Imorse vaknade jag och kände att jag fått nog. Dax att ringa vårdcentralen igen efter att ha fått ont i halsen igen, som kom i helgen. Fick tid på en gång, dock så fick jag vänta jätte länge. Alla sura tanter glodde på mig och jag började fundera på varför gamla gubbar aldrig klipper sina naglar..

Tittning i öron, 78 halsprov senare så fick jag reda på att jag hade virus i kroppen, vilket innebär ingen medicin, bara halstabletter och vila. AH!

Det här sämst immunförsvaret börjar komma tillbaka.

Nu ska jag bara ligga hemma i sängen i g-hooden och låta mamma ta hand om mig..

Fast först måste jag slå in lite julklappar.

Tjing! 

För det första vet jag inte om jag har en handväska, antigen använder jag en lång tygväska eller en vanlig ryggsäck (AIK ryggsäck såklart).

Handväska låter som något min mormor bär.

Jag är inte mormor.

Jaja, vad har jag där i då? Allt som kan tänkas behövas.

Plånbok, kalender, olika papper (möten, jobbgrejer), diverse tabletter från apoteket (man vet aldrig när man blir sjuk), kläder om det är kallt, matlådor om jag ska jobba, tidningar, smink, hårsnoddar, nycklar, cigg, osvosv.. Jag vet inte hur intressant detta egentligen är.

Men så ser en typiskt Bella väska ut.

.. Kommer jag vara slav åt resten av mitt liv.

Åååååh vad jag vill ha den här datorn!

6000 kroners och den blir min. (man får dessutom massa grejer till, såsom fribiljetter.. åh).

Ni vet när man drömmer något som är underbart och så måste bara klockan ringa innan det där underbara ens börjar?

Så hade jag det imorse.

Jag var på en stooor krog någonstans (säkert Stockholm), med en nyfunnen vän och vi drack jätte goda drinkar. Mitt i allt skulle vi tydligen se en konsert där.

Vi fick stå vi några streck på golvet innan man kunde springa fram till scenen, det var såklart Backyard Babies som skulle spela. Vi sprang fram, jag sa "nu kan jag tillomed ta Dregen på fötterna" och precis när dom gick på ringer klockan.

Jävlarr vad sur jag blev. På riktigt. Min vän och arbetskamrat Ante bara skrattade, det tyckte jag var lite taskigt.

Åh vad jag saknar dom!

Förutom att drömma så kände jag av att min jädra ögoninflammation aldrig försvinner, det ser förjävligt ut varje morgon, kan knappt öppna ögonen. Tur att det är mörkt på morgonen.

Nu ska jag iväg till Ica där hemma och ta ut paket, sen ska jag nog slå in dom, om jag orkar. Det kan bli en powernap oxå. Sedan hem till ljuva Södermalm igen (brorsan tvångstog lägenheten i helgen, den jäkeln).

Jag hoppas den där drömmen fortsätter igen. Jag vill pilla Dregen på fötterna.

Piiäääjs!  

Jag har bara ett syskon, min älskade brorsa Michael Falk, 29 år.

En människa jag ser upp till (och det beror inte bara på längden), han är så duktig på precis allt, han ger världens bästa kramar och ställer alltid upp för en.

När jag var mindre var jag himla jävlig mot honom, vilket gjorde att vi inte hade sån bra relation. Men så fort vi båda blev äldre så fick vi bättre kontakt, vi är jätte bra kompisar och världens bästa syskon (såklart).

Vårat största intresse här i livet är sport och AIK, vi är bäst på fest och är allmänt tjocka.

Jag är så glad att jag har Micke att dela mina intressen och äventyr med.

Han är helt enkelt världens bästa brorsa!

"Behind every bitch is a man who made her that way."