Snart ska jag börja vandra till bussen och åka ner till stan, handla nått gott och sen vidare till jobbet. Det var verkligen skönt att få sova ut, men såklart så ska dom börja bygga här utanför skit tidigt, jag kände hur irritationen växte men de höll inte på så länge. Dom slapp alltså en arg Bella i pyjamas som står och skriker.

Ikväll ska jag spriiinga hem från jobbet, för ikväll spelar Grekland mot Argentina, 20.30 börjar allvaret.. Skulle vara riktigt ballt om dom kunde spöa dom där fjantarna, annars får man hoppas att de går vidare trots förlust.

Imorgon är jag ledig, äntligen. Fast bara i en dag, men det ska bli skönt ändå.

Såå.. Nu har jag inget mer att berätta för er mina vänner.

Puss!

Handling:

Någonstans i USA, 1976. Norma och Arthur Lewis ställs inför ett moraliskt dilemma när en mystisk låda dyker upp vid ytterdörren. Reglerna är enkla - öppnar de boxen och trycker på knappen kommer de genast att bli förmögna. Men priset är att det innebär döden för en slumpmässigt utvald människa någonstans på jorden. De har 24 timmar på sig att fatta sitt livs svåraste beslut...

Regi Richard Kelly, med Cameron Diaz, James Marsden, Frank Langella.

Jag började med att se den här filmen med förväntan, jag tänkte: den är nog speciell och speciellt är bra.

Men det jag kan konstatera är att den var lite för speciell.

Cameron Diaz försöker komma bort från komedigenren och in i lite seriösa roller, vilket inte passar henne alls. Hon gör rollen som Norma väldigt konstig, hon rör sig i slowmotion, pratar i slowmotion och rör sig bara konstigt.

Mystiska makter sätter vanliga familjer på prov med frestande erbjudanden och hemlighetsfulla lådor med ödesdigra knappar att trycka på för den som önskar massor med pengar.

Man kommer på sig själv att pengar inte är allt och kommer aldrig bli det, sålänge man inte har sina älskade runt sig. Det är ett bra budskap men det blir snabbt för mycket.

Zombies, aliens eller vad man nu kan kalla dom ser ut som människor men betéer sig väldigt konstigt, det rinner näsblod på var och varannan människa, och inte ens tomten är god.

Rätt länge skapar Kelly effektivt en obehaglig stämning, kryddad med ibland mycket svart humor.

Det är jätte svårt att hänga med när filmen passerat en timme, man förstår inte riktigt vad som händer eller vad som ska hända, det blir alldeles för stort av allting.

Det är en väldigt bra filmidé men jag tycker att man går för långt och att den tillslut bara blir förvirrande.

Dock så måste jag säga att den mystiska mannen, Mr. Steward, gör ett bra skådespel. Man tror på honom och det han gör. Synd bara att inte hela filmen kunde vara så.

Kelly som skapade Donnie Darko lyckades inte alls på samma sätt med The Box.

2/5

Har hamnat i en riktig Guns'n'Roses period. Olika grupper/artister-perioder har jag ofta, tur att man lyssnar på bra musik.

Snart kommer jag få massa grejor med Guns, loveli!

Slashboken är för underbar, men den tar aldrig slut känns det som, hah. Man får mycket insikt om hur det egentligen stod till med bandet, hans åsikter och tankar. Mycket bra.

Här är en av alla av mina favvolåtar:

Har du oxå dansat med Mr. Brownstone? ;)

(Mr. Brownstone står för heroin. Sägs det.)

Usch vad jag är mätt. Ibland är det inte okej med mat, inte när man mår illa efteråt. Kanske ska börja äta salladsblad istället.

Nu är jag äntligen hemma, känns som man bor på jobbet när man jobbar dygn. Man får packa med sig allt man har, bädda sängen där, sova över. Efter jobbet skulle jag gå till piercingstudion men dom hade såklart sommartider och inte var det öppet, gick vidare till Åhléns och köpte färg till mina jeans och en tröja som jag måste färga om.

På bussen hem var det Snillen spekulerar. Om ni inte vet vad det är så jag kan förklara lite snabbt: två människor möts, som inte har så mycket i skallen och spekulerar om saker och ting. Idag möttes två av Granloholms största knäppisar (största passar verkligen en, som är smällfet), med för många skruvar lösa. Den stora mannen förklarade för den andra mannen att han var beroende av nikotin, precis som andra är beroende av ananas och banan. Så ja, så lät det ungefär. Intressant. Och inte hjälpte det att jag höjde musiken så mina tjutande öron blev värre.

