Velvet Revolver - Dirty Little Thing

För någon dag sen kunde man läsa om hur Martin Hansen blev tatuerad i hela två dygn och som gav honom en plats i Guinnes rekordbok. Men utséendet och tatueringarna var inte bara till glädje, han fick sparken från sitt jobb också.

Företaget där han jobbade hade som policy att inte anställda människor som har tatueringar.. Har ni hört? Som om sin erfarenhet, kunskaper och attityd inte räknas mer. Jag fattar inte hur dagens samhälle, dagens Sverige fortfarande har åsikter och tankar om hur människor ser ut. Att välja att inte anställa någon pågrund av sitt utséende är helt absurt. Om man har en tatuering, är man sämre på att jobba då?

I dagens samhälle är det inget konstigt med tatueringar, piercingar, färgat hår eller färgglada kläder. Så att företag har som policy att inte anställa en människa med tatueringar fortfarande finns kvar är jätte konstigt. Man kränker inte bara människan som har tatueringar, utan visar bara att företaget och chefen/cheferna har väldigt mycket fördomar.

~

Jag har alltid frågat om jag får ha kvar mina piercingar när jag kommit till något jobb. Jag gillar inte att fråga det alls, eftersom jag ser mina piercingar som en del av mig och eftersom jag har haft dom så länge så tänker jag inte på att de finns där, de är lika normalt för mig som att jag har två ögon och en näsa lixom.

Men tyvärr så måste jag ju fråga, det finns ju de som har konstiga föreställningar om människor som har "skrot" i ansiktet. Nu är det ingen som har sagt att jag ska ta av mig dom, alla har svarat:"men det är ju så vanligt att ha sånt nu, och alla ska väll få ha på sig sånt! Min arbetskamrat har ju hål i öronen, och hon tar inte av sig dom."

Jag är ju även tatuerad på underarmarna, det kan jag ju inte göra så mycket åt, men jag har inte hört något om det heller, när det gäller jobbsammanhang.

Jag skulle nog bli oerhört besviken, kränkt och ledsen över att tappa ett jobb för att jag hade tatuerat mig. Jag skulle bli besviken och kränkt på chefen som ens säger det till mig och ledsen över hela situationen.

Trots det skulle jag nog försöka hålla huvudet högt och älska mitt utséende och visa det för alla, man ska inte åka ner i ett grått hål, då har de ju bara vunnit över en. Jag skulle även hoppas på att få en vettigare chef.

Så varför kan man inte bara acceptera att människor ser olika ut?

Jag älskar rockerstilen, både på mig själv och andra, men jag kan ju inte nedvärdera andra människor som väljer bort den sortens stil eller musik.

~

Jag skulle verkligen förstå om det handlade om en människa som går med lättklädda kläder om denne jobbar på dagis, om man har stora ringar i öronen om man jobbar på äldreboende (de kan ju slita tag i dom) eller om man inte har sele om man jobbar på tak eller höga byggnader. Då ska man skylla sig själv och det är dåligt uppförande.

Men man väljer trots allt själv hur man vill se ut, vad man gillar.. Och varför är det så svårt att få in det i skallen på vissa?

Jag tror detta är typiskt svenskt, vi är uppfostrade med att vi ska kolla snett på människor, inte heja och vara glada, att se ner på människor som inte har samma stil som vi själva, som tar för sig i livet.. Nu säger jag inte att alla har denna syn, vissa har ju något innanför pannbenen.

Jag tycker det är så synd att det ska vara såhär, bara man trivs själv och mår bra, så spelar väll inte tatueringar, piercingar, kläder eller stil någon större roll?