Som alla vet så älskar jag ju Snabba Cash, och ena huvudrollen JW (som spelas av Joel Kinnaman). Igår läste jag att rättigheterna till filmen har släppts till USA och den som ska spela JW blir Zac Efron (fjolldisney filmer och 17 again) som också är producent för filmen. Och hur fel är inte det här? Jag har sett fram emot att se remaken på filmen med amerikanska skådisar, men nu är jag inte lika säker.

Jag har aldrig gillat Zac Efron och jag gillar han inte direkt mer nu, jag tycker inte alls han passar i rollen som JW. Visst, han är en helt vanlig kille med stora problem men det känns inte riktigt rätt att sätta in ett baby face i den rollen.

Nöjesbladets filmrecensent tror det kommer bli bra med den nya huvudrollsinnehavaren, men att han inte har lika brinnande ögon som Joel. Och det kan jag också hålla med om, man måste nog ha "det" och jag tror inte man kan finna det i någon disneystjärna.

Nu sågar jag detta ner detta till fotknölarna, men det är bara för att jag gillar Snabba Cash så mycket. Har inte de svenska producenterna eller Jens Lapidus något att säga till om? Det är ju fortfarande en svensk film, en svensk bok.

Vem som ska regissera filmen är ännu inte klart, jag hoppas på någon bra så de inte slaktar filmen totalt.

Vem jag skulle vilja ha som JW? Ja, Jim Sturgess skulle nog vara ett bra val.. Han är riktigt bra!

  Joel Kinnaman

Zac Efron

Vad tror ni, kan det här bli bra?

Jag har precis städat mitt rum, IGEN. Känns som man inte gör annat. Jag har även rensat kläder, en hel hög. Högen borde anses vara normalt intag av kläder för en person, men fortfarande så syns det inte i mina garderober. Jag tror jag ska kasta allt och gå naken!

*

Jag fixade mig lite innan jag startade och då började jag fundera på saker som människor sagt till mig, oftast är det killar som sagt det.

Deras (eras) ideal måste ha förändrats drastiskt. De flesta killarna nuförtiden säger till mig att de vill ha en tjej som ska gå osminkad, inte stajla upp sig alls - för det är fult. Att vara sminkad innebär att man har dåligt självförtroende och bara vill visa upp en annan sida, en sida man egentligen inte är.

Som tjej så måste jag ju bara säga emot sånt. Nu kan jag ju inte tala för alla brudar här i Sundsvall eller världen men de flesta tjejer sminkar sig för sin egna skull, för att de tycker att det är fint. Visst finns det tjejer som sminkar sig bara för att de tror att de är fula utan och inte vet något annat.

Jag sminkar mig för jag älskar det, jag har mycket bättre smink nu än när jag var yngre och jag tycker själv jag blir lite finare. Men jag kan lika gärna gå osminkad. För jag är nöjd med mig själv. Inte bryr jag mig om andra brudar, hur dom ser ut, sminkad eller osminkad. Om man är hyffsat nöjd så brukar man oftast bara bry sig om sig själv och sitt eget yttre. Och är det inte ett plus i kanten att man kanske fixar till sig istället för att bara skita i allt?

Men att ha ett krav att en tjej ska vara ostajlad förstår jag inte riktigt, är det för att andra inte ska kolla på henne?

Fan, låt oss tjejer sköta oss - ni brukar ju stå i oändlig tid till att fixa frillan, kolla så skosnörna sitter rätt, fundera på om skjortan ska vara ute eller inne i byxan..

För någon natt sedan så visade dom en gammal repris av Sanningens ögonblick på tv, kommer ni ihåg det? Om inte så gick det ut på att en människa skulle genomgå lögndetektortest med olika frågor med olika känslighet, tre människor som är närstående till han/hon som är med (som pojk/flickvän, kompis och en förälder) är med och har också valt frågorna som ska ställas till personen. Personen sitter mitt emot programledaren, med publik. Han ställer frågor och personen ska säga JA eller NEJ på frågorna och kommer upp till olika grader av pengar. Om denne lyckas svara rätt på alla frågor så vann han en halv miljon eller nått sånt.

Så, varför vill man vara med i ett sånt här program?

Om man ser det utifrån den som ska svara på frågorna i bästa sändningstid inför svenska folket: Det kan vara en utmaning, man får vara ärlig för sig själv och för sin familj/vänner. Men det är väll lite konstigt att man om man inte kan berätta detta utan tvkameror?

