Jag hade den märkligaste natten på länge.

Som vanligt när man är ledig så går jag och lägger mig när jag blir trött, precis så gjorde jag igår. 

Men det gick inte att sova. Försökte spela spel på mobilen ett tag men sånt blir jag less på.

Vid 4.30tiden gick jag upp för att käka en macka. Sista gången jag kollade på klockan var den 6.

Detta förbryllar mig då jag proppat i mig nässpray så jag kunde andas, jag tänkte inte så mycket så hjärnan höll på explodera. Fast jag var inte ens trött i ögonen som man brukar bli. Konstigt. 

Det här har nog aldrig hänt mig, att man bara ligger klarvaken utan att ens känna sig trött. Eller veta varför man just är vaken.

På dagen så blev jag ju såklart jätte trött, hann få några timmarssömn innan jag blev terrad på sms från olika företag.

Det första som händer mig när jag går upp är att jag blir attackerad av en ölburk.. Ja, visst låter det härligt.

Det är alltid massa öl här i denna lägenhet, eftersom jag inte dricker det så har jag ställt alla burkar högst upp i skafferiet. Såklart framför mackgärnet som jag skulle ta fram. Och en liten missbedömning senare så har jag numera en fläskläpp. Av en jäkla ölburk. Ont som fan gjorde det ska jag tala om.

Är detta ett tecken på att jag bör undvika öl ännu mer eller Guds sätt att visa att jag måste börja dricka det.. Det ska jag klura ut idag tänkte jag..

Jag sitter fortfarande i pyjamas också. Jäkla lat man är alltså. 

Jag orkar inte ta mig nånstans, även fast man kanske skulle behöva handla lite. Men äh.

Något jag verkligen behöver göra är att dammsuga dock. Jag ska väll försöka få upp röven ur denna soffa och göra ett ryck.

Ikväll belönar jag mig själv med fläskfilé. Och en liter beassås. 

Because i'm worth it.

Ja just det det är ju fredag också, ha en fin fredagdagochkväll allihopa!

Puss.

Kommer ni ihåg serien "OZ"?

Den gick oftast väldigt sent på kvällarna/nätterna och jag var helt besatt av denna serien, och detta gjorde ju att jag hade väldigt svårt att komma upp till skolan dagen efter.. 

När jag tänker tillbaka så var hela min skalle upptagen av alla interner på fängelset Oz. Mysko.

Jaja, nu har denna serie landat i min dator. Helt jäkla underbart. Råkade bara snubbla över den när jag letade en annan serie. Nu jäklar ska jag kolla på detta och kanske man blir lika besatt igen, haha.

Min favoriter var Vernon "Vern" Schillinger (J.K. Simmons) och Ryan O'Reily (Dean Winters).

Det här är en serie som alla bör ha sett iallafall en gång i sitt liv, riktigt jäkla bra alltså!

Oz är en amerikansk TV-serie som visades på kabelkanalen HBO mellan åren 1997-2003. Serien handlar om livet på det fiktiva maximum security-fängelset Oswald State Correctional Facility, kallat "Oz", och då främst om avdelningen Cell block 5, även kallad Emerald City, en experimentavdelning som drivs av Tim McManus i försök att skapa en humanare tillvaro där fångarna ska kunna rehabiliteras. 

Serien är mycket våldsam, brutala mord, lemlästning och våldtäkter hör till fångarnas vardag, vilket har lett till en del kontrovers över serien i hemlandet tillsammans med det frekventa visandet av heroinbruk och nakenscener och användande av svordomar. Karakteristiskt för serien är att vem som helst av huvudfigurerna när som helst kan dö. Handlingen kretsar oftast kring rivaliteten mellan olika gäng, framförallt nynazister (the Aryans), afroamerikaner (the Homeboys), muslimer (the Muslims), italienare (the Wiseguys) och latinamerikaner (El Norte).    

Jag satt här vid datorn och skulle kolla efter ett recept på en MATpaj. Jag hittade receptet dock så poppade det upp en bild på en rulltårta. "Fan va gott det ser ut" tänkte jag, och jag behöver bara tänka så går jag in i action och bakar. När man har tråkigt gör jag oftast saker jag inte riktigt tänker igenom, som att baka. Jag äter oftast aldrig upp det, men jag blir ju trots allt upptagen med nått..

Sagt och gjort så tog jag fram alla grejer för att göra en rulltårta. Jag togs tillbaka när jag var liten och såg mormor alltid baka det ute i stugan. "Det kanske bara är tanter som äter sånt här..?" tänker jag vidare medans jag vispar äggen fluffiga.

Några funderingar senare om vad fan stjälpa betyder så lyckades jag iallafall fixa en rulltårta. 

När jag sedan provåt den så kom jag på varför jag inte gillade rulltårta när jag var liten. Den är alldeles för söt. Massa socker och dessutom hallonsylt som fyllning. 

För första gången i mitt liv känner jag att spy vore ett bra alternativ för att få bort det äckliga i min mage.

Jag gillar inte när det blir så sött, det är bara äckligt.

Dock så vill jag ju inte kasta den, det känns ju onödigt. Så nu ska jag buda ut den till någon som vill ha den. Antagligen blir det väll så att jag knatar upp till jobbet med den, då många där uppe är väldigt förtjusta i socker.. Någon ska ju bli glad av den tycker jag ju.

