Jag sitter just nu och kollar på Louis Theroux: The city addicted to crystal meth. En dokumentärfilmare som är helt grym, jag har sett några tidigare filmer med honom, jag kan inte annat än att rekommendera att se dom.
Just i den här dokumentären så får man följa honom i Fresno i Kalifornien, där crystal meth är en mycket poppis drog. Crystal meth är ett starkt beroendeframkallande metaamfetamin.
Han intervjuar inte bara polisen som försöker få bort både människorna och drogen utan han går till drogarna oxå.
Och det är jätte många som har barn. Flera stycken oftast.
Och jag blir lika upprörd och förbannad hur en människa kan välja en drog framför sitt eget barn, som man själv varit med och skapat. Hur en människa kan känna mer kärlek för drogen, att bli hög, än att vara med sitt barn och kramas, pussas, göra mat och busa.
Jag har ingen erfarenhet av varken barn eller sånna här typer av hemska droger. Jag kanske inte är rätt människa att uttala mig om detta, men tankarna börjar ju sprida sig runt i huvudet.
Hur tänker en människa när det gäller det här? Tänker människan alls?
Varför gör man inte abort om man så gärna vill bli hög istället? Varför sätter man ett barn till världen?
Jag kan förstå det där lilla om man föds in i knarkets värld, alla knarkar, eller att man inte har en jävel - då är det nog lätt att försvinna själv.
Men när man ändå har så mycket annat, en annan människa i sitt liv. Ska denne lida av det också?
Människorna som är just med i det här programmet verkar vara så oerhört själviska och såklart oerhört beroende. Jag fattar inte hur en grej som någon någonstans har skapat - kan total förstöra en annans liv.
Det är hemskt, det är hemskt för den som är beroende och den som kommer efter.
Men någonstans mitt bland molnet av rus, så har man ändå ett val.
Jag tror alla människor har ett val.
Vad skulle du välja?
Zandra
5 oktober 2010 23:49
Hejsan!
spanade in på din blogg, läste inlägget !
tråkigt & respektlöst med föräldrar som knarkar och skaffar barn. jag kan inte förstå.
att man ens kan knarka under den tiden man är gravid. oftast är det ju så att man skapar ett beroende till sitt barn ocå, respektlös och jag tror inte heller man växer under tiden man får sitt barn heller.. Det är min åsikt !
fin blogg =)
Ha en trevlig kväll.
/Zandra
Alexandra stroia
6 oktober 2010 11:02
Jag har själv testat Meph, inte Cristal. Men meph är en riktig hård och hemsk drog.. Dagarna efter då man hade avteningar var det hemskaste jag någonsin varit med om,
Jag har bara testat 2 gånger men det var verkligen det värsta jag varit med om dagen efter. Man ville bara Döö!
Det är så inte värt det.. Jag tycker synd om föräldrarna för dem mår så jävla dåligt, men hatar att dem ej gör en vändpunkt i sitt Liv för sina barns skull och för sig själva.
Det är så oehört skabbigt,Utseendet förändras, Personligheten förändras o man blir aldrig som förr om man håller på med det.. Det är hemskt fan..
Tycker så synd om barnen som får utstå till att se sina föräldrars död och va dem lär sig att se genom uppväxten :/ O dessutom kan dom bli fuckade och har lätt att bli beroende av droger än andra,för beroendeframkallandet rinner i familjen oftast o e hård..
så jävla synd endå..
http://alexandrastrolia.bloggplatsen.se
Eva
6 oktober 2010 12:22
Hej!
Vet du, det går inte fatta. Du måste först själv varit med och upplevt eländet. Ingen mor väljer bort sitt barn. Man sitter inte ner och tänker...ska jag knarka eller vårda mitt barn. Dessa människor har ett enormt beroendeskap i sig gentemot sin drog. Har oftast levt med den bra länge och är en del av vardagen - deras vardag. Helt plötsligt förändras allt när du upptäcker att du är gravid men det innebär inte att hjärnan bara ställer om sig...och inser att man gör fel. Tro mig, det finns inte en drogberoende kvinna därute som inte förstår att det är fel att använda droger under graviditet men det handlar ofast om personens egna överlevnad först och främst. Det gör det för alla. När det väl kommer till en kritisk punkt och då du måste välja så väljer du dig själv som nummer ett. En gravid, drogberoende människa behöver stöd, en del 24 tim/7dagar andra mindre. Det handlar mycket att du som medmänniska fösöker att ha lite förståelse för den mammans situation. Allt dessa kvinnor gör kan du aldrig förstå så länge du själv inte varit där. Det behövs inte alltid ord och lösningar från dig som medmänniska bara att du visar att du finns där, vilket kan vara jättetufft.