Det är som jag skrev längre upp de närstående till personen som ställt alla frågor som ska komma upp på testet, sen väljer produktionen några av dessa. Varför kan man inte fråga detta utan tvkameror? Är man rädd att människan ljuger då? Något måste ju vara fel om man väljer att ställa en fråga inför publik och tvtittare, då man kan få höra något hemskt. Om man inte litar på en person ska man inte ha något med personen att göra anser jag.

Det jag tycker är mest hemskt och jättefult är att publiken applåderar och jublar när människan i stolen svarar "JA" på en fråga som kanske handlar om otrohet, pengafiffel eller att ha stulit från sina föräldrar, och denne klarar frågan. Varför applåderar man till sånt? "JAA hon har varit otrogen men hon klarade frågan och har nu antagligen sumpat sitt förhållande men får ju en slant för det!"

Men, smakar det så kostar det. Vad jag vet så är ingen tvingad att ställa upp och om människor som är med blir sårade så får det nog vara så också. Att bli sårad i tv av en människa jag en gång litade på skulle jag aldrig ställa upp på.. Men vi är ju olika.

Och på tal om lögndetektorer, jag litar inte alls på dom! Jag tycker det är jätte dåligt att de används för att säkerhetsställa en människans oskuld eller skuld när det gäller brott.

En fullt normal människa som ställs inför något sånt, man får sladdar påsatta på kroppen och en människa ställer frågor och mäter ens puls, vem fan skulle inte bli nervös då?! Även fast man vet att man inte ljuger och säger rätt så stiger ju pulsen. När en människa blir rädd, nervös eller glad så stiger alltid pulsen. Jag tror några få kan kontrollera sin puls så den inte stiger eller sjunker. Men då ska man väll vara väldigt duktig antar jag.

Jag skulle lätt svara fel enligt den som mäter, men bara för att jag skulle vara så himla nervös inför att ställas frågor, ha en maskin som mäter mig och mina svar och hur min kropp reagerar.

I program där man ska synas en liten stund och kunna vinna pengar, visst då kan de användas. Men att besluta om ett brott har begåtts eller inte, då ska de inte ens tanken slå polisen/åklagaren anser jag.

I tvprogrammet Lie to me finns det en man som är en levande lögndetektor, genom att ställa frågor kollar han på kroppsspråket, andningen osv. Jag litar mer på en människa än på en maskin faktiskt.

Vad tror ni? Tror ni att detta funkar?

Och skulle du kunna vara med i ett program där du måste vara ärlig, men kunna vinna pengar på det?

Nu sitter jag här arg, irriterad och faktiskt med en äckelkänsla i kroppen. Varför undrar ni säkert. Såg ni Uppdrag Granskning igår? Inte? Vilken tur för dig!

Jag undrar vart vår värld är på vägen, var Sverige är på vägen. Vårat vackra land, fylld med dumma dumma människor.

Jag tror jag ska lära mig köra traktor och köra upp dessa människor och jämna dom med marken.

Några jag inte har någon respekt för alls är pedofiler och våldtäktsmän. De kan sitta inne för sitt straff men är inte värd mycket mer när de kommer ut i mina ögon. Visst är det hemskt att ha dessa känslor, men att begå sådana brott är i mina ögon helt sjukt. Hur kan man behandla andra människor på detta vis? Varför vill man förstöra ett liv, göra så att människan inte litar på andra människor igen?

*

Uppdrag granskning handlade igår om en kille som är dömd för två våldtäkter på två unga tjejer. Den första våldtog han i skolan, på en toalett. Han är dömd, och han berättade i detalj vad han gjorde och sa för polisen (berättelsen stämde med tjejens) men för att sedan ta tillbaka det och säga sig vara oskyldig.

Och den här killen hyllas. På sin skola, av sina kompisar, av lärare, av andra vuxna. Och den första tjejen behandlas som skit, hon har tappat sina vänner som valt hans sida, fått ta skit över internet. Hur fan kan man välja hans sida?! Han har redan våldtagit två tjejer i ung ålder och han kommer antagligen fortsätta sin brottsbana om han inte får hjälp! Han är DÖMD för detta och ändå så står alla kvar på hans sida och tycker att svenska lagen är störd för att detta har hänt.

