Stockholmssyndromet är ett psykologiskt tillstånd där kidnappningsoffer eller personer hållna mot sin vilja – utvecklar en relation till kidnapparen/kidnapparna och tar parti för förövaren mot polisen.

Syndromet är uppkallat efter det kända Norrmalmstorgsdramat som ägde rum mellan 23 och 28 augusti 1973.

*

Ibland måste man inleda en text och förklara vad man ska skriva om. 

I det här fallet var det ju Stockholmssyndromet. Jag vet inte hur många av dom som läser min blogg som vet vad det är, men det nämns väldigt ofta i tv, filmer och böcker. 

Ett offer som kan börja utveckla känslor för kidnapparen, den som är ond. Visst låter det konstigt?

Det är naturligtvis en överlevnadsinstinkt, än äkta känslor, kan jag tänka mig. Man gör som människa allt för att överleva.

För någon dag sedan kollade jag på en dokumentär om Shawn Hornbeck, jag tänkte inte titta för jag skulle gå ut i köket och göra något. Jag hade ljudet på ganska högt, och jag hör hur de börjar prata och jag känner att jag bara måste titta. 

Och det var inte en trevlig historia.

Shawn blev kidnappad oktober 2002, då var han 11 år. När allt hopp var ute så blev han funnen av polisen - när de letade efter en annan försvunnen pojke. Då hade Shawn varit borta i över 4 år.

Han blev kidnappad av Michael J Devlin, som tog Shawn när han var ute och cyklade. Han tog Shawn till sin lägenhet - och där de bodde hela tiden.

Shawn berättar i dokumentären att han varje dag blev utsatt för sexuella övergrepp. Han visste inte vilken dag det var, vilken månad eller år, alla dagar flöt samman. 

Det är tragiskt när man hör allt han fått vara med om, och första tanken är ju självklart - hur tusan kan man överleva något dylikt?! Och hur VILL man leva efter att ha varit kidnappad och utsatt för övergrepp i så många år?

Shawn Hornbeck

Men så kommer helt plötsligt det konstiga mitt i allt tragiskt. 

Shawn hade vänner och en familj både han och kidnapparen Michael umgicks med. Shawn syntes överallt runt hela USA och en dag satt han och en ur den andra familjen och kollade på tv - och så dök han upp där. Men gjorde ingen min av att det skulle vara han som var den försvunna pojken.

Han kunde fly, han kunde säga något till de andra, han kunde ringa telefonsamtal. Men han gjorde inte det. Varför?

Blev han drabbad av det kända Stockholm syndromet och utvecklade känslor för sin kidnappare, han gjorde allt han sa, och var så rädd att han inte ens vågade fly, även fast denne var borta.

Kan man vara så rädd att man inte vågar fly eller säga något till någon även fast man har möjlighet till det...?

Eller är man så förstörd, både fysiskt och psykiskt så man inte ens orkar tänka på att fly?

Shawn uppträder som vilken 17åring som helst (med mediaträning, givetvis), han pratar på som om man skulle prata om vädret, han skrattar och är glad. 

Och jag kan inte sluta tänka: han måste vara så himla förstörd. Och snart kommer det slå till honom i ansiktet.

*

Michael J Devlin dömdes till livstidsfängelse för kidnappning, sexuella övergrepp och mordförsök.

 

Nadja

14 oktober 2011 12:39

Måste säga att din blogg är intressant! Jag kommer fortsätta läsa :)

http://nnad.bloggplatsen.se

bfalk

14 oktober 2011 19:53

Åh, tack så mycket! Nu blev jag glaaa' :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Eftersom man alltid ska skryta om saker man gör bra så ska jag tamefan också göra det.  Detta är ingen comeback för mig. Jag ska alltså bara skryta här litegrann..  Jag har sedan jag blev medlem på Ester&co, 15 februari, tränat varje da...

Jag har kommit fram till att min lust att blogga har försvunnit totalt, så är the end of an era här. Eftersom det knappt är någon som läser den här bloggen så behöver jag ju ändå inte ha den kvar. Jag kanske återkommer med en ny blogg, som endast b...

Mamma har dumpat sitt fotbad hon fick i julklapp hos mig, hon säger att vi ska ha delad vårdnad om den, haha. Åååå det är så grymt härligt alltså. Mina onda fötter blir genast gladare och avslappnade, tror det är bra medicin för dom som har ont i fos...

"The world goes on and you're gone. The best revenge is to live on and prove yourself." Eddie Vedder ...

  FYFAN vilken huvudvärk jag har! Det är inte ofta det händer men när det väl smäller till, PANG! Så göre så ont så det känns som allt ska sprängas. Väldigt oskönt må jag säga.  Och i två dagar har jag städat med mamma hos min bror som ska hyra ...