Äntligen har jag fått lyssna på Johnossi's nya skiva, Mavericks. Med hjälp av Spotify såklart.

Jag har längtat efter den här plattan sen jag såg de som förband åt Thåström, både i Stockholm och här hemma. Båda gångerna körde de låten Rosco, och det är nog min favoritlåt på plattan, tillsammans med What's the point.

Jag blir i början besviken på första spåret, jag tycker det låter alldeles för långsamt även fast den sätter igång i riktig Johnossi anda vissa gånger. Jag har alltid tyckt att första spåret på ett album ska vara hårt och hålligång, det får ett godkänt men jag tycker samtidigt att det är lite tråkigt.

Den energiska duon som låter som ett helt band, de lyckas ju trots allt igen. Jag har alltid undrat hur de kan låta så hårt och så bra för att bara vara två personer.

Jag tycker skivan är väldigt bra, men jag tror det krävs några till lyssningar för att jag ska fastna riktigt. Precis med de andra två plattorna. Det ska inte alltid vara lätt, vilket många gånger kan vara bra enligt mig.

John Engelberts underbara röst och sina fingrar på gitarren och Ossi Bondes slag på trummorna gör allt bra, det är nog inte många som skulle lyckas som de gör.

Fast om jag ska säga helt vad jag tycker så är Johnossi så mycket bättre live än på skiva, då tar de i av allt de har och de passar mycket bättre live på en scen än på en skiva där de ändå måste tona ner sin redan härliga musik. Och då får man se hur de tar i och verkligen älskar musiken de skapar.

4/5

Kid Cudi - Alive.

Så himla skön låt alltså! Jag tänker på monster och vampyrer när jag hör den..

Vad jag hittade här är dock oklart, en simpa kanske? Bilderna är från när jag gick på Omvårdnadsprogrammet, i 2an kanske. Vi var ute och letade äckliga djur till naturlektionen.. Och ni ser ju hur insatt och arbetsvillig jag är!

Jag var grymt nära på att ramla i vattnet också.