I dagens samhälle blir offret spottad och sparkad på medans den som begått brotten får all kärlek i världen. Något som jag inte, förmodligen aldrig kommer få in i min skalle.

Och vad gör hans föräldrar? Hans mamma har startat en bdbsida, det finns även en annan sida för att fria honom (fria Dennis heter den) och ska tydligen göra allt för att få han 'odömd'.

Jag förstår att som förälder vill man göra precis allt för sitt barn, men när faktan står där så ska man kanske backa undan och inse att barnet gjort fel och behöver straffas och få behandling. Jag får en enorm känsla av att det kan vara föräldrarnas (rätt eller fel) att han tog tillbaka sitt erkännande.

Att inte bara bli utsatt för ett hemskt övergrepp så blir även tjejerna utsatta för nätmobbing. Vissa kommentarer lyder:"Vilken jävla hora, hur kan hon göra detta?!", "Jag hoppas hon blir riktigt våldtagen så hon får lära sig ett och annat".

Hur kan man skriva sånt här och sen sova gott om natten?

Den första flickan klarade inte av att gå på skolans avslutning.

Killen var mer än välkommen dit, han hyllades och folk applåderade när han gick och kramade om andra elever och lärare när han gav dom blommor. Sedan våldtog han den andra tjejen.

Och ingen höjer på ögonbrynen. Alla fortsätter smutskatsa tjejerna medans denna våldtäktsman hyllas.

Varför är det såhär? Något svar finner jag nog inte.

Det enda jag vet att jag blir så fruktansvärt arg och jag önskar killen allt ont i världen, men det kommer ändå aldrig hjälpa för skadorna som han har gett flickorna kommer aldrig försvinna ur deras minnen.

Något som jag stör mig på, något som jag alltid stört mig på är människor med för mycket självförtroende.

Man ska ha självförtroende, man ska tro på sig själv och vad man gör, man ska gilla sig själv - men till en viss gräns. Att hela tiden älska sig själv lite för mycket och världen, samhället, kompisarna endast ska kretsa runt mig och vad jag gör blir för mycket.

Jag har inte sånna här människor i min närhet, det skulle jag nog inte klara av. Men dom kan dyka upp lite överallt; på bdb (man läser bildtexten) eller på msn, så fort samtalsämnet börjar handla om den andra personen så märker man hur denna människa med så stort självförtroende börjar prata om sig själv igen tillslut.

Det verkar vara svårt att ställa sig någonstans mittemellan, antigen betraktar man sig själv som någon form av gudspresent till andra människor eller så är man mindre värd än dammet i torktumlaren. Varför är det så svårt att uppskatta sig själv, måttligt?

Jag tror att en människa med för mycket självförtroende lätt tappar vänner runt sig, för att de orkar inte lyssna längre. Att ständigt höra hur bra denna människa är, hur snygg hon är och vad bra hon gör allt kan vara lite slitigt för öronen.

Jag kan tänka mig att en sådan människa har verkligen ett sånt här förtroende för sig själv, eller så kanske människan är så himla osäker så istället för att trycka ner sig själv så ställer man sig på en hög stol istället. Vilket kan vara lika jobbigt som att se ner på sig själv.

Lagom är bäst har aldrig stämnt in så bra nu, ha självförtroende - men lagomt!

Varför är det så kul att prata om folk? Jag har aldrig riktigt förstått det. Och vad jag förstår ännu mindre är nog hur man kan sprida rykten. Man kan ju inte må riktigt bra om man sprider rykten och bara pratar om andra hela tiden, något måste ju ha blivit jätte tokigt. Kanske personen själv, som snackar skit har blivit riktigt sviken någon gång i livet?

Jag tror att om en person går igenom en kris; man kan ha gjort slut med någon, blivit sjuk eller bara är deppig så är det nog lätt att fly, dyka rakt in i någon annans liv som ser mycket bättre ut än ens egna liv. Att börja snacka om den personen blir allt, så vad kan ett litet rykte göra? "Eftersom du verkar ha ett sånt bra liv, så ska du nog få känna hur det känns att inte ha det."

När man är mindre så förstår jag varför man håller på som man gör, man vet inget om vänskap och kärlek. Men genom att snacka skit, sprida rykten eller själv bli utsatt för det så märker man verkligen vad vänskap och kärlek betyder. Jag lärde mig att om jag snackar skit så kommer en efter en lämna mig, för varför skulle någon vilja vara med en sån människa?

