jag hoppas ni som läste det förra inlägget ser ironin. det är lite synd för er som inte förstår att jag ibland skojar, inte menar allvar osv, för det är många har jag märkt. människor tar så seriöst på vad man säger och börjar sedan skvallra, väldigt onödigt i mina ögon.

jag har kollat lite på true blood, jag valde att bädda ner mig i min säng med täcke och mina två filtar. jag håller på att frysa ihjäl här hemma! trots att jag också har tjocktröjan på mig varje dag.

nu har mamma kommit hem, så jag ska kanske försöka äta något. jag har bara fått i mig två mackor, vilket är ganska dåligt må jag säga.

jag har kollat runt lite här på internet, olika bloggar och så. tanken slog mig, den här tanken har slagit mig många gånger men aldrig varit kvar så länge så att jag kunnat skriva ner den: när man inte tycker om någon, så ska man inte bry sig om den personen (anser jag). jag brukar radera personen eftersom den är högst ointressant för att få plats i mitt huvud. men jag har märkt att det är så många som kastar ur orden: jag hatar henne! vad jag inte tycker om honom! men trots detta ogillande så är man på något sätt 'besatt' av att kolla personens hemsidor (bdb, blogg etc), att alltid hålla koll på vad personen gör och vem han umgås med, så man har något att prata om med kompisarna? det är väl det allt handlar om? så att ett gäng ska få ut något av deras realtioner till varandra, att få ha någon att prata om - det blir gemensamt.

det är mycket skumt tycker jag. för om jag säger att jag inte gillar någon, då gör jag inte det. punkt. jag bryr mig väl inte om den här personen som jag inte gillar färgar håret grönt och piercar naveln. visst, det kan vara kul att läsa men man orkar ju inte lägga energi på personen som man inte tycker om.

vad ville jag ha ut av det här? jag vet inte, antagligen bara få skriva av mig om vad jag funderar över.

det händer inte så mycket i mitt liv just nu, så jag skriver hellre om funderingar än: "idag gick jag upp. jag åt. nu ligger jag i sängen" sen blir det inget mer. jag tror ingen orkar läsa sånt.

jag hoppas jag åter har lyckats få er uppmärksamhet.

kvällen ska jag spendera med vampyrer, romantiskt va? jag ska nog även kolla på medium. och försöka tänka bort lindandet i min käft.

hello and goodbye

det här kommer aldrig bli en blogg där jag skriver hur synd det är om mig, trots att när jag läser igenom det jag har skrivit ibland så kan man tro att det här är min snyft dagbok, som andra kan läsa, men när dom trycker ner krysset så glöms det bort. för mig spelar det ingen roll om jag skriver ut min ilska eller vad det nu kan vara här på internet eller i en dagbok som jag gömmer under kudden - jag ser folk läsa men jag vet ju inte vilka det är, dom lämnar inga avtryck på något sett. så det kan inte vara någon skillnad?

när man har en dålig dag brukar man ofta tänka på hur synd det är om en själv och hur alla andra inte bryr sig. det kan nog vara jävligt synd om en och att ingen bryr sig för alla de andra har ju egna problem och lever i sin egna lilla bubbla. precis som jag gör.

idag mår jag förjävla illa och humöret är inte på topp. jag är less, irriterad och ledsen. det finns många orsaker till varför det är såhär idag, vad det är behöver man inte skriva men dom finns. det är skit jobbigt och helst av allt vill jag ju vara glad varje dag. men det håller ju inte.

jag är skit less på sundsvall.

jag vill härifrån.

men det lär inte hända på ett tag, så det är learn to live with it.

idag skulle jag både vilja krypa under täcket och låtsas som jag inte finns samtidigt som jag vill stå på luleåplan och bara skrika så alla hör mig.

massor med känslor i kroppen, massa tankar.

snart kommer dom komma på plats, man får bara vänta ut det.

jag längtar efter mormor. det är nog dax att hälsa på henne snart.

jag har förjävla ont i läppen.

ibland undrar jag varför, åh det är så synd om mig.