Vissa saker på Fejsbook är inte så intressanta som folk tror, jag vill faktiskt inte veta det här:

• "Mitt barn har precis skitit jätte mycket, åh vad mycket bajs det är överallt!" - Inte okej.. Nånstans.. 

• "Jag ska iväg och jobba" - Helst när samma person skriver det, varje dag + tider. Jag bryr mig inte.

• "Åh, hade precis sex" - MEN VAFAN?!?!? Kan man skriva allt på den där jäkla sidan?! Självrespekt, not.

• Folk som bara skryter om sitt perfekta liv, perfekta förhållande, allt är bara så underbaaaaaaaaaaaaaaaart! - Man mår inte bra varje dag, men det kan man ju inte skriva.. Då fattar ju alla att man är en människa..

• "Jag ska laga det och det, dricka det, sen ska jag göra det" - Jaha, men jag skriver upp dä då!

• "Godnatt, nu ska jag sova" - Sova gör vi väll alla, jag blir lixom inte förvånad när DU SKA SOVA.

• Människor som skriver att deras lag ska krossa det andra laget osv - SÅ JÄVLA KUL NÄR DOM FÖRLORAR, haha "vad sa ni nu då..." känslan är underbar.

• "Jag har mens, oh vad ont det gör, vad ska jag göra?!" - Men alltså, PRIVAT FÖR FAN. Och äckligt. Usch.

*

Som ni inser nu så gör ju självklart JAG dom bästa uppdateringarna.. 

Hur kan man skriva sånt här, vara så privat, vara så dryg, vara så ointressant.. Men ja, alla får ju självklart skriva vad dom vill.

Vänligen tag detta med en nypa salt.

Jag vet inte vad det är för människor som jobbar på svenska tidningar, men mycket fördomar verkar de ju ha. Och vilka har de fördomar mot? Jo, rockers såklart. Eller, någon med liite för mycket kajal och kanske en tatuering för mycket. Och dessa svarta jeans, fyfan vad omodernt.

Och jag kan inte låta bli att bli uppretad, rockstilen är det bästa jag vet (och ja, jag vet att alla inte gillar det, det respekterar även jag) - jag älskar musiken och allt som har med detta att göra, men när andra inte respekterar att vi alla ser olika ut, då blir jag rent ut sagt förbannad. Det är 2011. Är vi inte vana med tatueringar, piercingar, struligt hår och stuprörsjeans?! 

Jag kommer alltid att försvara rocken, man försvarar alltid det man gillar. Så är det bara. Rocken är som mitt lilla barn och fan ta den som gör illa det.

Och vad var det jag egentligen läste då?

Jo, det var skillnad på syskon när det gäller kändisar.

Ser ni vem detta är?:

Den här killen är brorsa med ingen mindre än Miley Cyrus. Han heter Trace. Och är rockstjärneslusk. 

Varför skriver man så när denne Miley knarkar, super och knullar runt? (Som jag förövrigt läser i samma tidning). Det verkar ju onekligen inte lika äckligt eftersom hon inte har tatueringar över hela kroppen.. 

Erkänn, ni som tycker det är så hemskt, snuskigt och allt det där: ni är bara så jävla avensjuka. För människor som ser ut såhär ÄR intressanta. 

Tack för mig.

Jag har tänkt att skriva om det här flera gånger i bloggen, men det har lixom runnit ut ur sanden. 

Men då helt plötsligt så såg jag en artikel i AB, som handlade om precis sådant jag går och tänker på.

Artikeln handlar om utvecklingsstörda, hur vi kan se dom på tv på bästa sändningstid, försöka ta sig fram i hotellbranschen eller bara att dom spelar teater, nu är det även aktuellt med en biofilm som handlar om Glada Hudik människorna, som har denna utvecklingsstörning. 

Det var inte många som accepterade den här artikeln, "han vet inte vad han skriver om då han aldrig träffat någon utvecklingsstörd" var det någon som kommenterade. Vissa kan inte se ett program och tycka det är bra, bara för att en människa föddes speciell. Ibland måste vi se bortom att programmet ska vara roligt, charmerande och allt det där. Det är faktiskt riktiga människor och riktiga känslor. Det är inte alltid kul.

På ett sätt tycker jag att det är underbart att se hur "normala och vanliga" människor tar tag i detta, visar upp utvecklingsstörning, att de människorna kan och vill saker.
Men när blir det för mycket? När blir det där goda och bra till något man bara visar upp, precis som aporna på Skansen?

Man vill försöka få bort den där stämpeln som ovanlig, freak och konstig - men istället blir det för mycket, andra skrattar åt dom, inte med dom. Jag kan tycka att man försöker för mycket - och då blir det en ännu större stämpel.