Men somliga lär sig inte, somliga fortsätter som vanligt och somliga växer inte upp.

Jag är en hårdskinnad tjej, jag har gått igenom vissa saker som har gjort mig 'hård' men samtidigt så ser jag alltid det fina hos människor, jag hatar inte, jag vet att det alltid finns något gott hos varenda människa. Jag är en sån där som människor i Sundsvall vill prata om. Varför? Jag vet inte.

Jag anser själv att jag inte gjort något som fått folk att prata, men det beror nog på alla dessa rykten. Eller beror det på stilen? Eller piercingen i näsan? Ni hör ju hur konstigt och dumt det låter. Men en sak jag vet; det beror på något hos mig som skitsnackarna verkligen stör sig på. Vad det nu kan vara. Låt folk få vara hur dom vill, se ut hur dom vill - så länge dom tycker om det och trivs! Varför måste det vara så nödvändigt att prata om det?

Det fulaste dessa personer gör är att de oftast är huuuur gulliga och trevliga som helst, men så fort du vänder ryggen om så hugger dom kniven i dig. Det är därför man inte ska lita på människor så lätt, kom ihåg det!

Jag tror alla på något sätt har blivit utsatt för rykten eller dylikt, här är det konstigaste som sägs om mig:

*Det skummaste och dummaste jag någonsin hört om mig själv är att jag skjuter upp heroin. Jaha.. Men när började jag med droger innan dess? Man vaknar inte en dag och bara måste ta heroin lixom. Just det måste ju bero på hur jag ser ut, för om man ser det minsta rockig ut så måste man ju bara ta knark?! Eller den som har sagt det kanske knarkar lite väl mycket och råkar se mig i dimman ;)

*Det andra som sägs om mig är att jag gillar att ha sex. Mycket sex. Jaha.. Alla människor som vandrar på denna jord har sexuella fantasier och sexuella begär, eller hur? Det uppkommer redan i tidig ålder har jag läst. Och när och vem jag har sex med angår inte någon förutom mig och personen ifråga. Och är det inte lite äckligt att människor tänker på mig i sänghalmen..?

Jag tror att det vanligaste saken som sägs om tjejer är att dom knullar runt. Och hur fan vet ni det undrar jag, ni som säger det? Följer ni med personerna till sängen? Eller har ni någon kamera fastsatta på dom? Välkommen att kommentera i min blogg och berätta hur tusan ni vet allt! (och att säga att killen berättar gills inte, för det finns många sånna typer som ljuger).

Jag tycker det är jätte konstigt att man kan säga till en tjej att hon strular runt så förbannat mycket för att hon hånglade med två killar samma kväll, medans en kille hyllas om han knullat med två olika tjejer på toan samma kväll. Vem är det som egentligen ska kallas hora?

Jag är inte en sån som orkar säga om detta är sant eller inte, för jag vet ju bäst själv. För vad man än säger så kommer rykten att komma och gå och det finns alltid idioter som tror på rykten. Och, man måste ju vara lite intressant eftersom folk faktiskt orkar prata om en.

~

Vissa tycker rykten är bra, att det visar att människor vet vem man är och man kan bli 'kändis'. Men jag tror ingen vill ha rykten efter sig, man kan förstöra för människan det pratas om men även dennes familj och vänner. Om bara människor kunde sluta bry sig så jävla mycket om andra skulle världen vara mer kärleksfull.

~

Som vanligt så bläddrar jag på tv.nu för att leta något intressant att se ikväll.

Klockan 22 på 3an går avsnitt 1 av 6 av ett program som heter "Secret lives of women" och deras slogan efteråt är "don't judge a woman by her cover" - man ska inte dömma någon människa, men det är väll lättare att dömma en kvinna än en man.

I kvällens program handlar det om kvinnliga porrstjärnor. Jag finner detta högst intressant, de har sex framför kameran och får sjukt mycket pengar för det. Jag dömmer inte någon, tjejer (och killar) får väll göra vad dom vill med sitt liv bara de trivs med det. Men är det inte lite konstigt att människor faktiskt ställer upp på det här? Jag antar att det är pengarna som lockar mest, för hur kul kan det vara att ha sex med någon medans det är 30pers som kollar på och säger hur dom ska göra. Och sedan veta att det är flera miljoner som kollar på det senare.

