Dagens humör: Typ PMShumör.

Dagens klädsel: Djurmönstrade strumpbyxor och en AIKtjocktröja över.

Dagens musik: Linkin Park såklart.

Dagens saknad: Ingen/inget speciellt. Möjligtvis cola. Och JD.

Dagens längtan: Längtar till fest!

Dagens hat: Jag hatar att inte ha något vettigt att göra.

Dagens vill: Jag ville festa men det ville ingen annan.

Dagens vill inte: Frysa om näsan, men jag gör det ändå!

Dagens mys: Töjning av örat.

Dagens gå upp: Jag gick upp precis som vanligt, skönt att få sova ut.

Dagens vill verkligen inte: Städa, men gjorde det ändå. Allt äckelhår är borta.

Dagens jag är: Tråkig, frusen och lite less. Hoppas på Snabba Cash ikväll!

Linkin Park.

Gruppen som hjälpt mig från botten till toppen.

Visst är det konstigt att musik verkligen kan hjälpa en, både när man är nere och göra så att man blir lite gladare?

Linkin Park's musik hjälpte mig när jag var som mest nere, när jag gick runt i en dimma där att var grått och mörkt och jag helst bara ville försvinna. Då var jag ung, yngre än vad jag är nu. Och jag är så tacksam att jag hade musiken, som verkligen hjälpte mig, lite mer än verkliga människor i min närhet.

Igår började vi prata om hur musik verkligen kan hjälpa en genom livet, en grupp eller en artist som man älskar, hur deras texter kan göra så man slappnar av, börjar tänka till eller bara mår bra av.

Jag var väldigt arg förut, jag behövde få ut alla frustrationer jag kände och då var Linkin Park det bästa för mig.

Hybrid Theory var skivan där Chester mest skrek ut sin ilska, precis det behövde jag. Skivan består av hitlåtarna Crawling och In the end, men det finns ju mycket mer än hitlåtar. Det är en arg skiva med mycketmycket bra texter.

Jag älskar hur Linkin Park blandar hiphop/rap genom Mike Shinoda och metal/rock genom Chester Bennington, själva soundet är någon sorts core, techno, massa trummor och gitarriff. Man kan inte riktigt sätta Linkin Park i ett fack eftersom det låter så olika låt från låt.

Jag älskar hur Chester blandar vanlig sång för att sedan skrika halsen ur sig.

Jag började tänka på hur mycket just den här musiken hjälpt mig och började lyssna på dom igår igen, men inte för att jag är arg och frustrerad, det har de redan hjälpt mig med - utan för att de är så sjukt bra. Jag gillar bra musik.

Och nu väntar jag på deras nya skiva, A Thousands Suns ska släppas, det ska tydligen låta lite annorlunda. 

Men tills dess så lyssnar jag på alla andra, gamla låtar!

Och jag har ingen aning om vad som händer den här fredagen, det var längesen det var så. Skittråkigt. Ingen vill umgås med Jack.

Det enda jag vet att det är operation: "vara vaken skit länge", eftersom jag ska jobba natt imorn.

Jag känner fortfarande segern's sötma från igår när AIK dängde Modo. Härlig känsla.

(idag fick jag mina nya fina tshirts, mmmm..!)