Jag har tänkt att skriva om det här flera gånger i bloggen, men det har lixom runnit ut ur sanden. 

Men då helt plötsligt så såg jag en artikel i AB, som handlade om precis sådant jag går och tänker på.

Artikeln handlar om utvecklingsstörda, hur vi kan se dom på tv på bästa sändningstid, försöka ta sig fram i hotellbranschen eller bara att dom spelar teater, nu är det även aktuellt med en biofilm som handlar om Glada Hudik människorna, som har denna utvecklingsstörning. 

Det var inte många som accepterade den här artikeln, "han vet inte vad han skriver om då han aldrig träffat någon utvecklingsstörd" var det någon som kommenterade. Vissa kan inte se ett program och tycka det är bra, bara för att en människa föddes speciell. Ibland måste vi se bortom att programmet ska vara roligt, charmerande och allt det där. Det är faktiskt riktiga människor och riktiga känslor. Det är inte alltid kul.

På ett sätt tycker jag att det är underbart att se hur "normala och vanliga" människor tar tag i detta, visar upp utvecklingsstörning, att de människorna kan och vill saker.
Men när blir det för mycket? När blir det där goda och bra till något man bara visar upp, precis som aporna på Skansen?

Man vill försöka få bort den där stämpeln som ovanlig, freak och konstig - men istället blir det för mycket, andra skrattar åt dom, inte med dom. Jag kan tycka att man försöker för mycket - och då blir det en ännu större stämpel.

*

Något som ingår i just detta kan jag tycka är homosexuella. De har en egen Pridedag (helt underbart, man ska vara sig själv och visa vad man tycker) MEN; ska man inte visa vem man är varje dag? Klart vissa av dessa människor gör det, men det kan även gå över gränsen här. Människor ska respektera andra som inte är likadana, men när går det för långt?

När visar man för mycket av något "ovanligt" och "konstigt"? När blir underhållningen utnyttjande?

Jag anser att jag har ett rätt "normalt" tyckande när det gäller människor som anses lite speciella, de ska ut i samhället och visa vilka de är, vad de står för, vad de tycker och tänker. Precis som alla andra ska göra. Vi själva skapar normen om vad som är normalt och inte, här har vi buntat ihop ett gäng människor som står utanför ramarna, och det kommer alltid att förbli så när program som detta sänds. Tyvärr. 

Alla ska vara speciella, eller så ska ingen vara det. Faktiskt.

Precis som jag kan slå på tv och ser att det är Lyxfällan, så tycker jag att det är väldigt synd att man måste ta med någon i tv, någon som inte är likadan som mig själv, som inte har det lika bra ställt med ekonomin som mig, någon som inte har samma läggning som mig, någon som bara vill synas - då finns det andra som utnyttjar hela situationen.

Men är det såhär Sverige har blivit, vi går så långt för att få en timmes underhållning - oavsett vem det drabbar. Vi får ju iallafall skratta! 

Idag fyller världens bästa Pimme, Joakim Thåström 54 år. Och förtjänar naturligtvis ett grattis, rockgud som han är. 

Skulle göra allt och lite till för att få stå där på Annexet i Stockholm på den underbaraste spelning jag sett med honom. Åh!

Tack för all bra musik genom åren, hoppas du fortsätter (trots bara EN spelning denna sommar.....)

edit: jag, jessica, mustasch david, lillasyster/lok martin

" jag trodde att du var min vän, men du vill ha mig på behandlingshem

du tror att taken kommer rädda mig, men dina moderskänslor lurar dig

om du måste leka lilljesus - då kan du tvätta mig och kamma löss "

whopwhop! :)

Idag vann AIK:s damer i bandy silver. 

Jag brukar säga att om det inte är guld är det inte bra. Men det var väll så bra det kunde gå, antar jag. 

Grattis till brudarna!

Jag hade en riktigt usel dag igår, men allt förändrades snabbt när Jessica och Alex kom till mig för en snabb förfest, sedan åkte vi till Stadshuset. Där var det riktigt bra musik som spelades, shit vad Mustasch är bra live alltså! Ville aldrig att det skulle ta slut, även fast konserten höll på jätte länge. 

Efteråt träffade vi alla männen, blev bjuden på JD av Martin i Lillasyster, jag yrade till en annan krog och mötte sedan upp en granne.. En kanon kväll och natt med andra ord!

Idag har jag legat totalt däckad i sängen, usch vad trött jag varit. Har inte ens fattat vad jag heter tror jag. Blandat med lite bakisångest så insåg jag att jag inte kommer lyckas festa ikväll. 

Så, med gårdagens smink fortfarande kvar så ska jag snart lägga mig i sängen igen och glo på film. Härligt!

Bjuder er mina vänner på "The man the myth the wreck" med Mustasch, denna låt skrev de efter att Ralf var helt galen på en spelning här i Sundsvall. Lite väl mycket Jack råkade han dricka..

   That's what you are
Believe -  I'm gonna have myself a ball
And I don't care if you don't like
How I act when I'm on top of your wife

I'm going down, I'm running up
I'm walking zig-zag and I'm tripping too much
So hold your fire, I'm coming through
I've gotta kill another bottle of doom