"För mitt hopp är en skadsjuten kråka
och jag är ett springande barn
som tror det finns någon som kan hjälpa mig än
som tror det finns nån som har svar"

.. Med att lyssna på dom här grabbarna. Och slappa gärnet.

Och tillslut så stod jag där inne, tillsammans med många andra ivrigt väntade människor som skulle se honom. Det första jag ser när jag kommer in är en skylt där det står "Thåström stöttar hemlösa i Stockholm". Det står bössor utplacerade lite överallt och han hade även designat en tshirt, alla pengar som kom in gick till de hemlösa. Jag har ALDRIG varit med om det här. Aldrig. Att en artist brinner för de som har det svårt, så himla bra gjort. Och att faktiskt hjälpa våra egna, det är starkt. Redan då ville jag böla. Slängde ner alla mina småpengar jag hade i en bössa och kände att det kommer gå till nått bra. Jag hade väldigt gärna köpt en tshirt också, men som ni kan förstå var kön onormalt lång.

Och så hör jag ett ljud. Ett ljud som skriker ut att nu är det dax att gå in. Efter andra signalen halvspringer jag in i lokalen med mamma i hand. För att vara fullsatt (1700 pers) så känns det så luftigt. Jag kommer genast fram till en bra plats, och när jag efter några minuter ser hur bandet och Thåström kommer upp på scen kan jag inte hålla mig och springer längst fram. Sådär nära, förutom signeringen, har jag aldrig varit han. 

Men, att stå bland småkillar som försöker digga till en musik de aldrig riktigt har lyssnat på var inte min grej. Jag måste stå bland människor som älskar artisten lika mycket som mig. Jag blir bara irriterad på folk som kollar och inte ens förstår vad det är för musik som spelas. Nej, då gick jag tillbaka till mamma och Staffan, som även dom hade en jätte bra plats som var reserverad till mig. 

Och Thåström då? Ja, han öste på som vanligt. 
Det var så otroligt jävla bra. Och han blandade nya och gamla låtar perfekt, han blandade lugna och rockiga låtar så perfekt. Allt var perfekt. HAN var perfekt. Och bandet han har är otroligt bra, för dom ska vi inte glömma. Även fast mina ögon var fast på Thåström exakt hela tiden. Jag ville inte missa något. 

Och varje gång säger man "JA, det här var den bästa konserten med Thåström jag sätt!", för så bra är han. Faktiskt. Och jag säger exakt likadant efter jag varit på den här konserten. 

Han är i sitt esse, han gör små glädjeskrik mest hela tiden, han går ut mot publiken och sjunger med dom OCH han dansar! Karl'n dansar. Jag blev förvånad förra gången jag såg han i Stockholm, då han skrattade. Men det var nästan härligare och se han dansa, att se han ge allt och älska det han gör. 

Jag känner i mitt hjärta; hur kan man älska en man som man inte ens känner, så mycket? Hur kan man älska den här jäkla musiken så mycket? Det värker till, men inte på ett dåligt sätt. Jag får så mycket känslor så jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.

När han sätter igång "Axel Landquists park" så skriker jag ett glädjetjut, precis som han på scenen. Det är min favoritlåt, jag vet inte varför, men det bara är så. Jag älskar den. Och jag blev så glad att han spelade den.

Kom gråten då? Jo, såklart att den gjorde det.

När han sjunger "Fan fan fan" så perfekt så går det inte att hålla tillbaka tåren. Förfan vad bra det var.

Jag ville aldrig att det skulle sluta, 2 timmar var alldeles för kort men så perfekt och underbart.

Tack Joakim Thåström för att du finns i mitt liv, för att jag får se dig och höra din musik. 

Och så var dagen här!

Ikväll ikväll ikväll får jag se Joakim Thåström igen! Så himla underbaart! Jag kommer väll som vanligt att fälla en tår för att han är så himla bra live, den där mannen.  

Jag antar att jag inte kommer bli besviken heller! Jag är så glad att jag faktiskt fick en biljett till den här turnén, då alla spelningar är slutsålda. Och den här spelningen är den andra, så han lär vara i form :)

Ikväll ska jag och mitt kära kompisgäng se LMFAO, live. 

Jag har rockat loss till dom tusentalsgånger både hemma och på krogen, och nu ska man få göra det samtidigt som dom står på scen!

Det kommer antagligen bli svinroliiigt! Sedan har en fågel viskat i mitt öra att det är rockbar och vara ute till klockan 5 som gäller.. I love it :)

Den här damp ner i min brevlåda idag, trevligt :)  

Idag hörde min käre bror av sig och sa att han skulle ner till Stockholm och se Rise Against, och han ville ha med mig. Jag ville ju ha med han när jag såg att dom skulle komma, men då skulle han på övning i Norge - men han hade tydligen yrat till det och nu kan han gå på konserten. 

Åh, jag vill ju så gärna, jag har aldrig varit med Micke själv i storstan och jag vill så gärna se Rise Against.. Så, hur ska jag göra?

Jag ska tänka på det en stund, sedan måste jag bestämma mig. Det kommer vara kärvt med pengar men att gå på konsert är ju det bästa som finns här i livet.