Jag kallar det finare prostitution. Men sålänge man vill göra det så ska man väll inte säga något, men det finns nog mååånga som inte gör det av sin egna vilja.

Människors livsstil och val i livet tycker jag är jätte intressant, såklart att porrstjärnor är intressanta. Men det verkar vara mycket hemskare när det är en kvinna och inte en man. Människor tycker det är äckligt när en tjej tar sig för i livet, har sex, har sex på film medans en man får en klapp på axeln och "jäklar vad du är frän!" till svar.

Amerikansk realityserie från 2007. Säsong 1. Avsnitt 1 av 6. Vi träffar fyra kvinnliga porrstjärnor, Tera, Gina Lynn, Nicky och Buck Angel. Tera planerade en framtid som läkare, men upptäcktes av en modellscout och har nu varit med i hundratals porrfilmer. Gina Lynn känns inte bara igen från filmer som Analyze That och Sopranos, utan även från över 500 porrfilmer. Nicky Hunter var gift och hade familj när hon påbörjade sin porrkarriär. Den framgångsrika karriären avstannade när hon drabbades av leukemi, men nu är Nicky på bättringsvägen och planerar att göra comeback på porrscenen. Under sina första 20 år i branschen var Susan en blonderad Barbie med en framgångsrik modellkarriär. Nu heter hon Buck Angel, och har som första transsexuella kvinna till man någonsin nominerats till Årets transsexuella artist i Adult Video News Awards.

Jag började tänka på människor som manipulerar andra människor för någon dag sen, helst de i sin närhet, helst dom som de säger att de älskar.

Jag insåg att jag har haft en manipulativ människa i min värld, jag inser att jag har det nu och jag kommer från en. Och jag har insett att alla är män. Att bli utsatt för en sån människa tar lång tid att komma över och det är nog därför jag är så kritisk till det manliga släktet. Såklart att det finns idioter och manipulativa kvinnor, men än har jag inte träffat någon.

"Det var som en liten bubbla, åh, bara han och jag - ingen annan. Det är verkligen ingen annan där, för jag skrek och gormade och vägrade lyssna. Han fanns ju där. Han brydde sig. Han gjorde mig till en annan, lite bättre människa. Han formade om mig, matade mig med annan mat och tog på mig andra kläder. Han gjorde mig till sin alldeles egna docka. En docka med en hjärna som bara försvann. Jag behöver ändå inte tänka, han gör det åt mig, bättre än mig faktiskt. Han kan få styra mina åsikter, de är ju mycket bättre än mina ändå. Jag väljer bort det jag älskar, för att börja älska något annat. Du slinker in under mitt skinn, bosätter dig där och vägrar komma ut. Värmen som en gång fanns är bortblåst och har ersatts av iskall luft. Men om jag säger nej, jag kan inte säga nej, då kommer det en tromb och förgör mig. Ligger där livlös och tar emot allt, jag säger det som du vill så vi inte ska bråka, inte en gång till.

Jag kollar mig i spegeln och jag ser ut som en barbiedocka, du har sminkat mig och tagit på mig kläder jag aldrig sett förut, men det var tydligen jag som köpte det. Hur ska jag ta mig härifrån?"

Jag fattar inte hur man kan välja något sånt här, att gå dag ut och dag in utan att slita bort den där bubblan. Antagligen letar man något just då och man får det och man kan inte sluta.

Att slå mig ut ur bubblan räddade mitt liv, kanske inte fysiskt men psykiskt iallafall.

Att inte längre vara med en sådan människa gör det ännu svårare att stå på den andra sidan. Att se någon annan vara med en sådan man. Det går inte att nå fram. Jag har helt blivit bortskuren och jag inser att det var såhär jag en gång var mot henne också. Han har helt förändrat dig, inte så att det syns på utsidan men jag ser det, så väl.

Hur kan man låta sig själv såras så mycket för en man? Hur kan man lyssna på så mycket skitsnack? Hur kan man gång på gång träffa samma människor utan att lära sig av sina misstag?

Manipulativa människor är lika snälla som heroin. Tillslut förgör dom mig själv och jag blir en avbild på vad dom vill ha, vad dom gillar. Och jag är i ständig rörelse med dessa människor. Jag ser det så nära och ändå kan jag inte göra något åt det.

Man måste vara så jäkla stark och jag antar att alla inte har det i sig. Men jag kan inte låta bli att bli så förbannad, på mig själv, på andra som låter sig luras.