Idag inhandlades de första julklapparna, sedan kom Snuffisen hit och vi åkte iväg till morsan och Staffan. Där snodde jag med mig mat, hämtade kläder och så hämtade jag medicin, jag mår absolut inge bra, men förhoppningsvis försvinner det nu.

Sedan brände vi iväg för lite storhandling, jäklar vad dyrt det är. Men nu behöver jag förhoppningsvis inte handla mat på ett tag. Jag var bara tvungen att gå in på systemet då det låg vägg i vägg, ska prova Bacardi Mojito till helgen tänkte jag.. Mmm..!

Nu är jag hemma, har big boy mat i min mage och funderar på att jag kanske måste packa upp allt jag köpt.

Livet är hårt mot dom hårda.

Imorgon ska jag jobba, 8-21 sedan måste jag städa lite när jag kommer hem, det ser rent ut sagt för jävligt ut. Och det är dessutom disk ÖVERALLT. Den där latheten följde visst med när jag flyttade till Södermalm..

Hur vet man när den första, riktiga, kärleken slår till?

Jag visste när jag träffade HAN, under mitt första gymnasieår.

Det kändes som att förra gången jag kallade mig själv kär var det en ren bluff - nu var jag riktigt kär.

Detta är ingen rosskimrande historia, och man ska inte låtsas som att det inte var det heller. Det kan sticka i andras ögon, men det är min blogg. Det här är min berättelse.

Detta är ett avslutat kapitel i mitt liv sen länge, klart man tänker på det, det är normalt. Men det kunde nog inte sluta på ett annat sätt än hur det just slutade. Tyvärr, eftersom jag fick lida nästan mer efter att vi gjort slut.

Jag skulle kunna beskriva honom som väldigt charmerande - han kunde charma alla (utom min mamma, trots uppvaktning av alla dess slag, klyftig kvinna det där).

Han var ett problembarn och det fanns knappt ljus i hans liv.

"Dagen då du gör slut - tar jag livet av mig" fick jag höra gång på gång. Han var oerhört manipulerande och fick allt han ville av mig, fysiskt eller pengar. Jag gav han det.

Jag anklagar mig som faktiskt tog den här skiten. Men ack så stark jag blivit av det.

Trots alla bråk, hot sms/samtal, knackningar på min dörr, svartsjukan osvosv har jag även han att tacka. Detta har lärt mig så mycket, mer än andra som inte varit i samma sits.

Nu blev allt dåligt, jag vet.

Klart han är en bra människa innerst inne. Klart jag kommer ihåg allt det där fina vi delade - men det negativa tar över, jag kommer ihåg hur jäkla dum han var mot mig.

Vi har nu, äntligen, ingen kontakt.

Jag vet inte vad han pysslar med, men hoppas hans nästa tjej får den kärlek och respekt man så behöver.

Ta ingen skit.