Alla inlägg den 15 november 2010
Det har blivit mycket musik i min blogg de senaste dagarna, men det är inte fyskam. Jag älskar musik. Jag lever och andas musik. Jag älskar konserter.
Kontrasterna i helgens konserter har varit hur stora som helst, men det gillar jag. Hårdrock till soulig pop. Love it.
Just nu sitter jag och hostar lungorna ur mig, jag visste att jag skulle bli sjuk. Jag var ju inte direkt så pigg i Sthlm men jag höll in det så att säga.
Nu sitter jag här med världens förkylning och feber.
Snart måste jag försöka göra någon form av mat innan magen krashar totalt.
Imorn kommer Staffan hit med olika soppor och annat gott, nej, jag har nog inte klippt navelsträngen än. Typ äckligt skönt att när man är sjuk så får man allt man pekar på, haha.
Nu hoppas jag att den här skiten försvinner snart så man kan börja leva normalt i den här lägenheten, peppa massa fester och massa fina människor som kommer hänga här. Wiho!
Snorpuss!
Jag önskar att jag någon gång får se dom live, och de förtjänar verkligen priset på EMA.
Aveny, Sundsvall
Oskar Linnros
Betyg: 4/5
" Snart får Rockbaren sig ett oväntat besök tänker jag och ställer mig stabilt, redo att rasa ner i någons pint. Hundratals popfrälsta entusiaster, taggade till tänderna står och hoppar upp och ner på Avenys övervåning så att golvet bokstavligen talat gungar.
Det är första versen, i första låten, på Oskar Linnros första spelning i Sundsvall.
27-åringen från Sundbyberg som tidigare utgjorde ena halvan av Snook har
dominerat den svenska popscenen i år sedan debutskivan Vilja bli släpptes. Ett välförtjänt och självklart faktum kan tyckas en kväll som denna när de soulsmekta poplåtarna avlöser varandra. Uppbackade av ett starkt band och publikens hängivna allsång når de redan kraftfulla melodierna nya, mer dramatiska dimensioner. Och Linnros sångröst, som fick många att höja på ögonbrynen när den först blottades visar sig fungera lika väl live som på platta (även om den är något raspig i kväll). Oskar Linnros starkaste kort är dock en kvarleva från hiphopdagarna -hans attityd.
Varenda ton Oskar Linros tar sig an genomsyras av en kaxighet vilket gör att även om han bjuder på ovanligt lite rörelse för att vara en av killarna bakom Alla som inte dansar (är våldtäktsmän), känns han aldrig oengagerad. Likt en amerikansk pastor på ett väckelsemöte pumpar han till synes oansträngt ut energi till åhörarna, som får dessa att besinningslöst ge sig hän åt musiken.
När extranumret Från och med du är inne på sluttampen är lokalens fönsterrutor igenimmade likt en ångbastu, medsjunget har nått sin högsta oktav och även om golvplankorna ännu inte gett vika är det som att försöka stå still i en hoppborg.
Fy fan vad skönt. "
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | ||||||||
|