Bekräftelsebehovet man hade när man var yngre, kan nog inte jämföras med nånting annat. Man skulle synas och höras, både socialt bland folk och på internet. 

Jag är glad att jag bara skämde ut mig på sidor som Lunarstorm, som nu är borta. Jag är så otroligt glad att jag inte är ung och har facebook. För ojoj vad man man måste synas där. Nu är det nog första gången jag känner mig vuxen, men där är bekräftelsebehovet enormt. 

Man ska skriva statusar som får oss gamlingar att rynka ögonbrynen och sucka och fråga vad fan det är som händer. Men sen är det ju alla bilder, man ska helst visa magen och tuttarna, jämt. 

Och jag bara tänker på hur jag skämdes av hur jag skrev saker på internet och la upp någon bild, som i det läget, var mycket utmanande. 

Men nu har allt plötsligt blivit ännu värre, och om man inte visar det här - så ja, är man nog ingen.. Mycket tråkigt. 

Jag tycker synd att dessa brudar och killar måste visa sig sådär, för man kan faktiskt bli omtyckt ändå, även fast man inte tror det. Men, det verkar som att samhället har blivit väldigt hårdare för de yngre. Och då är det ju naturligtvis med utseéndet och hur man skriver som ska sticka ut, man ska vara smal, snygg och vara utmanande. Men man ska även ha massor med kompisar, vara populär och lyckas i skolan. Inte konstigt att pressen för somliga blir alldeles för jobbig.

Och de flesta jag känner som visar upp sig såhär, är även vän med sina föräldrar på denna sida och jag undrar varför de inte skriver något. Jag skulle bli snortokig och antagligen skämma ut min unge. Men jag anser att det alltid ska finnas en gräns, för allt, helst när man är så ung och inte riktigt vet vad man gör. Och när man inte riktigt vet vad man gör - det är då man kan bli utnyttjad. Det är hemskt att ens skriva så tycker jag, men det är ju den hemska sanningen också. Det är inte konstigt att man kallar sig själv "ung och dum", för man tänker inte ett steg längre med vissa saker.

För det är inget kul att skämmas och undra vad fan man tänkte på, lite senare i livet. Och tanken på att allt finns kvar på internet, kanske inte alltid är sån mysig tanke.

Men, måste vi alla genomgå den här grejen med internet, skämma ut oss till max och sen ångra oss..?

Jag behåller kläderna på och skriver statusar om Jens Lapidus, Gnaget, och hur hur jag äter bullar istället.. (Bullar kan även tolkas som något annat, men det lät bra, eftersom jag är äldre).

Thank goooood att inte facebook fanns när jag var mindre!

Hej och hallå! Vaknade med en seg hjärna idag - har inte varit direkt pepp på något. Men lyckades på nått sätt övertyga min kropp att knata ner på stan och handla lite grejor. Eftersom det är sviiiin kallt i den här lägenheten måste jag tända tusen ljus på kvällarna så det blir varmt, så ljus, det är bra. 

När jag är så trött och seg i skallen tänker jag inte riktigt klart, vilket blev ett faktum idag. 

Så fort jag hoppar av bussen så inser jag att mina nya fina halsduk är kvar på bussen. Kutar då hem, kastar in väskan och sedan får jag vänta in bussen igen. Med en skrattandes busschafför så hittade jag ju den. 

Och jag hann inte mer än hem, igen, då mamma ringde och sa att hon skulle ut och gå, så då hängde jag på. Var ute en timme och det var så jäkla skönt! :) Nu sitter jag äntligen i soffan med värk i mina leder, käkar mandariner och dricker C-vitamin (har nu någonsin hört mig så nyttig..?!).

Ikväll ska jag bara slappa och hänga för mig själv, man måste ju göra det någon gång oxå. Ska laga hemjagade hamburgare och antagligen se på 'det okända' och skita på mig.

Såg föresten det här när jag skulle göra ett nytt inlägg idag:

Du har väl inte missat att vi gjort bloggen bredare?

NEEEJ jag har absolut inte sett att bloggen är så jävla fet och ful!! Apor. (OBS! Apa på ett skämtvis)

yrbella.