Idag är en seg dag, kanske för att jag sovit lite för mycket, druckit lite mycket alkohol, har äckligt ont i min läpp. Jag måste tusan kolla upp det där snart, frågan är bara hur man ska få bort piercingen då jag skriker bara jag tar vid kulan. Förhoppningsvis är det borta tills på onsdag, så jag slipper gå in och skämmas och skrika hos piercaren. 

Jag har ingen aning om vad det kan vara, fick jag en smäll? Är det någon slags infektion eller är det för jag har pollen allergi? 

På tal om den där jäkla allergin.. Nu har det börjat igen, huvva. Kan knappt sitta ute innan det sätter igång. 

Jag ska försöka sätta mig ute på verandan en liten stund idag iallafall, det är ju trots allt sol.

Just nu glor jag på en Wallander film, och surar över att jag inte är i Sthlm, haha! Mamma och hennes sambo har åkt dit för de skulle på nån konsert, ååååhhhh ni förstår inte hur avis jag är! Jäkla skit. 

Dock är det skönt att vara ensam hemma, idag ska jag beställa mat och bara (försöka) må gott. Imorgon är det äntligen jobb igen, jag har knappt fått några pass denna månad. Jag hoppas verkligen det löser sig, annars börjar jag grina.

Tänker fortfarande på den här underbara helgen, den kommer jag leva länge på! :) Och då kanske man glömmer min fläskläpp för en stund, haha!

Puss på er gullisar!

Fredag, Royal Republic

Lördag, Danko Jones

Detta lyckades jag få med mig hem (tog även en Danko påse)

Gud i brallan vad kul jag har haft den här helgen! Både Royal Republic och Danko Jones var riktigt jävla grymma live. Royal var roliga, röjde, pratade om konstiga saker, strippade. Jag snodde med mig en tändare, plektrum och en trumpinne av dom (läs: jag tvingade trummisen att ge mig den). 

Träffade dom en snabbis senare, det var fräsigt!

Spelningen var riktigt jäkla bra, helt klart värd hela längtan efter dom. 

På lördagen så var jag lite seg, men det löste sig med lite vin.. Denna kväll stod ju Mr. Danko Jones på schemat. Och vad ska man säga..? Röjde precis lika mycket som förra gången jag såg han och hans spelkompisar. Låt efter låt, allt lika hårt. Basisten var så vänlig och kom fram till mig och Jessican och gav oss plektrum, tyckte jag var gulligt och då blev man ännu  mer kär!

Både Royal och Danko spelar ren, hård rock. Det är så brutalt bra så man svimmar när man hör det live!

Jag är så glad att jag fick se båda banden. 

Nu är jag ganska mycket slut. Har fläskläpp, blåmärken, bakishet. Ojoj. 

Inatt fick söta Hilda komma och hämta mig för jag kräktes så mycket utanför kebabhaket i stan, haha. När vi kom hem kollade vi på Mysteriet på Greveholm och sedan kom även en Thomas och gjorde oss sällskap :) 

Jag har så fina vänner, kerlek till er allihopa!

Nu ska jag fortsätta kolla på fotbollen.. Lägger upp bilder från helgen om ett tag!

Jag råkade hamna på väldigt många mingel bilder..

Tuta och köra! Nu ÄNTLIGEN ska jag få se Danko Jones igen, hoppas han river Stadshuset! Ja jävlar, PEPP så in i norden!!

Världens bästa helg, ever :')

ÄÄÄÄNTLIGEN är dagen kommen, snart är kvällen kommen, snart snart står jag och skriker till Royal Republic's underbara musik! Som vi väntat och väntat.. De ställde in förra konserten men NU är de äntligen här, live in Sundsvall! Kommer bli nå jävulskt med fest!

En fågel har viskat i mitt öra att man kanske får träffa killarna, ha, in your pretty fejs :)

Senaste i skaran att "komma ut" med att ha ADHD är Petter.

Applåderna bara flödar in, "du är såååå bra som säger det!" "Nu är du ÄNNU mer förbild än vad du var innan!".

Det verkar gå som i en våg, alla kända människor har ADHD, och svenska folket drar en lättnads suck "jaha.. Det var därför hon/han var liite för skrikig, men nu förlåter jag människan".

Missförstå mig rätt: man ska inte gömma ADHD, eller något annat för den delen heller. Men jag gillar inte hur en person kan bli ännu mer hyllad just för detta, det är inte på skoj, det är inte ett skämt och man är inte "cool". Jag som själv jobbar med detta har insett att normala svenssons inte går och skryter om detta, för vad händer då? Jo, människor kollar snett på en, skrattar åt en, pekar på en. Man är inte direkt värd nånting. Och jag tycker det är så fel - om man är känd blir man hyllad pga detta.

Det har blivit som någon innegrej att ha ADHD, om du inte har det - tack men nej tack, du kan gå vidare käre du.

Vi alla levande människor kämpar varje dag, med olika saker. Att dessutom ha ADHD gör det ju inte direkt lättare. Jag fattar inte hur sånt där kan uppkomma, det borde inte få göra det. Ingen förtjänar att ha det. Men det är som att det ska finnas, precis som andra dåliga saker.

Men bör det göras till något som andra inte förstår? Det placeras så högt upp, helst av kändisarna, så vanliga döda VILL HA ADHD. Det är lite svårt att förstå och svårt att skriva om. Jag hoppas ni förstått vad jag vill nå fram till. Ibland tar man saker till oändliga höjder, och jag tycker man ska vara lite försiktig när det gäller just detta.