Imorse var det åter dax att tatuera sig. En perfekt start en gråmulen och väldigt regnig dag. Man vaknar som till när man får en nål inkörd i huden. 

Idag gjorde jag inte vad som helst heller, utan ett porträtt på min mormor och morfar. Jag har velat gjort den här väldigt länge, men det har lixom inte blivit av. Men nu, efter att ha väntat en månad så sitter den äntligen på min vänstra arm!! 

Och shit så bra den blev.. Det ser exakt ut som på det lilla kortet jag hade med mig. Jag är så stolt över dom, detta är min hyllning till dom. 

Jag skulle åka till mormor förut och visa upp den men hon mådde inget vidare, men jag ska åka dit till veckan tänkte jag. Tyvärr är ju inte min morfar i livet men jag hoppas han gillar den ändå.

Nu är de inte bara med mig själsligt och i tankarna, utan även på min kropp. Både min mormor och morfar har betytt så mycket för mig i mitt liv och gjort stor inverkan på mig. För mig var det här en naturlig sak att göra, för jag vill visa min kärlek till mina nära och kära. 

Det var värt varenda krona och varenda svid (det gjorde väldigt ont efter ett tag). 

Ha överseende med att detta är när det precis är klart, det är lite svullet och så. Det kommer ju såklart se mycket bättre om några veckor :)