Nu var det faktiskt längesen jag hörde det, men man ska aldrig tro att ingen kommer säga så igen!

"Jag har hört ett rykte om dig..."

Punkt punkt punkt. Jag hatar punkterna. Det är dom som gör mig nervös. 

Jag blir lika nervös varje gång. Varför vet jag inte. Jag vet att jag aldrig sysslar med nått dumt (nåja), eller skadar någon på nått vis så det skulle gå taskiga rykten om mig. Men ändå sätts hjärnan igång och arbetar för fullt, tänka igenom alla helger, alla fyllor för att försöka komma på vad detta "rykte" skulle kunna vara. 

Ett rykte för mig är något väldigt illa, något som jätte många i stan pratar om, och ofta så vet man inte ens om det själv. 

Jag har fått höra både det ena och det andra om mig själv (jo era ryktesspridare: det kommer tillslut fram). Det är lite smått roande. Jag skrattar mest åt sånt där dravvel, för rykten är oftast, nästan jämt, inte sanna. Och påhittade av någon idiot som har för mycket fritid, gillar mig för lite och älskar att skvallra.

Nog om det, varför skriver jag om det här nu då..?

Jo, jag fick ju skrivit till mig, det där. Att ett rykte gick. Dock för ett tag sen, men kom på det idag.

Historian var rätt rolig, för:

1: För att ett rykte ska uppkomma ska det gå mellan person till person, helst flera. Här var det bara en som hade sagt till en annan. På fyllan. Vad han trodde. Ett rykte..? Don't think so. 

2: Det tog hundra år innan jag tillslut fick veta vem det var som sa det.

3: När jag väl fick veta det, skrattade jag för mig själv - en person som älskar att skvallra.

4: Jag fick reda på att killar skvallrar nästan mer än brudar.

5: "Ryktet" var inte sant - men ändå måste jag ta dyrbar tid av mig själv och förklara hur det ligger till egentligen!!

Jävla Sundsvall. 

Ibland hatar jag dig. Å människorna. 

Jag vet att jag skrivit om det här x antal gånger, men på nått sätt blir jag lika förvånad över det. Att människor tar sig tid och orkar prata om andra, såsom andra pratar om vädret. Jag vet inte, men jag tror man verkligen har problem med sig själv om man tycker att högsta prioritet i livet är att prata (skit) om andra.

Jag vet att jag är en jävligt intressant person. Men kom med verkliga saker att säga än påhittat skit. Jag blir inte arg, dock irriterad. Synd att man inte var en sån där som kan ge igen med samma skrot. Eller krut? Eller va?

Fast jag antar att sånna här människor aldrig lär sig, hur mycket man än pratar, skriker eller blir förbannad på dom..

Mina drömmar.. Ja, det är faktiskt lite svårt. Jag har skrivit förut om mina drömmar, men det kanske är lite svårt att nå just dit. 

En dröm är iallafall att jag ska gå kriminologprogrammet och någongång kanske bli proffessor i ämnet, iallfall jobba med det. Och att få jobba och bo i Stockholm, där jag faktiskt trivs och mår bra. 

En dröm är att jag ska bli en galen rockartist, men det får nog bli i ett annat liv, då jag inte kan spela något instrument eller sjunga.. Jäkla skit va?

En annan dröm jag har är att få vara smärtfri och att mina leder ska få må bra.