Så, mina vänner, jag är fortfarande klen, sjuk och trött. Extremt trött. Jag undrar var min pigghet har tagit vägen.. 

Inatt började jag hosta och slutade inte hosta förns tidigt på morgonen. Då drömde jag något väldigt konstigt, blev rent ut sagt förvånad över att drömma något dylikt.

Jaja, jag är fortfarande hemma hos min morsa, som glatt tar hand om sin illaluktande unge (nej just det, djur har ungar..). Jag hoppas Prison Break säsong 2 kommer snart innan jag avlider, vill se snygga män och glömma bort att jag snorar :)

Ikväll ska jag käka pringels, glo på fotboll och Efterlyst. 

när man är sjuk är man ful, och har givetvis fula kläder på sig!

“Keep everyone afraid, and they will consume.”

                                        — Marilyn Manson - Bowling for Columbine

Vad fick dig att börja blogga?

/Emme

Svar: Eftersom jag har världens sämsta minne vet jag inte riktigt vad som fick mig att börja blogga. Det fanns inte så många bloggar när jag började skriva (2007), men trodde givetvis att människor ville läsa om mitt liv. 

Nu tycker jag att jag har utvecklats mer när jag skriver, jag älskar att ge just mina tankar, idéer och åsikter via bloggen. 

Jag har fått många kommentarer att jag skriver bra, så då fortsätter jag. 

Tanken i början var nog bara att jag skriver några rader om mitt liv och vardag men det har nu blivit till något lite snyggare och bättre. 

När jag läser allt gammalt jag skrivit så tycker jag att det är ren skit, haha!

Men, för att förbättra sig måste man nog skriva skit i början..

en gång i tiden - det var ett tag sen nu

iiih puss på han!

"Han får ta del av en rad dramatiska livsöden i sitt program. Dregen förlorade sin far tidigt i livet och vet väldigt lite om pappans bakgrund. Med hjälp av släktforskningsexperter letar han sig långt tillbaka i tiden. Åtta kända svenskar ger sig ut på sitt livs resa. Familjehemligheter avslöjas och släkthistorier skrivs om."

SVT1 tisdag 13 september kl. 20.00

Det är många som kommer ihåg exakt vad man gjorde, var man var och vad som sas när världen föralltid skulle förändras. 

Den 11 september 2001 var det översvämning här i Sundsvall. Jag var 12 år då. Och jag gick igenom en väldigt tung period i mitt liv, och jag och mamma åkte till översvämningen just för att få se och tänka på något annat för en stund. Jag kommer ihåg hur regnet bara öste ner och orsakade stora skador på vägarna här i stan. 

Vi kommer hem, och trots att vi åkt runt i bilen så är vi dyngsura, antagligen efter att ha sprungit från bilen hem. 

Väl hemma sitter min brorsa och hans kompis som förstenade vid tven. 

- "Har ni hört..?"

- "Nej, vadå..?"

Och sedan satt vi där som några fån utan att riktigt fatta vad som faktiskt hade hänt. Terroristerna hade inte bara kapat två plan, utan även åkt in i tvillingtornen och dödat flera tusen människor. 

Än idag förstår jag det inte, och mår väldigt dåligt när jag ser det på tven. Det var 10 år sedan, men på något sätt känns det fortfarande som igår.

Och än en gång så undrar jag varför människor vill döda andra människor.

Vad gjorde du den 11 september 2001?

För någon vecka sedan kunde man läsa i tidningen hur Ann blev nekad en knäoperation för att hon inte valde att sluta röka. 

Så, är det rätt eller fel?

I dagens samhälle har rökare fått välja att fimpa eller byta jobb. På fler och fler ställen är det förbjudet att röka, medans snusare glatt kan snusa vidare, trots att det ibland kan se väldigt motbjudande ut (läs: baksnus).

Jag vet att det är farligt att röka, jag vann med min klass när jag var liten 'antirök' grej, jag vet vad som kan hända, men om man är fast så är man. 

Alla som inte röker, eller ens har provat, kan såklart säga emot rökare. Det är så lätt. 

Men man kanske måste kolla lite bortom det, att det är beroendeframkallande, människor som Ann som röker ett paket om dagen - kan inte bara sluta. 

Jag försvarar inte hennes beslut, om man behöver en operation så är alltid det viktigaste av allt. Varför just hon måste sluta röka är för att det läker långsammare, och om man behöver opereras kan jag tycka att man väljer det före.

Men hon är, trots allt, en vuxen kvinna som gör egna val. Om det läker långsammare är det hennes egna 'dumma' val. Det är hennes kropp, vad hon stoppar i sig, om hon röker, inte röker, ja det kan jag tycka är helt upp till henne. Det är ingen som tvingar henne att ha en cigarett i näven.

På något sätt får jag för mig att man nog inte behandlat henne likadant om hon varit beroende av något annat, låt oss säga alkohol eller droger.. 

Men i dagens samhälle så är det som att alla ska gå på samma linje, om man inte går på den linjen - då är det kört. 

"– Jag är 53 år gammal, då ska inte någon komma och säga att jag ska sluta röka! Jag är medveten om att läkningsprocessen blir sämre men då är det mitt val om jag ändå fortsätter att röka."

Rätta mig om jag har fel, men är det inte sant det hon säger? Jag har min egna kropp, jag får sköta den som jag känner är bäst för mig. Det är så många som pekar finger, även fast läkarna bara gör sitt jobb och ser efter en, så måste man ändå få välja själv anser jag. Hur smart eller dumt det än låter, på vilken sida man än står på.  

Min kropp är min kropp. 

Jag blev nästan nekad vård för mina piercingar, för att läkaren själv tyckte det var fult och därför var det en fara för mig själv. 

Jag vet inte om det är därför jag anser så hårt att man faktiskt måste få bestämma själv över sin kropp och hälsa. 

Det är inte farligt att ha piercingar, inte lika farligt som att röka iallfall. Vi vet det, men trots detta så finns cigaretter och trots detta kommer människor i flera år framöver att använda sig av tobak. 

Man får själv välja vad man ska göra; röka, inte röka, snusa, inte snusa, pierca sig, inte pierca sig.. Men..

Är det inte en rättighet vi borde få ha? Att vi ska få vara fria och välja själva, vad vi vill göra med våran kropp och vårat jag?

I torsdags (8/9) fyllde min fina pappa år, jag vet inte om jag får lägga ut årtalet så jag skiter i det, haha!

Jag hoppas han fick en riktig bra födelesdag, tyvärr jobbade jag då och var lite risig så jag hann inte lägga upp det här då.. Men fick ju allafall kramas på han dagen innan, så lite bra var det ju :)

 hipp hipp hurraaaa pappa Micke!

 jag och pappa, efter Sator konserten