Det gick himla fort att baka den och nu sitter jag här och undrar vad jag ska göra. Jag är trött, förkyld och energilös, jag har sämre kondis än mormor på 90+. Något måste jag ju orka med..

Och så ska jag påminna mig själv att sluta baka för att jag har tråkigt - aldrig mer rulltårta!

oh you little fucker..

Efter att ha sett "Ensam mamma söker" reklamen ett tiotal gånger så har jag tillslut fått nog. 

Jag blir så arg och irriterad på den. Varför?

Här ser vi några kvinnor som så längtar och törstar efter den sanna och härliga kärleken. Inget fel med det egentligen, om det inte vore att det hela utspelar sig på tv OCH att deras barn är en bricka i hela det sjuka spelet. 

Att inte människor har lärt sig än att man inte kan hitta kärleken via tven, är för mig ett mysterium. Hur många gånger har man läst, oftast ofrivilligt, att kärleken människor har letat efter via tven på bästa sändningstid faktiskt inte har hållit?

Är vi så desperata att vi bara måste bli kära, även fast det kanske inte riktigt är sann kärlek? Detta kan jag tycka många uppvisar, både på tv och utanför, i min närhet. Det är sån press på alla oss, i alla åldrar och överallt i Sverige. Vi ska ha ett bra jobb, tjäna bra, har en grym lägenhet och köpa massa saker som vi egentligen inte har råd med. Och vi ska såklart hitta den perfekta partnern så vi kan skaffa perfekta barn som vi kan visa upp.

För vi gör ju faktiskt det - visar upp oss; på internet och i det riktiga livet. 

Och vad vore livet utan den där kärleken? 

Alla vill vi ha någon vid sin sida, någon som kramar på en, någon som tröstar en och peppar en, någon att dela allt med, någon att vara bästa vän med och som känner en utan och innan. 

Jag vill också ha det, även fast jag är väldigt nöjd som singel och har varit det i några år. Jag vet att det händer om det händer, men jag är faktiskt glad ändå. Men många kan inte vara bara glad. Man måste var lycklig och jag tycker det blir helt fel om man blir så desperat, för då kan man faktiskt bli "kär" i vem som helst.

Jag har lite svårt för detta, jag förstår det inte riktigt, varför måste man skynda så mycket? Kan man inte vara lycklig utan ett förhållande? Är man så ensam att man gör vad som helst för att bli ihop med någon?

Att vara såhär törstig efter kärlek och att dessutom ställa upp i ett tvprogram är för mig förundrande, nästan skrattretande. Men visst, om man vill göra det så goahead, ingen kan ju egentligen stoppa en. Om man känner att man kan finna en kärlek framför massa tvkameror.. 

Men, att dessutom ha barn och utnyttjar dom för ett program är för mig inte skrattretande. Det är patetiskt och helt åt helvete. 

Hur kan man sitta och blinka med ögonen, "tyck synd om mig, jag är är så ensam, jag har bara barn men ingen man eller kvinna vid min sida " och visa upp sina barn samtidigt tro att man faktiskt kan finna kärleken såhär. 

Barnen väljer inte att vara med på tv, det gör mamman/pappan så bra själv utan att tänka en tanke på hur barnet/barnen blir utnyttjade. Jag tycker det är helt sjukt hur man ens får visa upp sina barn såhär, bara för att få massa brev att några män eller kvinnor som vill visa upp sig i tv och kanske, kanske få sig ett ligg.

Jag förstår inte. 

Om man vill vara med i tv så får man lämna barnen någonannanstans, jag finner inte ord hur fel jag tycker att det här. 

Jag själv har sett bekanta som har barn, lever själv och har sökt till programmet. 

Vad hände med den gamla goda tiden att man faktiskt kan gå ut och hitta någon på egen hand..? Måste man ta till ett program, för att få synas, höras och kanske bli kär? 

Och allt till barnens bekostnad. 

Jag har själv inte barn, men jag är barn till en mamma. Och jag skulle inte tycka om om min mamma gjorde såhär, oavsett om jag var 8 år eller om jag är i åldern jag är i nu.

Jag ser på kvinnorna i reklamen och undrar vad dom tänker, om dom tänker alls..?

Aaaaaaaaaah.

Jag har noll energi.

Jag mår illa.

Jag har snor precis i hela näsan och i skallen.

Och jag blir anfådd bara av att resa mig upp.

Jag. Vill. Bli. Frisk. NU.

Det är ju så sjukt (hehehe) tråkigt oxå. Jag ligger bara i soffan och ser dum ut. Men man kan inte göra nått annat, som mamma så fint säger. Jag känner mig så ynklig och ensam. Tänk om man fick vara 10 år igen så mamma kunde ta ut VAB och vara hemma med en, ljuva tider. 

Men nu har jag ju datorn och tven som sällskap, nästan lika bra.. 

Mördarna är som vanligt det jag väljer först. Börjar tro att jag är knäpp i hela skallen. Jag skyller på snoret.

Jag längtar tills nästa vecka, då ska jag slösa pengar på mitt utseende. Jag gillar det.

Puss på er, snorisar och icke snorisar!

iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiih ååååååå ooooooooooooooo.

Nya skivan kommer till sommaren. Bästa nyheten för dagen, japp!