Jag är en genuint glad människa, jag försöker alltid vara positiv även fast det kommer mörka moln, jag lägger inte energi på att vissa människor är dumma i huvudet och jag försöker alltid smitta av gladheten på någon annan. Jag springer runt och dansar och sjunger, säger konstiga (dock roliga!!) saker hela tiden. Jag snackar ett språk som skulle få vem som helst som inte kände mig höja på ögonbrynet och sucka sådär irriterat. Jag ger alla jag känner en stooor kram för jag vet att det uppskattas och att jag själv vill ha en såndär härlig kram. Jag är en glad människa.

Men det här håller på att bryta ner mig, sakta men säkert.

Som alla mina nära och kära vet har jag ju haft problem med mina leder ett tag nu, något jag även skriver om i bloggen. Jag har även haft problem med mina höfter över två år iallafall, jag har inte sån stor koll på tiden men det är mycket längre än med lederna. Hela helgen har jag haft ont i min kropp, men jag vill ju inte tynga ner varken mamma eller den här bloggen jag har byggt upp genom att bara klaga. Men nån gång blir det stopp och jag bara måste få skriva av mig.

Ikväll har jag legat och kollat på film i soffan, vid en tidpunkt så reste jag mig upp för att gå in till rummet där mamma satt. Helt plötsligt så går ena min höft ur led, men lika fort som det händer åker den på plats igen. Det händer inte bara en gång, utan efter cirka 10 minuter så går den ur led igen. Det gör så fruktansvärt ont och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag vill inte att mina fysiska problem ska tynga ner mig, men det är klart att det gör det endå. Om man har jätte ont någonstans så påverkas humöret, det vet ju vem som helst.

Jag är så rädd, så ledsen och jag vet helt ärligt inte hur min kropp ska orka, helst inte mina höfter. Jag kan gå på vårdcentralen och söka hjälp, kanske få en remiss, men då måste jag vänta ett tag oxå.. Det är nog värt det antar jag.

Min mamma skrämde upp mig riktigt rejält och berättade att hon var rädd att jag fått samma problem som hon har i sitt knä, det gick ur led hela tiden och tillslut fick hon operera sig två gånger för att hon utvecklade Artros. Läkarna jag träffat angående mina ledproblem i fötter och händer säger att jag måste utveckla Artros innan jag får hjälp.. Visst är det sjukt? Ska jag behöva utveckla det även i mina höfter?

Jag känner hur tårarna rinner och jag vill inte alls vara här just nu.

Jag har så fruktansvärt ont.

 

Snuff

8 november 2009 23:11

hjärtat då :/ låter inge alls roligt, och tycker inte du ska få ha ont och att läkarna är dumma som inte hjälper dig.

Men jag stöttar dig, vet är det känns jobbigt

 

Budda

8 november 2009 23:15

Så förfärligt att du skall ha ont. Du måste väl kunna få någon smärtlindring?

Jag har flyttat. Från Skåne till Gävle, bodde där i tre år. Ner till Växjö ett år och sedan vidare ner till Skåne igen.
Häftigt. Håller med dig. Sthlm är fint. jag står i lägenhetskö där sedan 3 år.

Önskar dig allt gott.
Från en som haft ont i flera år i magen men som nonchalerats av läkare men som nu är opererad (för 13 dagar sedan).

Kram!! Tina

http://www.budda.bloggplatsen.se

 

jessica

9 november 2009 11:57

bebi

http://jasshole.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Eftersom man alltid ska skryta om saker man gör bra så ska jag tamefan också göra det.  Detta är ingen comeback för mig. Jag ska alltså bara skryta här litegrann..  Jag har sedan jag blev medlem på Ester&co, 15 februari, tränat varje da...

Jag har kommit fram till att min lust att blogga har försvunnit totalt, så är the end of an era här. Eftersom det knappt är någon som läser den här bloggen så behöver jag ju ändå inte ha den kvar. Jag kanske återkommer med en ny blogg, som endast b...

Mamma har dumpat sitt fotbad hon fick i julklapp hos mig, hon säger att vi ska ha delad vårdnad om den, haha. Åååå det är så grymt härligt alltså. Mina onda fötter blir genast gladare och avslappnade, tror det är bra medicin för dom som har ont i fos...

"The world goes on and you're gone. The best revenge is to live on and prove yourself." Eddie Vedder ...

  FYFAN vilken huvudvärk jag har! Det är inte ofta det händer men när det väl smäller till, PANG! Så göre så ont så det känns som allt ska sprängas. Väldigt oskönt må jag säga.  Och i två dagar har jag städat med mamma hos min bror som ska hyra ...