Hoppas att jag ökade förståelsen lite...
Ha det riktigt gott!
Kramar Eva
bfalk
6 oktober 2010 12:34
Jag förstår absolut hur du menar, jag har inte själv varit där - vilket jag själv skriver. Men om du såg dokumentären skulle du oxå ha blivit förvånad och förbannad. Därför jag tog det så hårt och skrev "vad väljer du". Ibland är mina tankar och uttryck väldigt hårda.
Men jag förstår vad du menar oxå.
Men det är synd att man ens ska behöva skriva ett sånt inlägg..
Sandra
6 oktober 2010 13:27
Har suttit ett tag nu och funderat på vilken del jag ska kommentera, men det här kommer bara att bli virrigt. Kanske omöjligt att förstå.
Ett beroende är en fysisk, psykisk och en själslig sjukdom. En obotlig sådan, men med möjlighet att tillfriskna. Frisk blir man aldrig, den finns alltid kvar.
Hade jag blivit med barn när jag knarkade, så hade det barnet tyvärr inte kommit i första hand. Det kanske hade fötts. Det kanske inte hade fötts. Men oavsett vilket, så vet jag, att jag haft en känsla i min kropp som sagt att jag skulle blivit en dålig mamma. Att mitt beteende inte varit värt ett nytt liv, ett litet liv. Hur ska jag förklara? Det är känslorna man knarkar på. Känslor som ska bort. Jag tror att ett missbruk kan eskalera vid ett positivt test, för man vet inte själv hur man ska hantera det.
Och som du säger så har alla människor ett val. Men för att göra det valet, krävs vilja. Det är många som inte har den och som tror att det är för sent.
http://sandrasjolander.bloggplatsen.se
bfalk
6 oktober 2010 13:44
Jätte bra skrivit! :)
Sophie
6 oktober 2010 14:55
Jag mår dåligt när jag läser sånt här. Just för att jag själv har knarkat och just nu är jag gravid. Har nu varit ren i exakt ett år och skulle aldrig, aldrig kunna stoppa i mig ett endaste litet piller igen för jag vet hur jäkla jobbigt det är för barnet. Ryser.
Speciellt amfetamin som också var en huvuddrog för mig. Det går inte att förstå hur lätt det är att bli beroende. Läs mer om detta på min blogg!
http://round-and-round.bloggagratis.se
bfalk
6 oktober 2010 20:11
Men vad glad jag blir, vad kul att du gillar den! :)
Maja
6 oktober 2010 19:10
Hej!
Jag tycker det är viktigt att man inte glömmer att droger faktiskt är ett gift. Samma sorts gift som vilken medicin som helst. Metatjack tillhör väl den "psykiska" drogklassen, precis som amfetamin, mdpv m.fl
Min mamma är amfetaminmissbrukare och har provat på de flesta droger. Amfetamin och Metatjack ger i stort sett samma rus och psykiska symptom förutom att metatjack är en starkare variant.
Det finns en anledning till att heroinister och andra missbrukare sällan går ihop med just "pundare", och det är för att en amfetaminmissbrukare gör i stort sett allt för pengar och droger. Ett kännetäcken är också sakmani, då man ser i en pundares hem hur mycket saker som samlas dag på dag. Allting har sitt eget värde.
Drogen i sig sägs vara mildare att tända av från, men det är rutinerna och det perfekt organiserade kaoset som är det svåraste. Kriminaliteten som oftast (nästan i alla fall) uppstår är en väldigt svår del utav missbruket och det är oftast det som får dom att falla tillbaka i banorna.
Min mamma har alltid uppmuntrat mig och sagt att jag är den bästa, att jag kan komma hur långt jag vill om jag bara försöker. Och jag har försökt.
Jag trodde alltid på min mammas ord, att allting skulle bli bättre bla bla bla. Fast egentligen gjorde jag inte det. Jag bara spelade blind och var gullig tillbaka.
Och när jag läste din text då kom jag på det.
Hon har förstört mitt liv.
Pappa vill inte längre att jag bor hos honom.
Mina bröder bor där med han och hans fru,
mina systrar är LVU-placerade 7 mil härifrån
och mamma sitter häktad i Västerås.
Anledningen till att jag flyttade till hudiksvall var för att kunna finnas till för min familj,
men hennes missbruk tog det ifrån mig, och nu är jag ensam kvar här.
Hoppas det inte blev för krångligt.
Ha det bra.
http://majasophia.bloggplatsen.se
