Jag har tänkt lääääääääääänge på hur jag ska lyckas inleda detta inlägg. För det är något stort på något sätt. Jag vill få det så bra som möjligt. 

'Torka aldrig tårar utan handskar'. Vad ska man säga? Det finns tusen ord i mitt huvud, hur ska jag få ut det på bästa möjliga sätt?

Ingen kan ju ha undgått denna bok, skriven av Jonas Gardell, och igår så visades den tredje (och sista) delen av serien med samma namn. 

Jag har nog aldrig upplevt de känslor som jag har gjort under dessa tre delar. Aldrig. Någonsin.

"Det är 1980-tal och de allra modigaste bögarna har börjat resa sig för ett liv i frihet. Rasmus flyr trångsyntheten i Koppom och flyttar till Stockholm där han möter kärleken i Benjamin. En tid av lycka tar sin början samtidigt som unga män börjar magra av, tyna bort och dö. Aids har drabbat Stockholm."

Något som slår mig genast, när jag börjar titta på serien är hur jag skäms. Skäms för att jag inte visste att det var såhär, HÄR i Sverige - i mitt land!! Hur homosexuella blev behandlade, hur de blev kränkta och inte vågade vara sig själva. Hur AIDS kom till landet och det blev bögarnas fel. Alltihop.

Jag skäms för jag inte har varit påläst, eller har jag valt att titta bort? Kolla bort för att slippa allt jävla skit som människor har blivit utsatta för och fortfarande blir?

Jag är evigt tacksam för att det finns en människa som Jonas Gardell, som valt att gå ut och berätta för oss som inte riktigt visste, vi som visste men valde att titta bort och framförallt för alla fina unga män som dött av sjukdomen, som tagit livet av sig, de som klarat sig. 
De som har dött ska aldrig någonsin glömmas bort, aldrig.

Genom både boken (det kommer även en del 2 och 3 av böckerna) och serien så har den mest trångsynte fått öppna sina ögon. 

Det här är sanningen; det ska inte suddas ut, göras finare, bli gulligare, få ett lycklig slut - för så var det inte. Det var precis såhär, i just den här staden, i Stockholm, i Sverige.

Serien har fått mig känna känslor som jag aldrig på något sätt känt förut. Jag har gråtit som jag aldrig har gjort.

Jag är en rätt hårdhudad tjej som inte gråter till det jag ser på. Men det här.. 

Allt beror på att det är en sanning, det har hänt, människor har verkligen upplevt det här, medans somliga av oss har suttit på våra feta arslen och ryckt på våra axlar. Allt beror på skådisarnas insats.

Fan, vad bra de är! De gör historien så verklig, precis som den är. På riktig. Det är på riktigt. Det har hänt, dessa människor har ju faktiskt funnits och de gör de levande igen. De ger människorna en upprättelse, en upprättelse de inte fick då.

Jag hoppas att både serien och boken har rört runt i grytan, för det behövs. Tiden var inne att visa detta, precis som Gardell säger. Man ska inte se bort, man måste se det hemska. Vi kan inte göra så mycket åt det just nu, mer än att minnas och hylla.

Jag hoppas människor känner precis som mig när jag har tittat och läst om det här.

Aldrig mer ska detta vara ett ämne vi slår bort; vi ska se det i vitögat hur hemskt och tragiskt det än är.

HÄR kan du titta på alla tre delar av Torka aldrig tårar utan handskar.

“Det var de som älskade mest, de av kärlek besatta, det var dem som frosten tog.”

Men nu tror jag väll! Det är för det första 7 dödssynder. Och menas det här med att jag har gjort några av dessa synder? Jag fattar inte?

• Högmod
• Girighet
• Avund
• Frosseri
• Vrede
• Lättja

Det känns som jag är i skolan igen och ska läsa bibeln. 

Något jag inte tänker göra. 

Ni kan ju gissa på vilken dödssynd som passar in på mig..

Eller nej, skit i det!

Har man dödssyndat om man frossat i sig för mycket chips, JD och andra fula grejer...?

Idag har jag spenderat min tid på vårdcentralen. Först en sömnlös natt sedan sitta och vänta och vänta och vänta lite tills det var min tid att få besöka doktorn. Han var föresten ingen farbror, han var väldigt ung och snäll (förutom att han inte sjukskrev mig.. wääääh). 

Varför var jag där då? Jo, jag och min kropp bestämde sig att göra illa sig i lördagsnatt. Jag vet inte riktigt hur det gick till (GOD DAMN YOU ALKOHOL!) men jag gjorde illa min nacke iallafall, riktigt rejält. 

Mitt huvud ville sprängas igår och idag var det ännu värre så jag var tvungen att ringa till vc, där damen i telefonen skrämde upp mig rejält med att säga att jag måste nog röntgas, kanske har whiplash skador osv.. 

