The Subways - Rock & Roll Queen

Det här kanske jag har skrivit om många gånger men inte i ett helt inlägg kanske.

Jag kommer alltid på att jag ska skriva om det här, men det glömmer jag lätt. Nu kommer det äntligen upp iallafall.

Nu ska jag prata för de flesta tjejer, för jag antar att de flesta tjejer känner så här.

Varje gång på Efterlyst tar de upp våldtäkter eller våldtäktsförsök. Det är jätte jobbigt att lyssna på tjejen som berättar, för man kan ju inte själv förstå hur det känns om man inte varit med om det själv. Och man tycker så synd om människan. Och man fattar inte hur sånt här kan hända. Hur tänker mannen som gör sådant här mot tjejer? Att en människa kan ha en sån sjuk lust att göra något sådant är för mig ett stort mysterium. Är det för att bara göra illa? Förvriden syn på kvinnor? Att det här är 'det enda rätta' i hans huvud? Att människan inte har så många känslor och inte bryr sig alls om sitt offer har jag sen längesen kommit på.

Tjejen som blir utsatt kommer föralltid att komma ihåg händelsen och må dåligt, medans mannen går vidare till nästa offer (om han inte blir tagen av polis).

Jag går inte ofta själv. När jag gör det så kollar jag alltid bakom ryggen. Lyssnar lite extra, var det inget jag hörde? Jag halvspringer alltid från bussen när jag ska hem. Att ens behöva göra det är konstigt, iallafall i min värld. Man ska kunna lita på att inget ska hända, att jag är trygg. Men inte ens runt min egen gata är jag trygg. Helst inte när det funnits fall där våldtäktsmannen har KOMMIT IN I HEMMET hos kvinnor och tjejer. Jag som alltid lyssnar på musik vart jag än går, kommer på att det nog är bäst att stänga av den när jag går själv.

Denna otrygghet är jätte jobbig, det kommer upp hemska scenarion i huvudet om vad som faktiskt kan hända. Alla tjejer, kvinnor, i alla åldrar är rädda. Det vågar jag faktiskt säga och visst är det hemskt?

Ibland om det går en man bakom mig så misstänker jag alltid vad som kan hända, och det är ju också hemskt. För i de flesta fall så är det en helt vanlig snubbe som ska hem eller till sin tjej och så ser han hur tjejen framför ökar takten och misstänker honom för att vara våldtäktsman. Men det är väll något man får leva med, precis som tjejer får leva med sin misstänksamhet och otryggheten.

*

För många år sedan när min bror fortfarande bodde hemma så övade vi på hur jag skulle göra om någon hoppade på mig. Min bror är väldigt stor, ungefär 1,80 och hälften är muskler. Hade jag en chans? Nej. Inte en suck att försöka ta mig loss så fort han satt sig gränsle över mig och höll i mina armar.

*

Våldet och våldtäkter har eskalerat så mycket, bara på senaste halvåret. Det finns inget stopp verkar det som.

Nu vet jag ju inte vad som rör sig i killars huvuden, men jag tror att även de är rädda. Oprovocerat våld är något som händer många killar, de blir misshandlade helt utan anledning av gäng som tycker om att ge andra stryk. Att en ensam kille inte ska få gå, just själv, från krogen eller till en mack verkar helt overkligt för vissa och måste ge denne stryk.

Det verkar inte som att lagarna finns för sånna här människor som väljer våld och sex som vapen. Och det är dessa som gör att människor har en rädsla inom sig.

Och vi går alltid rädda.

Äntligen har jag fått lyssna på Johnossi's nya skiva, Mavericks. Med hjälp av Spotify såklart.

Jag har längtat efter den här plattan sen jag såg de som förband åt Thåström, både i Stockholm och här hemma. Båda gångerna körde de låten Rosco, och det är nog min favoritlåt på plattan, tillsammans med What's the point.

Jag blir i början besviken på första spåret, jag tycker det låter alldeles för långsamt även fast den sätter igång i riktig Johnossi anda vissa gånger. Jag har alltid tyckt att första spåret på ett album ska vara hårt och hålligång, det får ett godkänt men jag tycker samtidigt att det är lite tråkigt.

