Jag har precis bokat biljetter till mig och Jessica till Marilyn Manson. 

Nu är det alltså andra gången jag har biljetter till mannen med stort M, men jag har ju aldrig fått se honom. Nu hoppas jag av hela mitt hjärta att karln dyker upp den här gången!

Det är dock vääldigt långt kvar, vi får vänta enda in till årets sista månad innan man får se denna häftiga Manson.

Och så har ÄNTLIGEN Royal Republic släppt en ny singel. Det tog sitt lilla tag. 

Jag vet inte hur jag tycker om låten, den är helt okej än så länge. Det är inte riktigt drag och röj som det brukar vara i Royal låtar. Och videon är inte så himla skoj heller. 

Men, detta betyder ju förhoppningsvis att en skiva kommer släppas inom snar framtid!!

Jag ska dessutom få se dessa grabbar igen i Stockholm i Augusti, parteeey!

Sjukt bra låt. Sjukt bra video. 

Jaaa, så satt jag här igen. Jag har faktiskt längtat lite att skriva vad jag tyckte om konserten. Hoppas jag kommer ihåg allt jag vill skriva. 

Jag har aldrig lyssnat på Pearl Jam så där frenetiskt och jag började inte heller göra det när jag visste att jag skulle gå på konserten. Jag har dock alltid gillat musiken, även fast det ibland kan bli lite för lugnt för min smak. Men jag älskar verkligen Mr. Vedder's röst. Det är en one of a kind så att säga.

Vi kom dit väldigt tidigt, då det stod helt tokigt på biljetten. Vi insåg väldigt snabbt att vi inte kunde sitta där platserna var för mamma lider av extrem höjdskräck och vi hade platser väääldigt högt upp, jag blev också väldigt darrig i benen. Vi tog oss ner och fick nya platser av en snäll tjej i informationen. Då satt vi längst bak men såg precis allt, det var som man var nära ändå på nått sätt. 

Jag var lite skakig för mamma var skakig och hade väldigt ont i fötterna, så jag var inte topp på konserten måste jag säga. Det var tråkigt, men fick lyssna på riktigt bra musik!!

Pearl Jam började med en lugn låt. Helt värdelöst. Publiken var så sjukt pepp och började med en opepp låt är väll inte det smartaste. Men sedan ändrade sig allt. I 3 TIMMAR spelade bandet. 3 timmar!! Även fast jag satt så kändes det som jag sprungit maraton efter det.

Eddie Vedder och resten av bandet, framförallt ena gitarristen och basisten var riktigt peppade - de älskade vad de gjorde helt enkelt. Efter några låtar tar Eddie fram ett papper och börja prata svenska, "vad längesen vi såg, 12 år sedan.. Varför har ni inte ringt??". Han pratade säkert 5 min, och det var bra svenska också. Han är väldigt rolig den där mannen. 

De öste såklart vidare, blandade gammalt med nytt, deras egna låtar och covers. 

De seglade iväg väldigt ofta och körde många solon (i första solot så gick Eddie iväg och skrev en autograf till ett fan) och det blev tillslut lite jobbigt, för många solon för ofta blir jobbigt. Men publiken var igång exakt hela tiden, hela Globen kokade och det var en stor stor fest. 

Man kan ju säga kort och gott att de levererade, dom där i Pearl Jam. De förklarade gång på gång kärleken till fansen och deras spotlights och lampor var på oss istället på dom. Hela arenan släcktes en stund, en lampa lyser endast på Vedder - han tar upp sin gitarr så det blir ett bländade ljus och lyser på precis alla i publiken, det tar tid men alla får det där ljuset på sig. Och det tackade inte bara fansen, utan alla som hjälper till: crew och roddare, folk de mött och blivit inspirerade av. Helt otroligt, det var första gången jag hört något liknande.

Jag har faktiskt aldrig sett ett band älska sina fans så mycket, och köra på så länge - utan att bli trötta. Eddie drack väldigt många flarror med vin, men konstigt nog höll rösten hela vägen ut trots alla glädjeskrik och tjut.

Trots att jag var lite mör i kroppen (och ännu mer efter konserten) så var det här en riktig upplevelse. Jag vill skriva om alla låtar men det orkar nog ingen läsa. Det räcker med att säga att det var totalt jävla skit bra. Tacktacktack för att det fortfarande finns ett sånt här band; som gör allt för fansen, allt för musiken och kärleken. Tack.

Tjejen och killen längst till höger kom upp på scenen och blev firade för de fyllde år.

Och så var lördagen här. Lördagen är kommen! 

Jag har faktiskt inte tänkt på konserten så mycket, då det varit sååå långt borta. Nu har jag börjat inse vilket jäkla band jag ska se. Många förhoppningar har jag, hoppas det blir tokbra ikväll! Men inget kan väll gå fel när Eddie Vedder visar upp sitt fina tryne och underbara röst?! Varför varför är han gay är ju min numrero ono fråga.. 

Jag hoppas vi har bra platser och att min kamera vill lyda mig. 

Och jag tror jag kommer ha en förjävla bra kväll! :)

Papa am I ambitious (enough)
Mama am I being good?
Sisters do you love me?
Brothers are you proud?

Efter att ha väntat i 3 lååånga år så är äntligen nya skivan av The Hives här, Lex Hives. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge passar onekligen väldigt bra in när det gäller denna skiva. 

Jag har alltid älskat Hives råa och roliga stil, hur de öser och öser och aldrig verkar bli trötta. 

På nya skivan är det inte lika hårt som det kan vara, det är mer stabilt - och inget ont med det. Jag kan tycka att det blir en smula jobbigt att lyssna när det spretar åt alla håll. 

Lex Hives innehåller väldigt bra låtar, Howlin' Pelle utmanar sig själv med att visa olika skepnader av sin röst samtidigt som resten av gänget spelar hur bra som helst och backar upp med sång. Ibland slår det mig att det låter otroligt likt Ramones ibland. 

Killarna har växt på sig vilket även märks på skivan. 

Den är oerhört bra och får såklart 5/5 djävulstecken av mig!

Nu önskar jag att killarna åker ut på en Sverige turné, de är sjukt otroligt bra live - något jag själv fått uppleva.