Hallå och god dagens gott folk!

Trots att dagen snart är slut är jag inte riktigt med.. Min klocka ringde så sött så klockan 13.30 idag, efter jobbanatten. Jag var helt kocko i huvudet och fattade inte riktigt vad som hände. Jag gick upp en sväng vid 10, och då var jag tusan piggare.. Det är så jobbigt att man blir såhär, det känns dessutom som man har ett stenblock på ögonlocken.

Jag fixade goda mackor med creme freiche, rom, röd lök och kräftstjärtar, sjuukt gott! Kollade lite på Scrubs sedan pratade jag jätte länge med mamma. Hon är inte bara min mamma, hon är min goda vän, det är så skönt att få prata av sig med henne och hon ger mig bra råd och tips.. :)

Efter det insåg jag att jag måste göra något istället för att glo in i tven, så jag drog ut på en promenad. Jag var väll ute 45 min innan jag fick jätte ont i tån, för skon klämde. Mina fötter måste fan ha växt för kan knappt ha några av mina skor längre. Vad handlar det om?

Efter promenaden så började jag städa här hemma, nu luktar det gott och är så fint så.

Snart ska jag koka ihop lite ceasarsallad, sedan ska jag nog glo på matchen ikväll. Samt bädda.. Kanske det jobbigaste som finns. Det där med att ha sängen precis intill både vägg och soffa kanske inte är det smartaste. 

Nej, nu kurrar min mage igen!

Puss.

Åh fyfan, nya videon har precis kommit ut OCH JAG FAN I MIG ÄLSKAR DEN! OCH LÅTEN!

Jäklar vad bra det är, jag får fan ståfräs. 

Nu är det bara 2 ynka dagar tills jag får nya skivan, iiiiiiiiiiiih! Jag längtar som ett as! Det kunde ju inte börja bättre heller!

Det är så kul när man bara råka snubbla över något eller en bild, och så dyker det upp barndomsminnen, oftast minnen som man nuförtiden inte tänker på men som man alltid har lagrat där någonstans i hjärnan.

Precis så blev det inatt. 

Jag satt på tumblr och glodde på bilder och så dyker det upp en jätte gammal bild, som jag kände igen så väl. 

Det är en tjej som spelar tennis och visar rumpan.

Nu ska ni få höra varför just denna bild är ett kärt minne:

När jag var liten så var jag ofta hos min morbror Jan banan och han hade en bild på en tjej som spelade tennis och visade rumpan. Han sa alltid att det var hans tjej. Och jag trodde ju givetvis på detta men jag tyckte det var så konstigt att hon aldrig var där eller att jag aldrig träffat henne. Jag trodde på det här jääätte länge, tills de var tvugna att berätta att det bara var en bild och en väldigt känd bild. 

Haha, det kanske inte låter så roligt men jag klurade verkligen på vilken hon var. 
Och alltid när jag var där så kunde någon säga "vet du vem det är?" och pekade på bilden, "jaaa det är ju min morbror's tjej!". Nu fattar jag varför alla skrattade åt mig..

Tänk att man tror då verkligen på allt folk säger till en när man är liten..

Jag kommer ihåg att jag såg den här bilden för några år sedan på AF, att tjejen skapat sån stor uppståndelse över denna simpla bild. Då kom jag även ihåg att jag tänkte precis samma sak som nu; barndomsminnen.