Den energiska duon som låter som ett helt band, de lyckas ju trots allt igen. Jag har alltid undrat hur de kan låta så hårt och så bra för att bara vara två personer.

Jag tycker skivan är väldigt bra, men jag tror det krävs några till lyssningar för att jag ska fastna riktigt. Precis med de andra två plattorna. Det ska inte alltid vara lätt, vilket många gånger kan vara bra enligt mig.

John Engelberts underbara röst och sina fingrar på gitarren och Ossi Bondes slag på trummorna gör allt bra, det är nog inte många som skulle lyckas som de gör.

Fast om jag ska säga helt vad jag tycker så är Johnossi så mycket bättre live än på skiva, då tar de i av allt de har och de passar mycket bättre live på en scen än på en skiva där de ändå måste tona ner sin redan härliga musik. Och då får man se hur de tar i och verkligen älskar musiken de skapar.

4/5

Kid Cudi - Alive.

Så himla skön låt alltså! Jag tänker på monster och vampyrer när jag hör den..

Vad jag hittade här är dock oklart, en simpa kanske? Bilderna är från när jag gick på Omvårdnadsprogrammet, i 2an kanske. Vi var ute och letade äckliga djur till naturlektionen.. Och ni ser ju hur insatt och arbetsvillig jag är!

Jag var grymt nära på att ramla i vattnet också.

Som jag har tjatat som jag har bett.. Nu äntligen har jag Spotify, jag är nog den sista som får detta program på min dator.. Och av alla människor så är det en sillstrypare som ger mig det, haha!   (Detta betyder dock inte att jag gillar Göteborg, BÖR JAG TILLÄGGA!)

Iallafall: tack Marcus, babyyyy! Den bästa sillstryparen.

Nu ska jag lyssna lite på musik sen krypa ner i sängen, förhoppningsvis kunna somna tidigt (yeah right). Jag streckläser dessutom Intresseklubben, jag som inte trodde jag brydde mig om "kändisar" i Sverige..

Puss.

"16-årige Donnie är inte direkt den typiske amerikanske tonårskillen, han ser underliga saker och möter en man i kanindräkt som heter Frank. Frank säger att världen kommer gå under om 28 dagar, 6 timmar, 42 minuter och 12 sekunder. En natt havererar en flygplansmotor ner i Donnies hus men eftersom han tillfälligtvis gick i sömnen just då undkommer han incidenten med livet i behåll. Av kaninklädde Frank får han veta att han nu fått en annan, högre mening med livet.

Donnie har känslomässiga problem och går i sömnen under en slags trans, kaninen Frank säger åt honom vad han ska göra. Donnie blir intresserad av tidsresor p.g.a Frank och han letar efter svar på livet som knappt finns."

*

Detta är en film som alla måste se, fast man kanske inte förstår den första gången utan måste se den flertal gånger. Jag har sett den kanske 3-4 gånger och jag tycker verkligen om den! Men trots det så får jag lite obehag i kroppen, jag tycker kaninen Frank ser läskig ut och Donnie (Jake Gyllenhaal) är så knepig så man får rysningar i kroppen. Men det är bra på något sätt, för Gyllenhaal är så otroligt bra i rollen! Man ser honom knappt, men han spelar in många filmer som verkligen berör.

Donnie pendlar mellan förnuft och galenskap, vad som är sant och inte. Frank får mer och mer övertag och tillslut måste Donnie välja hur han ska göra.

Det gamla talesättet ”It’s all in your head” stämmer ruskigt bra till den här filmen...

Jake Gyllenhaal är förövrigt aktuell med en ny film - Prince Of Persia.

Jag lyssnade mycket på Shwayze förut, jag älskar verkligen låten Buzzin. Nu fick jag för mig att lyssna på dom igen, och fann en video jag inte sett!

Åh, så jäkla bra! Jag älskar Cisco Adler, lite whitetrash och starfucker men vafan, han har fortfarande härlig röst!

Man blir inte alls sugen på fest när man ser videon..

Lär lyssna på den här många gånger ikväll, jag föll för den så att säga.

Enyoy!

 She just looked up at me and said:

Take me in the bathroom
Take my clothes off
Make love to me up against a dirty wall
‘Cause I can’t wait to get you home ..