Jag har gått i hiphop/street dans? Jag var en jävel på dansgolvet, fick mycket beröm men som allt annat mamma betalade så slutade jag att gå. Väldigt synd, motionen och att få göra nått man gillar hade jag gärna gjort även idag. Ibland tänkte jag med mitt arsle.

Visste du att korta människor är bättre på att dansa?

Ibland kanske det är bra att vara kort ändå..

Nu ska jag berätta något äckligt, med risk för att det kommer börja klia som fan på era kroppar (det gör det på mig nu...).

Jag satt här vid datorn med katten Ceasar bredvid mig, som vanlig pillade jag i hans päls. Jag råkade hamna på en plats i hans hud och så märkte jag att det blödde, och eftersom jag är så snäll mot djur så måste jag ju kolla upp det. Och det var inte alls ett sår som jag trodde, utan en fästning! Finns det något äckligare småkryp?! Fattar inte ens varför dom finns, så sjukt snuskigt.

Så jag flög upp och började leta efter en grej som vi har här hemma som dödar sånna och så får man typ slita upp dom. Gick det bra? Svar nej. Kattfan misshandlade mina armar och nu ser jag ut som att jag har skrapat lite för mycket med en rakhyvel på mina armar..

Ceasar hatar nog mig. Och halva fästningen sitter fortfarande kvar.

Halvtaskig bild, men så här ser det ut på hela mina armar. Svider gör det också!

Igårkväll gick ”Humorgalan”, en gala som alltid går efter Valborgsfirandet. Förutom ”roliga” sketcher, (som inte alls är roliga) så handlar galan om att man ska bli världsfadder och helst ge bort 100 kr i månaden.

Visst är det bra med sånna här galor, det finns barn runt om i världen som inte har rent dricksvatten, bara lever några år och aldrig själv få bilda familj eller få ha ett bra och värdigt liv.

MEN, jag anser och har alltid ansett att man först ska bry sig om sina egna. Med detta menar jag att vi i Sverige ska först och främst hjälpa barn och ungdomar i utsatta situationer här hemma. Tänk så många som mår dåligt psykiskt, fysiskt, blir utsatta för våld och sexuella övergrepp. Det finns så många som inte får hjälp och tar en brottslig eller dödlig utväg för att lindra sina smärtor.

Jag mår rent ut sagt jätte dåligt hur jag ser hur människor skänker pengar till drabbade i andra länder men inte ens tänker på barnen i sitt eget land. Nu finns ju BRIS som man kan skänka pengar till, men ändå. När senast sändes ett program för att hjälpa barn i Sverige?

Varför tror alla att det är så jävla bra i vårat land?? Kolla i tidningarna, det står något hemskt varje dag. Pensionärer ska inte få bo tillsammans, man dödar varandra hit och dit, pedofiler ska få jobba med barn och tjejer och killar blir utsatta för olika slags våldsamma handlingar bara de öppnar dörrarna.. Och toppen på kakan finns det knappt några jobb, ungdomar ska få halva lönen om de får fast jobb, människor blir uppsagda fast de jobbat och skött sig i flera år, nybyggen av något så fult som paradisbad ska göra så att det knappt finns personal på sjukhus..

Varför inte försöka fixa till vårat eget land innan vi hjälper andra? För att kunna hjälpa andra måste man själv hjälpa sina egna, anser jag. Ta hand om våra egna.

Nu får ni tycka att jag är jätte hemsk, visst tänker jag på de i andra länder, visst är jag glad att jag har tak över huvudet. Men jag mår faktiskt mer dåligt om barnen i mitt eget land, om de far illa.

Nu har vi ju naturligtvis inte samma problem här som i andra länder. Vi har aldrig krig eller stora naturkatastrofer. Sådant kan man inte göra något åt och då ska man väll hjälpa antar jag. Men som Martin Mutumba (fotbollsspelare, AIK) säger i en intervju i Situation Stockholm: ”Varför kommer det galor när det händer något i världen, såsom en jordbävning? Varför skickar människor pengar NÄR det händer och aldrig INNAN det händer?”. Jag kunde inte sagt det bättre själv.

Jag får alltid mig en tankeställare när det är sånna här galor. Du ser en kändis som ser lite ledsen ut och säger ”skänk stålar så blir allt så mycket bättre för barnen i Afrika!”.  Varför kan inte en ledsen kändis säga i direktsänd tv: ”skänk stålar för lilla Pelle i Täby, som blir misshandlad av sin mamma och pappa varje dag – ge han och andra barn i Sverige ett bättre liv!”

Alla barn förtjänar det bästa, vart man än föds. Man ska skänka pengar och vara en god människa. Men man ska först och främst vara god mot de som bor i sitt egna land.

Jag skänker hellre en slant till någon organisation i Sverige för svenska barn och ungdomar, för att de ska få det bra – för att sedan ”ta hand om” andra. Det finns så många som inte vet hur de ska hjälpa barnen i Sverige, hur de ska må bättre och hur de ska klara sig. Men är snabba som fan på att skicka en slant till ett annat land och då har de gjort något bra. Varför är det lättare?

Ibland får jag känslan av att det är på något sätt bättre att skänka pengar till ett annat land, och blunda för det som händer i sitt eget..