Imorse efter jobbet så tog jag mig en promenad, jag hade lite saker att hämta hos brorsan och ett paket att hämta ut. Klockan var bara runt 8.30-9.00 och redan då var det äckligt varmt. Man ska verkligen inte klaga men jag får lite panik när det blir så varmt, när det inte ens kommer några vindpustar. Jag är lite ovan vid värmen tror jag, och då blir det för mycket när det väl blir skit varmt. Usch, låter som en bittertant.. 

När jag orkar ska jag ta mig till mamma och sola där, om inte min rastlösa kropp blir rastlös. Att sola kanske är det tråkigaste som finns.

Nåja, man blir ju lite piggare av solen. Det tackar vi för. 

Precis när jag kom hem så kom mamma och hämtade upp mig, så vi åkte till mormor. Det var kul att träffa henne igen, fast hon är så yr, lillmormor. Vi pratade massa strunt, hon skämtade och jag insåg att jag har precis samma humor, fast jag är flera år yngre. Mamma var snäll och städade där och handlade mat.

Jag kände att jag behövde träffa henne, världens bästa tant.

Nu har jag varit hemma några timmar, har käkat lunch och undrar varför det inte ens blir lite svalare när jag har ALLA fönster öppna. Jag fixade även kanalerna efter många om och men, tur att jag har den där sillstryparen som får beskriva exakt hur jag ska göra, haha. Jag fick även 10 gratis filmer, win! Nu vet jag vad jag ska göra på kvällarna. Strax tänkte jag plocka undan massa skit mamma har kommit hit med, med toner från Timbuktu. Sedan ska jag ta mig ner på stan och dricka en cider eller två, lämna tillbaka ett par skor som visst var lite för småa och så ska en kompis klippa mamma för hon inte fick tag i någon frisör. 

Och det var det hela för denna tisdag, jag kan inte förstå att jag faktiskt är ledig imorgon och det innebär SOVMORGON och skita i att ställa klockan. Tack gode gud. Amen.

Fina, söta mormor.

Nej, det är inte så hemskt som det låter. 

Jag var i köket och fixade med min frukost när jag ser hur hela min dator inte ser ut som den ska, det står nått om en hårddisk och jag tänkte FAAAN NU ÄRE KÖRT. Snabb som en räka så stängde jag av skiten och min dator återuppstod, just like Jesus. 

Jag bad en stilla bön också. Kan det ha något med saken att göra?

Tänk att man kan vara så himla besatt av sin dator. Jag har varit med om att datorn gått sönder två gånger och båda gångerna ville jag skrika. 

Jäkla dator, förstör mitt liv..

Men jag älskar dig ändå.

Nu ska jag snällt bädda ner dig i sängen och knata till jobbet. Amen.

Ibland får man de där telefonsamtalen som man helst inte vill höra. 

När jag får höra att något dåligt har hänt stänger jag av min hjärna. Idag blev jag stressad, nervös, rädd och orolig, allt på samma gång. Och att dessutom vara det på jobbet var ingen lek. Jag sprang runt som en yr kyckling, jag tappade bort mina nycklar hela tiden och undrade hur länge det skulle kännas såhär. Det pågick ungefär två timmar innan jag fick förståndet tillbaka.

Men inte blev jag mindre nervös för det.

När jag kom hem så började jag städa frenetiskt, bara för att hålla huvudet kallt och försöka tänka på något annat.

Nu vet ni ju inte alls vad tusan jag skriver om; men alla har väll känt den där känslan av att vara maktlös, man kan inte göra ett skit för att påverka det som händer. Om det är något jag skulle vilja göra, jämt, är att ta över smärtan och rädslan som mina nära och kära får uppleva. Mina Falkar är inte värda att må dåligt! Men istället för det fysiska kanske jag tar det psykiska. 

Jag har varit sjukt trött hela dagen, men vid 3 tiden pallrade jag mig ut för att hämta ut mitt modem och handlade. En timme senare (ska det ta så lång tid tur och retur till affären?!) så var det återigen grejer överallt på golvet. Jag har försökt och försökt få igång alla mina kanaler men jag lyckas inte. Däremot lyckades jag med det trådlösa internet. En liten highfive på det. 

