Dom som gjorde så jag kom. Båda två designade mig och gav mig olika kunskaper, utséende, hur jag agerar i olika situationer. För så lika tror jag att man är sina föräldrar, och då spelar det ingen roll hur nära man är dom.

Jag har alltid haft min mamma, i ur och skur. Jag har sagt ofta, och jag säger det igen; om jag inte haft henne hade jag gått under. Jag vet inte om jag hade levt.

Hon har gjort allt och lite till för mig, jag är henne evigt tacksam.

Hon har format mig till den jag är idag, hon har lärt mig att hata är inte det rätta, alla är vi olika, hon har lärt mig att tänka till och inte lalla runt. Men även hur man rockar bäst på en konsert och lyssnar på rätt musik.

Jag vet inte hur jag ska beskriva denna kvinna. Men det blir lite så. Vi är vänner, mor och dotter. Och har ett band som aldrig kommer brytas.

Tack mamma Carin.

Min far då? Han har varit frånvarande nästan hela mitt liv. Min grekfarsa. Han med stora näsan. Han med mycket hår. Han som röjer på scenen. Han som jag så gärna ville ha i mitt liv så jag nästan sprack. Jag hatade, å vad jag hatade han.

Han har sårat och svikit. Han har lyckats med allt.

Med någonstans så vände det, bara för något år sedan. Nu träffas vi, vi umgås, vi pratar, vi har kul. Vi tar det sakta men säkert. Men visst har jag fått tillbaka min pappa?

Han har fortfarande en greknäsa, mycket hår. Och så mycket mer. Han bryr sig, vad jag gör och hur jag mår. Och jag känner hur äkta det är.

Tack för att du hittade tillbaka. Min pappa Micke.

När ungdomen tar slut och när man vet att man är vuxen..?

När man vaknar (av sig själv) innan klockan 11 på dagen.

Jävlar, än sitter ungdomen i! Det är inte normalt att vakna innan.