*

Något som ingår i just detta kan jag tycka är homosexuella. De har en egen Pridedag (helt underbart, man ska vara sig själv och visa vad man tycker) MEN; ska man inte visa vem man är varje dag? Klart vissa av dessa människor gör det, men det kan även gå över gränsen här. Människor ska respektera andra som inte är likadana, men när går det för långt?

När visar man för mycket av något "ovanligt" och "konstigt"? När blir underhållningen utnyttjande?

Jag anser att jag har ett rätt "normalt" tyckande när det gäller människor som anses lite speciella, de ska ut i samhället och visa vilka de är, vad de står för, vad de tycker och tänker. Precis som alla andra ska göra. Vi själva skapar normen om vad som är normalt och inte, här har vi buntat ihop ett gäng människor som står utanför ramarna, och det kommer alltid att förbli så när program som detta sänds. Tyvärr. 

Alla ska vara speciella, eller så ska ingen vara det. Faktiskt.

Precis som jag kan slå på tv och ser att det är Lyxfällan, så tycker jag att det är väldigt synd att man måste ta med någon i tv, någon som inte är likadan som mig själv, som inte har det lika bra ställt med ekonomin som mig, någon som inte har samma läggning som mig, någon som bara vill synas - då finns det andra som utnyttjar hela situationen.

Men är det såhär Sverige har blivit, vi går så långt för att få en timmes underhållning - oavsett vem det drabbar. Vi får ju iallafall skratta! 

" Jag tror jag föddes utan normala känselspröt. Eller brändes dom sönder?

Jag har ingen aning om hur man ska tycka om en annan människa, jag blir mest bara äcklad när jag inser hur dumma, konstiga, knäppa alla är. Det är inte attraherande. 

Det är äckligt hur jag ser hur man gör till sig, spelar tokgullig och bara smörar.

Jag är lite konstig jag vet, eller är jag bara på min vakt?

Nej, det var längesen jag blev bränd. Oftast utför jag den biten så himla bra.

Och fortsätta att hålla på såhär, ja, det är ju det jag gör bäst. "

På kvällskvisten kommer de bästa tankarna. Jag måste bara dela med mig av vad jag senast tänkte på, trots att jag är mongotrött. 

Ibland blir man verkligen påmind av hur olika liv man kan leva. En människa jag har hängt med lite då och då verkar inte leva det liv jag lever. 

Jag pratade glatt om mina 'gaylords' som jag så fint kallar mina söta killar, som då ja, är gay (vilket alla som läser denna rad har förstått). Men det gjorde inte han. "Vad är en gaylord?" fick jag till svar. 

VA?! 

Lever vi inte på 2000-talet?

Visst, jag säger väll inte just det ordet så mycket, det är ju som att stoppa alla som är gay i ett visst fack, sånt gillar jag inte. Men ändå. Hallå? Och om man nu inte vet vad en gaylord är, då borde man väll ändå ha sett Gaylord Fucker!!

Och vips så kommer jag på vilken bubbla jag egentligen lever i. Hur jag lever. Vilka jag har i min bubbla. Det är så många jag har träffat som aldrig har sett något liknande. 

Jag vet inte vad jag tycker om just det. 

Men vissa saker som människor kläcker ur sig blir jag så förundrad över. Vad lever DOM för liv? 

Det måste iallafall vara tråkigt. 

Det var allt, tack för mig. Nu kommer jag slockna snart.

Så var dagen här igen, vår alldeles egna dag.

Så vad gör det när samhället ser ut som den gör? Inte fan blir jag hyllad för jag är kvinna, direkt.

Men, det finns ju skäl till att uppmärksamma kvinnodagen och hoppas att det någon gång blir en förbättring mellan kvinnor och män. För jag tror att även män (förutom dom där genompuckade) vill att kvinnor ska ha samma villkor. För vi är ju rätt bra ändå..

