. Precis som på Pearl Jam konserten så var ljuset riktat mot publiken, det känns som ett tack för att ni finns. 

De vet vad de gör dessa herrar och det är ju klart, de har ju funnits ett tag.. De kan konsten med musik och det är det man blir förtrollad över. Jag är verkligen glad att jag och brorsan fick se dom! Dock liite tråkigt att man hade sittplats, man komemr inte riktigt med i sammanhanget på något sätt. Men man ser så mycket bättre och ljudet blir antagligen bättre än om man står längre fram och trängs.

Något som slog mig var hur alla rockband blivit influerade och är helt besatta av Johnny Cash, något som är lite svårt att förstå när han inte var en rockgubbe. De körde naturligtvis "Ring of fire", men tack och lov på ett väldigt hårt vis ;) Det fick avsluta den fina tisdagskvällen, sedan gick jag och brorsan, glad i hatten, hem i ett mörkt Stockholm.. 


           



Några bilder från resan idag (ja jag hade sjukt tråkigt), jag lyssnade på musik exakt hela resan då det var nå äckel tanter och gubbar som inte kunde hålla tyst. Tänk att man aldrig får vara nöjd..

Jag fick även hem lite saker från storstan, jag kan konsten att shoppa, snabbt!


       


Av bfalk - 6 augusti 2012 20:51

Jag blev precis nyförälskad i min kära Jim Morrison. FAN vad jag älskar den karln. FAN vilken bra musik The Doors gjorde. FAN vad bra dom var. 

Varför varför ska sånna här bra musiker gå och dö för...?


Jag har precis sett dokumentären "When you're strange", igen. Jag älskar den. Jag kollar på den med en sjuk förtjusning. Det är sån fin och lugn film. Fylld med den fina Jim och fina musiken. Åh.

Jag blir alltid så fylld av känslor när jag ser den. Varför? Jag vet inte. 

Texterna och musiken bara träffar en rakt i hjärtat. Och så slår det mig att jag aldrig kommer få höra sådan musik igen. Det kommer aldrig att göras igen.

Tur att The Doors alltid kommer leva kvar i människors hjärtan, i mitt hjärta.


Jag känner mig kär samtidigt som jag fått mitt hjärta krossat när jag hör Jim's röst.

Och det är precis så musik ska få en att känna.


Presentation


peace, love, rock'n'roll madness

Omröstning

Anser du att man ska få skriva vad som helst i en blogg "min blogg, mina tankar", sålänge det inte kränker någon?
 Ja
 Bara vid enstaka tillfällen
 Nej

Fråga mig

25 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4 5
6
7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2013
>>>

Sök i bloggen

Tidigare år

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik


Skapa flashcards