Jag har alltid älskat allt med smink att göra, jag tycker det är jätte kul att sitta framför spegeln, prova olika färger osv. Jag har inte alltid haft äran att ha rätt smink dock, eller det lite dyrare men som är så mycket bättre. 

När man har råd - då är det klart man ska skämma bort sig själv med produkter! 

Många tycker att smink är onödigt, det ger inte en sann bild av en själv - men hey, om man tycker det är kul, man tycker att man är snygg och känner att det är värt det, då ska ingen nisse säga åt en något annat :)

Längtar tills detta landar i brevlådan, då kan jag hålla på ännu mer med fejset!

All Cover Mix, 2 ögonskuggor, Eye liner och ögon primer från Make Up Store.

Concealer och ögonskuggor från Isadora (jag använder bara cover all mixen när jag ska ut och festa, därför behöver jag en "vanlig" till vardags).

Jag köpte även 2 penslar till ögonskugga samt till eyeliner'n.

Jag har känt mig halvdålig jätte länge, som att jag har haft en sjukdom i kroppen men aldrig riktigt brutit ut. Det tycker jag är jätte drygt, om jag nu ska bli sjuk - bli det på en gång, att bara gå och vänta är så jobbigt, och man är hänging och trött fast inte sjuk.

Jag lovade mig själv att klara av att jobba den vakna natten igår. Och det lyckades jag med. Men nu mår jag inte alls bra. Jag har ont över bröstet, hostar, är tjock i halsen, snorig. 

Och det är då det är tur att man har mamma, min egna lilla doktor, hon behöver bara höra min symtom och hon vet på ett ungefär vad det kan vara.

Eftersom det är så raspigt i luftrören så kan det vara luftrörsinfektion, har dessutom ont bak i lungan. 

Jag blir lite smått oroad, men inte av att jag kan bli så där jätte hemskt sjuk igen, utan att jag måste försöka ta mig till VC om jag blir jätte hemskt sjuk igen. Att ta sig ner på stan, åka buss, sitta i väntrum, bli undersökt, köpa medicin och åka hem igen.. Är inte riktigt min grej.

Nu ska jag bara slappa och ta det lugnt, får absolut inte gå ut på promenad för mamma, jekla skit.

Om jag inte är bättre imorn ska hon komma och ta hand om mig imorn, har man tur eller har man tur?!

Jaha, det blev alltså ett sjukdomsinlägg. Men nu var det längesen mina vänner, jag har klarat mig länge utan alla fula baciller!

Nu ska jag kolla vidare på hockeyn, samt snart äta hemlagad hamburgare som jag hittade i frysen :)

Snorpuss!

Här har jag samlat mina alldeles egna musikminnen, enjoy!

Ditt första musikminne: något jag kommer ihåg väldigt väl är när jag hörde Heavens on fire (KISS) första gången, då ville jag sååå gärna bli trummis och lära mig den låten. 

Tidigt konsertminne: hur jag sitter på mamma's kompis axlar under gatufesten här i stan och gungar till Ulf Lundell.

Ett roligt minne från en konsert: då måste jag nästan säga de två senaste konserterna. Först på Royal Republic då gitarristen Hannes kom mot mig, satte sin panna mot min och vi rockade tillsammans. Dagen efter såg jag Danko Jones, då lämnade basisten John Calabrese scenen, gick till mig och gav mig sitt plektrum.

Bästa show: KISS - 2008, Stockholm och Rammstein 2010, Stockholm

Ett sorligt minne: Backyard Babies avslutning innan sin paus. Det var så otroligt bra, men det var sorligt. Helst när trummisen Peder inte ville lämna scenen och höll på att börja gråta. 

Någon du inte trodde du skulle få se: Iggy Pop, det trodde jag faktiskt aldrig. Det var fränt! Den gubben kan rocka. 

Artiser som var roliga att prata med: Andreas Grega och grabbarna i Mustasch gänget (-Ralf Gyllenhammar).

Någon som mest bara var dryg: Ralf Gyllenhammar.

Något otippat: hur LOK+Lillsyster's sångare Martin kom fram och surrade och bjöd på Jack&cola.

Samt när Simon Cruz, sångare i Crashdiët skrev 'kött för helvete!' på min arm, ganska sån härlig upplevelse då ordet KÖTT är en viktig del i mitt liv.

Någon du trodde skulle ställa in: bandet Monster Magnet. Men de gjorde de inte och konserten var crääääjsi!

