Direktlänk till inlägg 27 november 2010
Nuförtiden säger alla "kontaker är allt, du måste ha kontakter för att ta dig någonstans", just detta hör man ju mest inom jobb, det är bra att känna någon så man kanske kan få praktik, vara vikarie eller få något fast.
Men, jag anser att det även kan gälla så mycket mer. Du känner en - som känner en - som du vill känna. Eller - behöver på något sätt.
För erkänn, alla har vi någon som har kontakter som vi själv vill ha. Vi vill ha det där jobbet som hon fick pga hon har en moster som jobbar där, han får piercingar gratis av en piercare, den och den får rabatt på saker och ting.
Vi människor är avensjuka av naturen, vi ser helst inte att någon är glad eller att någon ska lyckas - att någon blir kär, att någon skaffar en ny vän eller bekantskap. Visst är det märkligt?
Men när går ens vänskap över till att bara få tag i kontakter? När ens vän ständigt söker något - men som inte är en själv?
Varför ska vi människor ständigt söka, men inte vara nöjda med det vi har just nu?
Och om vi finner någon med kontaker - då ska det gå fort. Helst en dag. Eller några timmar.
När blir vänskapen till affärsbusiness?
"The world goes on and you're gone. The best revenge is to live on and prove yourself." Eddie Vedder ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | ||||||||
|