Tur i oturen verkar det inte vara så farligt, mer än att det gör cpjäklaont. Jag fick meducin och en salva som jag ska använda i 2 veckor, så hoppas jag att det snällt försvinner efter det. 

Jag kände hur nära jag var att börja grina flera gånger, när jag har såhär ont i kroppen så bryts jag så lätt ner. Tur att man är människa och håller allt inne. 

Jag brukar vara väldigt opratsam när jag mår som en räka, men det verkade inte folk notera idag. Först var det en gubbe som surra öronen av mig i väntrummet, jag fick tillochmed säga åt han när han började ställa för personliga frågor (om jag hade pojkvän och sånt?!), sedan började en gubbe prata med mig på apoteket, sedan sprang en kille mot mig och ville sälja mig något. Men toppen på själva kakan var när jag gick in på ica och skulle hämta lite paket jag fått; först säger hon med en bitchig ton "du vet väll att ditt leg har gått ut?!?!?!" NEJ DET HADE JAG INGEN ANING OM. Men om jag får köpa alkohol och gå in på krogen borde jag ju rimligtvis få hämta ut lite paket. Det var inte nog med bitchigheten där, sedan påpekade hon ungefär 10 gånger att jag inte får skriva Bella på mina paket utan måste skriva namnet på leget. Under alla år jag har beställt paket är det INGEN som påpekat detta, de ser ju för tusan på datorn att allt stämmer ändå. Jäkla skitkärring. Kände hur tårarna kom emot mig och hur jag ville skrika på henne. Jag verkade ha riktigt med skinn på näsan idag då jag sa åt henne också. 

Jag tar då ingen skit när jag mår som en räka, sådetså.

Nu och de kommande dagarna ska jag ligga i sängen och tycka synd om mig själv, jag är ju typ handikappad då jag knappt kan ta på mig kläder. 

Trots allt det här hade jag förjävla kul i lördags med mina vänner!! Om jag ändå kunde komma ihåg nått om konserten.. ;) Det var röj iallafall!

Det där med att ta det lugnt verkar inte ha följt med i handboken om mitt liv. But someone's got to do it!

Ikväll ska jag se sista delen av 'Tårka aldrig tårar utan handskar' som går på 1an. Kanske jag får ur mig lite av grinigheten jag kände förut.

   Jag drack finvin i lördags och jag och Jessica förlovade oss (igen). Synd att vi hade för feta fingrar för våra ätbara ringar :)

Trots att jag legat i sängen och tyckt synd om mig själv idag så har jag ändå njutit av denna AIK dag i mitt sinne. Först vann Gnaget i hockey med 1-2 efter straffar mot Färjestad sedan dängde de till Götet med 0-1 i fotbollen. 

En väldigt härlig dag fylld med poäng alltså!

Jag har massor med smeknamn och de flesta har väll ingen betydelse mer än att det är bara är namn (Bellman, Bellis, lillFalken osv).

Någon som alltid kommer på olika smeknamn på mig är Jessica's pappa, haha. Det är alltid lika kul att höra vad han hittat på. Just nu är skramelungen (för jag har många piercingar) och turkungen två favoriter verkar det som.

Även tjockis som min käre bror kallar mig kommer nog hänga med ett tag till. 

Och nej, jag tar inte åt mig på något konstigt vis av mina smeknamn. 

Kärt barn har många namn.

Nu kanske det var hundra år sedan jag var på konsert här i little Sundsvall. Nu är det verkligen dax att få kötta av sig lite till bra musik! Idag gästar Corroded Aveny, och jag ska såklart gå. Det ska bli riktigt kul och de är ju riktigt bra live, de kan leverera så att säga.

En liten förfest innan så är jag ready to go på en rockkonsert igen! SÅ MYS! 

JAG HAR INGEN JÄKLA ANING.

Antaligen för att jag är för lat för att skriva inlägg nuförtiden verkar det som.. Trots det har jag hur mycket i hjärnan. Måste börja lära mig att skriva på datorn igen istället för på papperet som jag har råkat fastna för igen. OOOOhhhh så 90tal.

Skärpning.

Jag vet inte riktigt vad som menas med detta men jag antar att det är nu jag ska visa min prydliga garderob där allt är ordning och reda i minsta detalj.. 

För det första så har jag ingen garderob och för det andra vet jag inte hur man håller ordning om man nu skulle ha en garderob.

Jag har istället ett skåp i hallen där jag förvarar tjocka tröjor, tshirts/linnen och underkläder. Sedan har jag som ett litet förråd eller som jag kallar det 'en ful walk in closet' där jag har alla tröjor, byxor och skjortor. Jag har även hel del på toan som jag bara råkar kasta på golvet.. 

Jag har så mycket kläder så jag har fått bära ner två kassar IKEA kassar som jag förvarar i min källare. Och ändå vet jag aldrig vad jag ska ha på mig, allt känns utslitet, för litet, för fult osv osv.

Inte så flashigt som jag önskade att det kunde se ut...