'Spontantroligartist': Thomas DiLeva. Han var faktiskt riktigt bra och grymt rolig. Samt att han har så himla bra åsikter och tankar.

Svensk artist: Afasi och Filthy, 2008 Sundsvall. Andreas Grega, 2010 Sundsvall

    Bella och Herbert Munkhammar (även känd som Afasi)

Häftiga dansmoves: Snook på Gröna Lund, tidningen OKEJ hade bjudit massor med artister och Snook var de enda som var bra. De hade tagit med sig dansare som var riktigt bra, och grabbarna själva var också bra!

Band som alltid levererar: Hoffmaestro. Mustasch. Corroded.

Konsert du led dig igenom: Takida. Inte riktigt min grej.

Festival: jag har bara varit på en riktigt festival och det var på Sonisphere, en dagsfestival som varade 12 timmar, och var fylld med regn, lera och tokbra band!

Och lite annat..

Det högsta priset du kan betala för en konsert: det beror givetvis vad det är, om det är något stort band som jag jätte gärna vill se så skulle jag nog kunna sträcka mig upp mot några tusinglappar.

Största skadan på en konsert: jag gör alltid illa mig på knäna och armarna, det blir så när man står längst fram och stängslet är i vägen..

Ska jag se i sommar: Linkin Park, Foo Fighters, Hardcore Superstar är det som är bokat just nu.

Önskar jag att jag fick se, någon gång: det absoluta jag just nu skulle vilja se är The Rolling Stones. Jag skulle antagligen kissa på mig av lycka.

Tror det här kan vara början på nått stort

Jag står precis på gränsen

Horisonten är någon annans konstruktion

Brukade hata mig själv

Måndag-fredag blev en kedja kring min fot

Men det är nånting ikväll

Som får mig att tro att vi kan gå

Genom eld

Bara för ikväll

Håll den tänd

Vi kan gå i eld

Och hur vuxet är det inte att plantera om blommor?!

Lär detta förstöra min image? Ja, men vad ska man göra.

Jag hoppas verkligen inte jag dödat mina blommor nu. Må jag ha gjort rätt.

Det var jord överallt oxå. Mysigt under tårna alltså. 

Jag måste nog vara den sista som ser den här filmen. Alla har hyllat den. När alla hyllar den är filmen oftast dålig (det är ren fakta).

Jag själv jobbar med Aspergers syndrom och jag visste redan från början att jag skulle analysera den i minsta detaj, skulle den likna det jag jobbar med? Skulle det bli kaos? Skulle det skilja sig mycket från verkligheten?

Den som vet bäst är väll den som själv är i närheten av det, tänkte jag.

Så jag satte igång den. 

Visst, det är nog en feelgood film för många. Men inte för mig. 

Det mesta i filmen stämmer med verkligheten, dock inte biten med att de med Aspergers syndrom går runt och skyltar med det, säger "nej, jag har Asperger, rör inte mig". Det är inget de vill ha, inget de skyller på, eller är stolt över. Så vet jag iallafall.

Över till filmen igen. Bill Skarsgård som spelar huvudrollen gör det jätte bra, men jag tror det är svårt att göra film om något som så få vet så lite om. Något som finns på riktigt, om ni förstår hur jag menar. 

Jag gillar hur man visar frustrationen hos de anhöriga till den 18åriga Simon, för det krävs tid och tålamod.

Men, vad gör Cicilia Forss i filmen?? Hon springer runt som en påtänd duracellkanin mest hela tiden. Och jag tycker hon är en stor del av varför jag inte gillar filmen så värst mycket. För hon är urusel som skådis. Killarna räddar upp det trots allt, det är en fin film. Men jag kan inte skratta åt det. Det känns dumt.

"Det finns något oroväckande med att blanda ett sjuktillstånd med humor. Det kan liksom bara bära eller brista och brister det finns stor risk att allt bara blir fördomsfullt. "I rymden finns inga känslor" tycker jag balanserar hela tiden på kanten för vad som är okej och vad som inte är det."

2,5/5

Kom precis hem efter en mycket skön dag med fina vännor! Suttit ute och käkat mat och glass, snackat skit och gjort av med alldeles för mycket stålars. 

Kom hem med nya dojjer, linne, tshirt, smink, nagellack osvosv.. Kommer knappt ihåg allt jag köpte. Det här lär jag få ångra nästa månad. Men.. Ibland skriker grejorna på en. Eller är det dom där shoppingfingrarna?

Nu ska jag ge mig ut på en prommis med finmusik i öronen, sen hem och käka en god macka och ba njuta.

Snor och nys och puss!