• Lönerna. Svenska kvinnor har i genomsnitt 4 400 kr mindre i månaden än män. (Det är förbannat åt helvete, ofta kan det vara samma arbetssyssla man gör)
• Makten. Än så länge är det bara cirka en fjärdedel i bolagens börsstyrelser.
• Arbetsfördelning. Fortfarande är det kvinnor som utför det mesta av det dagliga hushållsarbetet. (Nej, vi tycker inte att det är kul, men någon måste ju göra det?!)
• Vården. Även om det blivit bättre får kvinnor med hjärtproblem sämre vård. (?!?!?!?!?)
• Media. I genomsnitt är det 70 % män och 30 % kvinnor i tidningarna. (Man ska synas och höras!)
• Forskning. Läkemedelsforskningen baseras på en vit medelålders man som väger 70 kilo, att forska på kvinnor är för besvärligt eftersom den kvinnliga hormoncykeln kan variera resultaten. (Oj, ursäkta att just VI föddes med olika grejer i våra kroppar)
• Skola. Beetendemönstren och könsrollerna etableras där. (Lär ungarna att det inte ska vara någon skillnad, oavsett kön. Sätt in mig som lärare ska jag banka lite vett i dom)
• Konsumtionmönster. Kvinnor shoppar och män investerar i bilar, båtar och motorcyklar.

Källa: ST.nu

Samt mina egna tankar i kursivtext.. Såklart.

Dax att börja kämpa lite damer! Som jag skrev för ett år sedan: det är förjävligt att kvinnor/damer/tjejer/brudar inte går ihop och stöttar varandra, istället så ska vi gå runt och sprida rykten, snacka skit och bara vara jävliga. Det är alla kvinnor som drabbas, varför inte stötta varandra i ur och skur?! (Även fast man inte kan älska varandra, men nån måtta för det väll vara ändå..)

Jag förstår fortfarande inte varför Sverige har ett kungahus. Dom har ingen makt, de sitter bara på sina pengar (våra pengar såklart) och går då och då ut och vinkar. Eller som kungen, stoppar snorren i nån, som inte är drottingen då. 

Jag fattar inte människor som säger - men dom är ju så bra att ha, Sveriges ansikte utåt! - VA?! Ett gäng uppblåsta snobbar, är det något vi vill visa utåt? 

Varför har vi inte en president? Någon som har inflytande, är intressant och faktiskt kan bestämma?

Jag mår dåligt över när jag tänker på när jag betalar skatt - ja, då går en del av pengarna till kungafamiljen, dom som redan har en slant eller två. Något som jag aldrig kommer få. Och nu måste jag ge dom mer. Det är ju helt jävla otroligt. Och det där med att VI svennar var tvugna att betala det där bröllopet.. Och det är inte många som höjer på ögonbrynen, "det är ju normalt att lägga sina injobbade pengar på ett bröllop för några som redan är svinrika".

Nu är frågan jag ställer: vilka är ni som säger 'JA' på denna fråga?

Om någon gjort det, så vänligen kommentera och säg just dina åsikter. Hittills har jag inte hört något bra. 

Hur ska vi någonsin kunna hjälpa de fattiga och hjälplösa i samhället, när de redan så rika fortsätter att få in pengar heela tiden?

Jag vet inte, men det är något som är helt helt fel.

Och det kan ju ingen ha undgått..? Det står överallt, det är bilder, reportage, program på tv, man diskuterar och diskuterar. Vem var det egentligen?

Hela polisutredningen enligt mig är ett stort skämt, ett mord tar inte så lång tid att lösa, och när det gäller Sveriges statsminister - då måste det ju ändå vara ännu enklare. Men så var inte fallet. Poliserna verkligen sabbade allt, en dag efter mordet så var det tusentals människor vid mordplatsen och la blommor. Något som inte borde ha hänt - då de skulle ha säkrat bevis (vilket de överhuvudtaget inte gjorde).

Poliser och utredare kan inte sabba så mycket som de gjorde, därför tror jag att det kan ha varit någon sådan person som utförde dådet. Det var så säkert och bra gjort, en vanlig A-lagare (läs: Christer Petersson) kan knappast ha utfört detta.

Det var ett smart drag att sätta han på bild (i mitten såklart) av bara poliser, så Lisbeth Palme kunde peka ut honom. Det var ett smart drag att engagera hela svenska folket att tro att denne Petersson var mördaren.

Om man är lite klipsk, om man läser på och följer utredningen, så inser man snabbt att det har begåtts ett stort misstag och en av de största profilerna i svensk tid finns inte mer. Jag kan säga att jag är förbannad, för sådant här får inte hända. Det är hemskt, tragiskt och åt helvete.

Det kommer aldrig komma någon fler som Olof Palme, det är jag säker på.

Jag levde inte när han blev mördad, men jag har hört och läst. Det var en bra man som ville hjälpa Sverige. Vrider han sig i sin grav när han ser hur försört det är nu?

25 år - och absolut inget har hänt.

Är det inte otroligt? Utredningen är så stor så om en "vanlig" människa skulle börja läsa den - skulle det ta 8 år för denne att bli klar. Ändå har man inget svar på gåtan: vem mördade Olof Palme? 

 30 januari 1927 -  28 februari 1986