Nu ska jag hjälpa morsan med tvätten sen tror jag att jag ska ut i solen och läsa lite bok! Eller se på fotboll kanske.. Portugal spelar idag, jag kommer råka dreggla sönder på tven.

Jag ska verkligen försöka att inte somna, men gick trots allt upp kl 6. INTE HUMANT. Tur att jag har halvdag imorgon, börjar inte förns 14.30 Det kallar jag lyx.

I förrgår fick jag en keps, en såkallad Thåström keps. Sjukt snygg, lite för stor men mamma säger att jag passar i den så jag måste väll lita på det. Fick även en gammal old shcool AIK väska, som bara såldes för hundra år sedan typ. Måste sy ihop den lite, sen så! Den är toksnygg förresten. 

"Jag kan inte begripa varför inte fler människor är bisexuella. Det skulle fördubbla deras chanser en lördagkväll."
 

Woody Allen

Igår kollade jag på Bad Boys 2, fyfan vad jag skrattar när jag ser den! Fylld med action med bilar och vapen (åååhååå) och massa komedi. Love it!

Här är två av de bästa scenerna, skratta och njut:

När jag satt på jobbet häromdagen visade tv4 "Bowling for Columbine", ni vet Michael Moore som kritiserar USA och George Bush i sina (väldigt bra) dokumentärer.

Bowling for Columbine handlar om två manliga ungdomar som en dag går in i en skola med skjutvapen och bomber och dödar tolv elever och en lärare, för att sedan rikta vapnen mot sig själva.

Det utbröt kaos i USA, vem eller vad skulle man skylla på? Efter lite grävning hittade man den perfekta syndabocken. Marilyn Manson. Han ser inte bara ond ut, han är det också. Med den hemska rockmusiken, klädseln och sminket så var det hans fel att femton människor miste livet den där dagen.

De hade allt kommit på att dessa två ungdomar som gjorde detta lyssnade på Manson. För vems fel var det annars?

Påminner inte detta väldigt mycket om Elvis Presley eller The Beatles? När någon eller några är annorlunda, gör musik som inte liknar något annat - ja, då är människan en syndare, är satan själv och vi kan skylla allt på denne.

Elvis vickade på höfterna och fick inte synas i tv, Beatles hade får långt hår och ett unikt sound, Marilyn Manson orskade avrättningar.

Varför ska det vara så lätt att skylla på någon känd person istället för att inse fakta och ta tag i det riktiga problemet?

Visst påverkas man av det man lyssnar på. Gillar man artisten eller gruppen så tar man till sig både ljudet av gitarren, basen och trummorna och texterna de sjunger. Men betyder det att man agerar utifrån det man hör?

Hade dessa killar lyssnat på Marilyn Manson innan, hört hur han sjung om att döda, hade de tagit sina vapen och dödat människor?

En fullt normal människa, med ett bra psykiskt välmående gör inte detta. Man lyssnar inte på en låt och sen agerar efter vad artisten sjunger om.

Och hade grabbarna lyssnat på honom just innan det dödat?

Nej - det hade varit och bowlat. Är inte då bowling lika farligt som musik?

I mina ögon är USA ett sjukt land. De skyller ifrån sig på allt, anklagar den som står närmast till hands och i det här fallet Marilyn Manson.

Varför inte säga att hiphop är lika hemskt, då de oftast rappar om att våldta, knarka och döda sin fiende? Eller pop, i "Rude Boy" med Rihanna sjunger hon om killens snorre, om den är stor nog för henne. Ska man lyssna på det, som barn, som ungdom?

För mig är en text bara en text, vi tolkar de olika och avgör själva om det är bra eller inte.

När ska det vapenälskade landet inse att man måste se helheten - inte vad människan lyssnar på för musik.

Kommer ni ihåg när Eminem blev anklagad för att ha påverkat en ung killes liv så han tog livet sig? Mamman gick ut i pressen och sa att allt var musikens fel, för hennes son hade Eminem som idol.

Praktexempel på att inte inse sanningen själv och blunda för allt.

I dokumentären ser man hur de väljer en syndabock som passar mallen för fallet.

Man får tycka vad man vill om Marilyn Manson, hans utséende och musik, men jag förstår verkligen inte hur man kan skylla på någon såhär - tur att Manson är så cool, han tog det bara med en nypa salt.

Ibland undrar jag om vi lever på 1900talet fortfarande, eller är vissa människor så instängda och inte vill se verkligheten?

Frågan jag ställer mig;

Hur mycket skuld ska musiken få ta?