Idag kom även mamma förbi en snabbis och lämnade massa mer grejer från mitt rum hos henne, det tar då aldrig slut.. Vet inte vart jag ska få plats med allt. Det är en jäkla tur att jag lever själv, annars hade en stor etta inte räckt till.

Som en liten lugnande avslutning på denna tråkiga och stressande söndag så tog jag en lång dusch och lagade sedan en jätte god middag, satt vid soffan och käkade det tillsammans med AIK matchen som jag beställde. De vann äntligen, 3 poäng!! Det behövdes verkligen, om inte annat för att få avsluta den här kvällen med ett glädjeskrik.

Trots att det var ynka 9000 pers på Råsunda ikväll så var Black Army helt galna som vanligt. Jag blir fortfarande förbluffad hur en klack kan vara så på hela tiden, de sjunger och skriker HELA tiden. Där har vi fans som älskar sitt lag. 

Så, nu ska jag glo runt lite innan jag slår igen mina små blå. Livet fortsätter och imorgon jobbar jag igen. AAhhhh..

Strips, fläskfilé med broccoli, sallad och beasås. Åt även efterätt vilket inte har hänt på hundra år, glass i mormors underbara skålar som jag fått. Såklart♥

Och så hände det ofattbara.

Jag har fortfarande en sån klar bild på vad jag gjorde, vad jag tänkte och när jag insåg att det faktiskt var allvar.

För ett år sedan så försökte den där mannen förstöra Norge, men nu, när man blickar tillbala står hela nationen enade och samlade. Något som Sverige aldrig kommer att göra. 

Trots så många döda, så står de bakom varandra, håller varandra i händerna och tänker inte släppa taget.

Många undrar, precis som jag, hur en ensam man kunde göra något dylikt. Att vara så kall att göra en bomb och sedan gå runt och skjuta hjälplösa människor.

Smärtan och bortgången av flera människor kommer alltid att finnas. Men de fina minnena och kärleken kommer alltid att övervinna allt. 

Jag tycker det är jätte viktigt att det uppmärksammas både i tv och på internet på ett års dagen av detta terrordåd.

Själv mår jag fortfarande lika dåligt som dagen den hände på, jag vet inte om jag orkar kolla på det. Och jag hade inte ens någon närstående som var med om detta fruktansvärda; hur ska då alla dessa barn, föräldrar, vänner och kollegor som faktiskt hade någon de kände som blev mördad, må?

Vi kan undra, tänka och tro på vad som utlöste det. På vad som hände. Hur det kunde hända. 

Vi kan lägga all vår energi på det här. Men vi kommer nog aldrig förstå, på riktigt. 

Precis som för ett år sedan går alla mina tankar åt offren och deras familjer. Må de vila i frid.

En ny skjutning, i en ny stad, med nya offer, ny gärningsman men i samma land: USA.

Man kan inte undgå så tragiska händelser. Hur någon kan ta sitt vapen och skjuta ihjäl samt skada så många människor. För vad?

James Holmes, 24 var en helt "vanlig" kille - men som inte gärna var runt människor, han hejade aldrig tillbaka till sina grannar och var en enstörning. En dag raserade alltihop och igår natt gick han runt och dödade människor. Varför?

Jag tror något i hjärnan sa ifrån, det kom ett 'klick' och han hamnade kanske i en psykos. 

Jag tror vissa människor har möjligheten att begå sånna här brott - men alla, självklart, gör det inte såklart. Jag tror det ligger väldigt mycket bakom det hela, hur man kan göra något så fasansfullt. 

Något som jag tog åt mig av var hur han var inspirerad av Jokern i just Batman (han sköt människorna på premiären av nya Batman). Var det bara en slump att han såg ut som Jokern? För att smälta in med de andra som var utklädda? Eller kan det vara för att han känner igen sig i Jokern? En outsider som ingen är rädd för - men som sedan genom sitt grymma sätt begär den där rädslan hos människor? Jokern är inte rädd för något och bevisar det mer än gärna, han har ingen respekt för det mänskliga livet och leker väldigt gärna med det. 

Var det verkligen bara en slump att den unga mördaren klädde ut sig till Jokern?

Många kan säga "men det är ju bara en film! Det är ju bara en karaktär!" men för sjuka människor funkar det inte så. Om karaktären är tillräckligt bra och inspirerande - då finns det inget på låtsas längre.

Man tror att det ska vara över, sånna här händelser. Men man kan nog tragiskt konstatera att det alltid kommer finnas sjuka människor som gör sjuka saker. Man kommer aldrig veta vad de tänker, varför de gör som de gör. 

Sånna här människor existerar, precis som helt vanliga människor existerar. 

"Some men just want to watch the world burn"* stämmer skrämmande in på sånna här händelser. Vissa människor vill ont och visar det, på ett eller annat sätt.

Jag skänker en tanke till hans offer, de som inte hann undan alla dessa kulor han avlossade. 

Jag hoppas ni funnit er plats och er vila.

* Citat ur Batman: the dark night.

The Forgotten.

Filmen handlar om en kvinna Telly Paretta (Julianne Moore) som lever ett helt vanligt familjeliv tillsammans med sin man och sitt barn, Sam.

Hela hennes liv kommer att vändas upp och ner efter att Sam försvinner spårlöst med några andra barn efter att ha satt sig på ett plan. Och de försvinner inte bara - alla säger till Telly att hon inte ens haft något barn, alla minnen och kort försvinner plötsligt. 

Men kan man verkligen radera en mammas alla minnen av sitt barn?

Det är en väldigt bra film, håret reser sig stundtals och man undrar vad som egentligen har hänt. Det är otroligt bra skådisar i filmen också!

Idag mina vänner har jag varit bakis.

Gårdagen skulle endast bestå av middag på O'learys, med några cider och fotboll (som sög, det blev bara 1-1, varför kunde de inte spöa isländarna?!) med min bror. Det blir lite mer än det. Jag var extremt sugen på rosé, haha. 

Jag hade det jätte trevligt med Micke, vi snackade om allt möjligt och hade roligt. Han ville gå hem på kvällen, då gick jag till några kompisar som jag fann tidigare under kvällen, så hängde med dom resten av natten! 

Det blev lite Jack D och lite vingligt, men jag hade jätte kul! Det var mycket folk ute trots en sketen torsdag, men det är väll sommaren och vädret som gör det. 

Eftersom jag jobbar exakt varje helg i sommar så var det kul att få festa!! Trots min enorma bakishet idag.. Först mådde jag rätt bra, sen kickade det in. Jag låg i soffan och sov hela dagen, bortsätt när jag fick springa på toa och leka Exorcisten, jag tror jag är bättre på att kräkas än vad hon är.. De borde ta in mig om de gör någon ny film, jag ser ju ut som henne också när jag mår som en apa!

Det är kul när det blir lite spontant såhär, men jag skulle väldigt gärna slippa bakisheten. 

Jag lyckades iallafall ta mig till duschen förut och nu kollar jag på en väldigt snygg Johnny Depp i Public Enemies som visas på tven. 

Imorgon jobbar jag igen, med min mamma! När man har sån tur så behöver man inte ta med matlåda :) Det är hennes sista helg innan hon har semester också. En sån skulle jag också vilja ha..

Nu ska jag dreggla på Mr. Depp!

Tjoho!

Jag fick min första post igår, haha. Blev larvigt upphetsad över det.

Igår kväll, efter städning och ätning så träffade jag min fina vän Jessica. Vi gick och satte oss på en gräsplätt, käkade vindruvor och choklad och drack rosévin! Romantiskt va?! Trots att båda jobbar så kan man göra sånna där saker. Vi pratade om allt mellan himmel och jord, det var så härligt! Och solen var så sjukt varm!

Det var en riktig bra kväll, mer sånt (om inte denna arbetsnarkoman ska jobba varje jäkla dag!).

När jag kom hem totaldäckade jag i sängen och sov hela natten, sover så himla bra här!! Och att veta att min bästa kompis bara är två minuter bort gör ju saken liite bättre.. :)

Idag jobbar jag, om jag kan gå lite tidigare så ska jag följa med mamma och brorsan ut till några klippor (nånstans) och sola lite. Det ska tydligen bli tokbra väder idag med, ALLTID när man jobbar. Det slår aldrig fel.